Skyll inte enbart på konsumenten för matsvinnet

En jämn, förutsägbar konsumtion borde eftersträvas både av livsmedelsproducenter och av handelsmän. Då kunde varor beställas och tillverkas i rätta mängder.

Det talas mycket om matsvinnet. Men uppgiften att vi i Finland kastar bort 25 kg mat per person är något vilseledande. Hos mig hamnar nog mindre än ett kilo med avfallet om man inte medräknar överblivna kaffeskvättar, apelsin- och bananskal och annat rens. Och så torde det förhålla sig i de flesta hushåll. Dessa 25 kg inkluderar nämligen det som restauranger och butiker kastar bort och det som går förlorat under transport och lagring av råvaror och vid förädling och förpackning. Det är därför orätt att beskylla enskilda konsumenter för det stora matsvinnet.

Men varför beskärma sig så mycket över att det finns ett överskott av just mat? Det produceras ju mycket annat i för stora mängder, till exempel kläder, elektroniska grejer som kasseras innan de ens nått konsumenterna, och hus som rivs efter några decennier för att kvaliteten är dålig.

Värre vore det ju om det rådde brist på livsmedel! Ett visst överskott måste vi ha i basproduktionen för att parera störningar på grund av otjänligt väder och andra faktorer som vi inte kan kontrollera. Överskott av exempelvis spannmål, kaffe och rotsaker i produktionskedjans början utgör sällan något avfallsproblem. Det finns olika sätt att utnyttja överskottet: kaffet kan brännas, potatis och spannmål kan bli sprit eller annat bränsle, eller så förs livsmedlen tillbaka till jorden som gödsel och så vidare.

Däremot är det nog slöseri med resurser när mat slängs i slutändan, efter att produkterna har förädlats, förpackats distribuerats och tillretts i en personalmatsal eller lunchrestaurang. Men det är svårt att undvika vid matserveringar med självservering. Och med dagens överutbud av produkter i butikerna kan man inte heller eliminera svinn på grund av att varor blir gamla.

En jämn, förutsägbar konsumtion borde eftersträvas både av livsmedelsproducenter och av handelsmän. Då kunde varor beställas och tillverkas i rätta mängder. Från den synpunkten sett är kampanjer på alldeles vardagliga produkter som exempelvis korv, ost och kaffe helt fördärvliga. Det som tillverkas till dyrare pris (övertidsarbete) och vars distribution och marknadsföring orsakar merkostnader säljs sedan ut billigare än normalt. Det betyder att andra liknande produkter, som man inte gör kampanj för, blir kvar på hyllan i större utsträckning. Därmed ökar sannolikt svinnet. Och det är inte otänkbart att någon köper av den realiserade varan i för stora mängder och sedan tvingas att kasta det som inte går åt i tid.

Som biprodukt av kampanjerna förlorar allmänheten tron på handelns prissättning. Kampanjer borde därför enbart tillgripas när en produkt introduceras på marknaden eller när butiker inte har lyckats beräkna åtgången och behöver bli av med livsmedel för att bäst före-datumet närmar sig eller har överskridits.

Jan-Erik Ingvall, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning