Skotrar ska köras, inte stå i museum

– Om priset är rätt måste du köpa den och inte tänka efter desto mera. Det finns nämligen inte så många skotrar kvar, säger Stefan Kohlscheen skoterentusiast i själ och hjärta.

Det började när han var 16 år. I Tyskland pågick en skoterboom och "alla" körde skoter. Stefan Kohlscheen ville också ha en. Som barn hade han suttit på sin pappas gamla skoter, som för det mesta stod i garaget för att den alltid var sönder.

Serie

Jag och min manick

I den här serien träffar vi några människor som berättar för oss om sin passion.

– Jag brukade sitta på den som barn och fantisera hur det skulle vara att köra den.

Stefan Kohlscheen fick motorcykelkörkort, sparade pengar och köpte en Vespa, modell PX80.

– Jag har den fortfarande, i mina föräldrars hus i Tyskland. När jag besöker dem tar jag alltid den på en tur. Jag säljer den aldrig.

Tack vare skoterintresset reste Stefan Kohlscheen runt till mindre och större skoterevenemang i Tyskland, Frankrike och Nederländerna.

– Inget kändes för långt borta. Vi gjorde en massa kul grejer.

När kompisarna fyllde 18 sålde de sina skotrar åt Stefan Kohlscheen och satsade på bilar i stället. Småningom var garaget fyllt med skotrar.

År 2007 flyttade Stefan Kohlscheen till Finland för att bo med sin flickvän. En skoter tog han med sig, en sparade han, den första, resten sålde han.

Den som fick följa med från Tyskland var en Vespa PX från 1993. I dag glänser den i silver, har ett modernt uttryck med glasfiberkomponenter. Motorn är trimmad.

– När jag köpte den var den röd och hade alla originaldelar kvar. Men just då tyckte jag att alla skotrar såg likadana ut och gillade den inte alls. Jag började fixa på den och steg för steg började den se annorlunda ut.

I trafiken får Stefan Kohlscheen många positiva reaktioner. ”Människor ler och pekar. Det finns inte många old-school-skotrar kvar och därför är det speciellt att se en. Dessutom är skotrar lite gulliga.” Bild: Karl Vilhjálmsson

I skoterkretsarna såg man inte med blida ögon på Stefan Kohlscheens modernisering. Vespan såg för modern och sportig ut, som en motorcykel.

För ja, alla har en åsikt om vad som är rätt och fel när det gäller restaurering och reparation. Det finns två huvudsakliga skolor: den ena vill att man restaurerar sin skoter så att den ser exakt likadan ut som när den en gång i tiden kördes ut från fabriken. Den andra skolan talar för att lämna kvar patina, skråmor och bucklor – man fixar endast så mycket att skotern går att köra.

– När jag kom till Finland fanns det bara de här två kategorierna.

Köp efter bastubad

Under åren i Finland har Stefan Kohlscheens skotersamling vuxit till sig. I dag har han fem stycken. Det senaste köpet är en Lambretta TV 175 från 1961 – den har också varit vinterns långa projekt. En annan skoter, en Vespa GS 150 från 1959, hittade han via en kille som han träffade på en skoterträff i Hangö.

Bild: Karl Vilhjálmsson

– Han bodde i Sverige men sade att han kunde hämta skotern till Tammerfors där han hade sin sommarstuga. Han bjöd in mig en helg. Vi bastade, drack öl och så fick jag köpa skotern – jag var jätteglad.

I dag kör också Stefan Kohlscheens flickvän skoter, en Primavera 125 från 1973. Tillsammans kör de till skoterträffar, ett måste är den årliga träffen i Hangö som samlar kring 50 entusiaster.

Hur tänker du när du ska skaffa en ny skoter?

– Folk erbjuder mig skotrar eftersom de vet att jag är intresserad. Det finns inte många skotrar kvar och om du hittar en som är i okej skick, till ett rimligt pris, så ska du köpa den. Annars köper någon annan den.

I garaget där Stefan Kohlscheen förvarar och mekar på sina skotrar finns många andra skotrar.

– En del personer äger upp till tio skotrar. De bara samlar på dem och använder dem inte alls. Det är synd.

Hälsningar från riksdagen

Politiken möter många utmaningar, inte minst från populistiska och bakåtsträvande rörelser i Finland och i Europa. Jag vill fortsätta som riksdagsledamot och arbeta för en politisk kursändring i värdefrågorna. 15.3.2019 - 15.02