Skräck och skratt när vår tids häxjakter synas

OFFER. Jukka Ruotsalainen stöts ut av gruppen i Takomos och Klockriketeaterns samarbete Noitavaino (Häxjakt). Bild: Laura Karén

I Akse Petterssons nya föreställning om vår tids häxjakter är Niina Hosiasluom som en levande medvetandeström som kittlar fram skam och förtjusning i församlingen.

TEATER

Noitavaino

Regi: Akse Pettersson. Musik: Matti Raita. Rum, ljus: Mikko Hynninen. Kostym: Paula Koivunen.

På scenen: Carl Alm, Marc Gassot, Niina Hosiasluoma, Ella Lahdenmäki, Hanna Raiskinmäki, Matti Raita, Jukka Ruotsalainen och Eeva Soivio.

Teater Takomos och Klockriketeaterns premiär 14.10.

Vår kultur är för tillfället besatt av mobbare och mobbning. Det gäller inte bara Donald Trump i USA som trycker ner invandrare och kvinnor under bästa sändningstid, det gäller också den politiska makten i Europa och i vårt eget land som ägnar sig åt att stöta ut oönskade grupper, som kör ut flyktingar och försämrar tillvaron för de allra svagaste i samhället.

Den här högst aktuella mekanismen, i förlängningen ett slags häxjakt, undersöker regissören Akse Pettersson i sin nya föreställning Noitavaino. Ibland sker det direkt samhällskommenterande: invandrare, kvinnor och det svenska språket pekas ut som några av vår tids "häxor". Ibland sker det i mer utflippade tecken som när Takomos dunkla sal förvandlas till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom med skådespelaren Hanna Raiskinmäki som en briljant Harry Potter-parodi.

Noitavaino är ett samarbete mellan finska Takomo och finlandssvenska Klockriketeatern. Klockriketeaterns Carl Alm och Matti Raita, som även står för den stämningsfulla musiken, står på scenen tillsammans med de finska skådespelarna Marc Gassot, Niina Hosiasluoma, Ella Lahdenmäki, Hanna Raiskinmäki, Jukka Ruotsalainen och Eeva Soivio.

I sin regi gör Pettersson narr av patosspäckat spel och "fysisk" teater. De Halloween-utspökade skådespelarna är sanslöst skarpa och kvicka och dessutom duktiga på att driva den låga humorn till sin spets.

De galna, ofta hejdlöst roliga sketcherna närmar sig gemenskapstemat ur olika infallsvinklar. Gemenskapen granskas både som ett hot och en möjlighet för individen. Vi ser hur hänsynslöst gruppen kan stöta ut en individ eller individer på grund av "avvikelser", men också hur individen desperat behöver gruppen för bekräftelse – "Ingen vill vara ensam", sjunger ensemblen på slutet.

Här görs många fyndiga och träffsäkra iakttagelser om härskarteknik och vardagssadism. En härligt ondskefull Marc Gassot baktalar sina kollegor – sprutnarkomaner hela hopen! – medan Niina Hosiasluomas fanatiska inkvisitor går psykologisk bärsärkagång och anklagar resten av ensemblen för att sprida negativ energi (för övrig en klockren analys av vår sjukligt peppiga tidsanda!).

Föreställningen reflekterar också över de vardagliga sätt på vilka vi anpassar oss till gruppen: skrattar åt dåliga skämt, håller tyst när vi egentligen borde säga till, krökar, röker, äter mat vi inte gillar ...

Allt material är inte briljant i den medvetet spretiga, ibland smått utdragna föreställningen. Samtidigt är det njutningsfullt att uppleva hur fantasin tillåts ta krumsprång och fullkomligt vanvettiga vägar. I det här avseendet är skådespelaren Niina Hosiasluoma kung på scenen, både i rollen som sanningssägande "idiot" och som sällsynt otäck despot. Hon är som en levande medvetandeström som kittlar fram skam, skräck och förtjusning i församlingen.

Isabella Rothberg Teaterredaktör

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning