Skriver så konstigt som det bara går

Jonas Eikas novellsamling Efter solen belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2019. Bild: Modernista/Pressbild

Humorn är behållningen i Jonas Eikas novellsamling som är så fullproppad av konstigheter att det blir krystat.

Efter solen (noveller) – Jonas Eika

Övers. från danskan av Henrik Petersen

Modernista 2020

Jonas Eikas tematiskt hopbundna novellsamling Efter solen, belönad med Nordiska rådets litteraturpris 2019, är en blandning av realism, sci-fi och fantasy. Med pseudoreligiösa drag av den typ Paulo Coelhos böcker innehåller.

Med andra ord, den typ av bok som brukar dela upp läsarna i sådana som är med till hundra procent, och sådana som upplever tomhet och långleds.

I botten finns en samhällskritik som jag inte har svårt att hålla med om. Den blir tydlig i den första novellen Alvin, där en it-konsult anländer till Köpenhamn, där banken han ska ha ett möte i har rasat ner i marken. En okänd man kommer fram och erbjuder honom husrum, och under de följande veckorna blir jaget insatt i den spekulativa derivatekonomin som har ersatt de traditionella marknadskrafterna. Novellen slutar i en sorts surrealism, som inger mig den känsla jag har under större delen av boken. Att den värld den gestaltar känns konstruerad, kring ett förutsägbart budskap.

Ufon och ökenvandringar

Två av novellerna utspelar sig i Mexiko och handlar om strandpojkar som tar hand om turister. Deras liv är på många sätt mardrömslikt, tröst hittar de i en bisarr erotisk gemenskap där det är sexigt att till exempel få en penis inuti ett stort hårt räkskal instoppad i stjärten. Den senare av dessa två noveller, Bad Mexican Dog, avslutar boken och innehåller en utopi som är baserad på hav och sexualitet och som löser upp sig i abstraktion.

Bild: Modernista/Pressbild

De två intressantaste berättelserna är Rachel, Nevada och Jag, Rory & Aurora. Den förra handlar om ett gammalt par i Nevadaöknen som har förlorat sina två döttrar i cancer, och handskas med det på olika sätt. Kvinnan genom att ständigt träffa människor, speciellt sådana som hör till ufoklubben där man anser att det är utomjordingarna som är vår Gud. Mannen genom att vandra långt ut i öknen, där han har hittat ett oidentifierat objekt, Sändaren. Det objektet vill han förvandlas till.

Jag, Rory & Aurora skildrar tre människor av vilka två är ett par som väntar ett barn, och den tredje är ett mellanting mellan älskare, barn och husdjur till dem. I huset där de bor flyttar också in fler och fler bostadslösa. Den här novellen känns både sorgligt relevant och på sina ställen dråplig. Författarens humor, när den är som bäst, är det jag mest uppskattar i boken.

Axelpuffar i keramik

Eika har koncentrerat sig på en litterär värld där allt är så utstuderat konstigt som det går. Om det finns ett par axelpuffar är de i keramik. Sådana detaljer kan vara roliga, men när en bok är fullproppad med dem blir det krystat.

Läsningen blir ännu tyngre av att Henrik Petersen verkar ha gjort sin översättning mycket snabbt. Att syftningarna går fel är i en bok av det här slaget inte bara irriterande. Eftersom innehållet under långa sträckor är så obestämt, får läsaren emellanåt jobba med att rekonstruera vad originalet har menat.

Robin Valtiala

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning