Skuggorna över ÅA allt mörkare

Det är inte hållbart att man låter ett universitet utreda och framför allt döma eget fusk om man vill uppnå trovärdighet och ett gott anseende inom forskningsvärlden.

Efter att ha läst Åbo Akademis svar (HBL 1.11) på min insändare (HBL 25.10) kan jag konstatera att ÅA fortsätter på samma linje, det vill säga förminska utredningarna och vilseleda allmänheten i medierna. Nu har förutom rektorerna även direktören för forsknings- och utbildningsservicen Mats Lindfelt och koordinatorn och utredaren i forskningsetiska ärenden Ole Karlsson sällat sig till denna skara.

Skribenterna "glömde" nämna att min anmälan även behandlar upphovsrättsliga frågor i ytterligare en konferenspublikation från 2008 samt frågan om upphovsmannaskap i ett diplomarbete som erhöll Tekniska Föreningen i Finlands pris för bästa diplomarbete. Sist men inte minst min insats i slutförandet av ytterligare ett diplomarbete.

Jag vill även påpeka att dekan Tapio Salmi, min och doktorandens gemensamma handledare, är minsta gemensamma nämnare även i dessa utredningar. Hade han skött sitt jobb som handledare enligt god forskningsetik hade dessa för alla parter tråkiga utredningar aldrig behövts göras. Enligt Åbo Akademis förvaltningsinstruktions paragraf 9 hör till dekanens uppgifter bland annat att utveckla ett gott akademiskt ledarskap inom fakulteten och godkänna lägre och högre högskoleexamina. I mitt tycke rimmar det väldigt illa med uttalandet "ÅA ser allvarligt på avvikelser från god vetenskaplig praxis", i ÅA:s insändare.

Man kan även fråga sig varför jag fick en utskällning av Salmi när jag innan disputationen påpekade att stora delar av doktorandens avhandling var en kopia av mitt diplomarbete. Enligt mig var Salmis reaktion ett indirekt erkännande att han var ytterst väl medveten om likheterna i våra respektive avhandlingar. I utredningsgruppens rapport kan man läsa att Salmi medger att jag gjorde honom uppmärksam på likheter mellan de två examensarbetena. Man kan även konstatera att både licentiat- och doktorsavhandlingen som är skrivna på engelska är näst intill identiska. Det innebär att doktoranden dessutom har utfört ett självplagiat vilket givetvis inte kan ha undgått Salmi.

I Forskningsetiska delegationens anvisningar kan man läsa följande: "I första hand svarar varje forskare och medlem i forskningsgruppen själv för att god forskningspraxis iakttas. Ansvaret tillkommer dock även hela vetenskapssamfundet: forskningsgrupperna och deras ansvariga forskare, forskningsenheternas ledare samt forskningsorganisationernas ledning."

Ändå gick Salmis nära kollega rektor Hupa ut med följande uttalande i medierna: "Doktoranden bär det största ansvaret. Nu var det han som inte kunde spelreglerna gällande hur man lånar text och hur man använder gemensamt material" (svenska.yle.fi 30.6.2015).

Vilken slutsats kan man då dra av dessa utredningar? I mitt tycke är den allvarligaste bristen att vi har en nationell Forskningsetisk delegation med ett regelverk som motsvarar en tandlös tiger. Det är inte hållbart att man låter ett universitet utreda och framför allt döma eget fusk om man vill uppnå trovärdighet och ett gott anseende inom forskningsvärlden. Detta är tyvärr dessa två utredningar ett konkret exempel på.

Jag uppmanar även Akademins styrelse och övriga intresserade att grundligt läsa igenom dessa två offentliga utredningar och sedan fråga sig om man har fortsatt förtroende för sina rektorer och för dekanen för Fakulteten för naturvetenskaper och teknik. Det förefaller som om det är ytterst lätt att glömma bort att ett gott rykte är något man förtjänar och inte erhåller genom fusk och korruption!

Framtiden får utvisa om ÅA är ett universitet som vill förknippas med kvantitet framför kvalitet!

Johan Ahlkvist teknologie doktor, Hörnefors, Sverige

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00