Skyldiga att minnas historien

Barnaskaror. Mellan 1939 och 1945 flyttades uppskattningsvis 80 000 barn undan krigen i Finland till Sverige, en del också till Danmark. Barnen var mellan 1 och 14 år och placerades främst i privata familjer. Efter krigsslutet återvände största delen av barnen till Finland.Bild: Lehtikuva

Kriget berörde alla – också de vars ättlingar i dag ser på flyktingar som söker asyl hos oss med misstänksamma blickar. Kanske det är vår tur att hjälpa nu.

Jag känner djup tacksamhet över krigsveteranernas och lottornas insatser, alla de som drog sitt strå till stacken för att vårt land skulle förbli självständigt.

Samtidigt som tacksamheten är varm och genuin har jag ett ganska dimmigt begrepp om vad dessa människor gick igenom för min och alla andra finländares skull. Jag har läst Finlands historia, ja, men ingen historiebok i världen kan beskriva verkligheten så att den som inte varit med förstår hur det var.

Morfar var vid fronten och mormor var lotta under krigen. Morfar ville egentligen aldrig – liksom många andra veteraner – prata om sina upplevelser. Det var som det var, och när kriget var över riktade man blickarna framåt och gick vidare. För andra alternativ fanns inte. Mormor har däremot berättat om en del av sina upplevelser. Om hur hon och hennes vänner som tonåringar satt vakt i ett utkikstorn i Helsingfors. De spanade efter bombflygplan. Flickorna flamsade och fnissade, och insåg inte stundens allvar förrän en soldat stack upp huvudet ovanför kanten till tornet och till flickorna överräckte en laddad pistol. Ifall fienden skulle lyckas överrumpla dem.

Hon berättade om hur hon under vinterkriget jobbade med att ta hand om sårade soldater och strax bakom frontlinjen. Hon berättade hur hon insjuknade den stränga vintern 1940 då temperaturerna låg på minus 40 grader och fördes med hästdragen släde till Helsingfors där hon vårdades för den lunginflammation hon dragit på sig. När hon återhämtat sig från lunginflammationen ansågs hon ändå inte tillräckligt stark för att skickas tillbaka till fronten. I stället blev det Stockholm och arbete på ett barnhem för finländska barn – krigsbarn.

Mormor minns att hon smakade en banan för första gången under barnhemstiden. Hon minns barnen och hon minns deras lek och sorg. Hon kan ännu skratta till när hon berättar någon lustig detalj. En lustig detalj i en berättelse som handlar om krig, brist på allt och umbäranden.

Veteranerna, lottorna, krigsbarnen, deras föräldrar, alla har de sin egen historia. De har sin egen version av hur det var då man behövde gå man ur huse för sitt land eller valde att skicka i väg sitt barn till ett främmande land för barnets skull. Så här i efterskott slås jag av självklarheten i agerandet. Man gjorde helt enkelt det man skulle och måste, i anständighetens namn. Alla män behövdes vid fronten, alltså tog kvinnorna på sig deras sysslor förutom sina egna.

När vi hade det som jobbigast fick vi hjälp. Över 80 000 barn togs omhand i Sverige, armén fick förstärkning från de andra nordiska länderna, man samlade in pengar för finnarna i Sverige.

Kriget berörde alla – också de vars ättlingar i dag ser på flyktingar som söker asyl hos oss med misstänksamma blickar. Kanske det är vår tur att hjälpa nu.

Jannika Lindén Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00