Skydd för immigranter – tabubelagt område i Frankrike

Stötesten? Inrikesminister Gérard Collombs (t.h.) uppmanar länsstyrelserna att gallra bland besökarna i natthärbärgen för bostadslösa för att plocka ut pappers- och rättslösa migranter och på så sätt snabbare än hittills kunna utvisa migranter. Att driva igenom den nya immigrationslagen verkar bli svårt för president Emmanule Macron vars stödtrupper också protesterar. LEHTIKUVA/AFP PHOTO/POOL/CHRISTIAN HARTMANNBild: Christian Hartmann

Bland reformerna som Emmanuel Macron ämnar fortsätta att genomföra i Frankrike i snabb takt har förslaget till en ny hård immigrationslag blivit den svåraste stötestenen. Inte bara hjälporganisationerna och vänsterpolitikerna, utan också upprörda intellektuella och katolska kyrkan protesterar högljutt. En del av Macrons egna stödtrupper i parlamentet kräver också humanisering av planerna.

Organisationerna för flyktinghjälp kommer att föra frågan om regeringens metoder till den franska Högsta förvaltningsdomstolen, för kontroll av lagligheten. Immigrationslagen kan komma att splittra Macrons 314 deputerade (plus 47 närstående, av sammanlagt 577 i nationalförsamlingen). Flera av dem kräver humanare lagar för asyl och immigration.

Inrikesminister Gérard Collombs två nya cirkulär upprör många. Ministern uppmanar där länsstyrelserna att gallra bland besökarna i natthärbärgen för bostadslösa. Där kan de plocka ut pappers- och rättslösa migranter som har sökt nattkvarter, bland flyktingar som rättmätigt väntar på asylmöjligheter. Tanken är att på så sätt snabbare än hittills kunna utvisa migranter.

Regeringen kan hänvisa till gallupar som visar att den stora allmänheten, i motsats till de intellektuella, ställer sig tveksam eller fientlig till immigrationen. Hela 64 procent av fransmännen anser enligt en undersökning att immigrationstakten är alltför snabb. Nästan lika många vägrar godta att Frankrike tar emot en del av flyktingarna som landat i Grekland eller Italien. Frankrike gick 2015 med på att ta emot 30 000 av dem.

Vänstertidningen Libération anser att Macron och Collomb här har gett sig in på ett område som är tabubelagt sedan hedenhös och tidskriften L'Obs visar en omslagsbild med Macron omgiven av taggtråd. Texten lyder: Välkommen till de mänskliga rättigheternas hemland.

Ända sedan tidig medeltid har till exempel kyrkorna haft rätt att ta emot och beskydda personer i trångmål, men principen går längre tillbaka. Redan de gamla grekerna fick lagligen bevilja nattkvarter och skydd. Libération undrar om dagens Frankrike ska vara strängare än Alexander den store eller Ludvig XIV.

Den 14 januari firades den internationella flyktingdagen och bland många andra påpekade påven Franciskus att det är varje kristens plikt att undsätta nödställda. I L'Obs får Nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio ett raseriutbrott: Det är nonsens att citera förre premiärministern Michel Rocard om att Frankrike inte kan ta emot hela världens misär. Man borde tänka på proportionerna flyktingar som finns i små länder som Jordanien och Libanon. Det är att förneka all humanitet på ett outhärdligt sätt, skriver Le Clézio. President Macron har låtit förstå att de intellektuella är skönsjälar som inte inser situationens allvar.

På ett möte nyligen för de sydeuropeiska EU-länderna i Rom sa Macron att det förekommer mycket intellektuell förvirring, man blandar allting: migranter, flyktingar, asylrätt, ekonomiska flyktingar. Asyl är inte detsamma som att ta emot utan urskillning, enligt Macron. År 2017 överskred antalet asylsökande i Frankrike för första gången 100 000 personer. Hittills har man lyckats utvisa bara fyra procent av dem som fått back, och det är ju de allra flesta.

Intressant är att en välkänd borgmästare från högerpartiet Republikanerna (LR) säger: Man måste medge att högern aldrig har gått så här långt (vare sig Sarkozy eller Chirac). Men högeroppositionen är splittrad. Partiets nya hårdföra ledare anser att regeringens planer inte kommer att ändra på utvisningen av papperslösa. Det som behövs är det politiska modet att skära ned immigrationen till ett strikt minimum, säger han.

Regeringen vill att den nya lagen som börjar behandlas i februari, ska skärpa reglerna för utvisning och samtidigt förbättra integrationsmöjligheterna för dem som får asyl. Behandlingen av en asylansökan ska förkortas till under två månader, men också möjligheten att söka ändring förkortas till usla femton dagar. Följande instans har hittills ofta ändrat beslut. En migrant som fått back på sin ansökan ska kunna hållas anhållen dubbelt så länge som tidigare, 90 dagar (underförstått: för att utvisning ska gå enklare), men integrationspolitiken ska förbättras med mera språkkurser och arbetsmöjligheter.

I praktiken är det inte flyktingbyrån som har sölat med behandling av ansökningarna utan länsstyrelserna som med avsikt har dragit ut på tiden. För att kunna anhålla om asyl måste man först registrera sig hos respektive länsstyrelse (préfecture). Frankrike är fullt av flyktingar i tältläger som med jämna mellanrum töms av polisen, men hundratals nya promenerar dagligen in, ofta över Alperna från Italien, under katastrofala omständigheter.

Frankrike, tidigare känt som ett verkligt invandrarland, har förhållit sig snålt till de senaste decenniernas stora katastrofer. Mellan 2015 och 2016 godkände EU-länderna i första instans sammanlagt 981 000 asylansökningar. Av dem kommer Tyskland främst med 575 000, medan Sverige är en god tvåa med 99 000. I förhållande till folkmängden är Sverige etta (en flykting per 101 invånare), Frankrike kommer först på åttonde plats, 50 000 godkända asylflyktingar och en flykting per 1 340 invånare.

Just nu gäller opinionsstormen främst inrikesminister Collombs cirkulär, men i slutet av februari tas den nya immigrationslagen upp i regeringen och i april av nationalförsamlingen. För att motarbeta protesterna har både Collomb och premiärminister Édouard Philippe flitigt ägnat sig åt diskussioner med både hjälporganisationer och parlamentariker. Alla vittnar om att regeringen lyssnar, men inte kommer att ändra sig.

I dessa dagar kommer president Macron att besöka Calais. Hundratals flyktingar irrar fortfarande runt i terrängen där, trots att flyktingmottagningen är nedriven, för att få en chans att ta sig till Storbritannien. Följande dag reser Macron till London för att försöka nå en ny överenskommelse om brittiskt ansvar efter brexit.

Gunn Gestrin frilansjournalist i Paris