Sköt fyra poliser – på fyllan

Bild: Cajsa Holgersson

Tauno Pasanen hade druckit i flera dagar och körde ut fru och barn från stugan, som så många gånger förr. När polispatrullen anlände grep han sitt vapen. En minut senare låg fyra polismän döda. Efter avtjänad livstidsdom återförenades Pasanen med sin hustru, men ströp ihjäl henne på fyllan.

====

SERIE: Journalisten och författaren Staffan Bruun har dykt in i Finlands historia och botaniserat fram 50 fenomen, händelser och personer som var viktiga när vårt land formades. Han har också rangordnat händelserna och skeendena. Serien pågår under hela året och kulminerar den 6 december, dagen då Finland fyller 100 år. Då avslöjar vi vad som har format hundraåringen mest. De föregående avsnitten i serien hittar du i slutet av den här texten. De tjugo första delarna i serien hittar du som två separata läspaket på appen HBL 365 under Tidningar/Bilagor.

====

Polismorden i Pihtipudas skedde den sjunde mars 1969. Tack vare Mikko Niskanens film Åtta dödsskott är Pasanens historia välrekonstruerad. Men filmen fick inte med den tragiska epilogen. Hustrun som hade väntat på maken under alla fängelseår dräptes efter gräl om den sista skvätten i brännvinsflaskan.

Tauno Pasanen är bara en av otaliga finländare som begått grova våldsbrott i grov fylla. Tidigare talade man om att finnen har dåligt ölsinne och inte tål alkohol. I dag är man klokare, vetenskapsmännen har hittat genmutationer som är unika för Finland.

Avvikelserna kan få finnen att i berusat tillstånd totalt tappa besinningen och i blint raseri utföra bestialiska dåd. Enligt forskare bär 100 000 finnar på den fördärvliga genförändringen i serotoninreceptor 2 B, bland dem 228 alkoholiserade män som i fjol satt i våra fängelser dömda för grova våldsbrott.

Redan vikingarna som spred skräck i Europa hade rykte om sig att först berusa sig på mjöd för att sedan i blint raseri slå ihjäl alla som kom i deras väg.

Under 30-åriga kriget sade man att de finska hakkapeliternas våghalsighet berodde på att de drack stora mängder öl inför varje slag och därför inte kände någon rädsla.

Också Gustav Vasa fick uppleva fulla finnar, 1556 klagade han i ett brev hem till sonen på att finska bönder drack så kopiösa mängder öl att "de bara skriker och skrålar trots kungens närvaro så att det är rent omöjligt att göra sig hörd".

Fulla ministrar

Det finska folkets märkliga relation till spriten har fortsatt till våra dagar. Fylleriet förekommer i alla samhällsskikt:

Ahti Karjalainen sparkades som chefdirektör för Finlands Bank hösten 1982 efter att i förhandlingar om den förestående devalveringen ha uppträtt plakat full. Tidigare fylleskandaler hade han överlevt, inte denna. När den svenska kollegan uttryckte sitt missnöje med Karjalainens tillstånd svarade han "Vi finnar devalverar bättre på fyllan än ni svenskar nyktra".

En annan utrikesminister, Väinö Leskinen, väckte pinsam uppmärksamhet 1970 då han i förhandlingar med sin franska kollega Maurice Schumann slocknade mitt i förhandlingarna. Han fick sitta kvar.

Marskalk Mannerheim blev president i augusti 1944 och besökte Kaarlo Hillilä som han ville utnämna till statsminister för regeringen med uppdrag att lotsa Finland ur kriget. Det blev lyckligtvis ingen utnämning, Hillilä var så full att han inte hölls på benen.

När en berusad Urho Kekkonen började sjunga, dansa och släppa loss på statsbesök valde pressuppbådet i 25 år att titta åt ett annat håll.

Att finska kulturarbetare utmärker sig som stordrinkare är mera regel än undantag. När Frans Emil Sillanpää 1939 var i Stockholm för att ta emot Nobels litteraturpris började han med att gå till krogen, felet var att han inte hade några kontanter. "Det är inget problem", försäkrade Sillanpää, "så snart jag kilat efter Nobelpriset kan jag betala."

Fyrtio år senare landade författarna Pentti Saarikoski och Jorma Ojaharju på löpsedlarna efter att ha lagt sig att sova på scenen under en turné i Göteborg.

Kompositören Jean Sibelius kunde ta backhopparen Matti Nykänen i hand. Den ena dirigerade orkestrar i Europa på fyllan, den andra hoppade backe i lika många promille.

När Aki Kaurismäki tar emot sina filmpriser kan medierna alltid vänta sig någonting extra av den vinglande och sluddrande kultregissören.

Historien ger ingen vägledning till den finska alkoholkulturen. Varför är målet så ofta berusning? Och varför har man så stort överseende med dumheter som begås på fyllan?

Landsbygden torrlagd

Med tanke på alkoholens centrala roll i det finländska samhället kunde man tro att landet i alla tider varit befolkat av stordrinkare. Tvärtom har finnarna fram till modern tid varit ett återhållsamt folk, ett av Europas nyktraste.

Öl har man druckit sedan lantbruket infördes för kanske tretusen år sedan. Under medeltiden blev mjöd populärare. Av honung och vatten kunde man med olika jäsningsmetoder få en upp till sjuttonprocentig dryck.

Mjödet försvann med reformationen. I de asketiska protestantiska kyrkorna var åtgången på ljus så liten att efterfrågan på bivax och biodlare sjönk dramatiskt.

Den första anteckningen om vinimport är från 1443 då slottsherren på Raseborg importerar två flaskor rhenvin från Tallinn. Men vin måste ha funnits också tidigare eftersom den katolska kyrkan till nattvard bara godtar vin gjort på druvor. Mängderna var sannolikt mycket små eftersom bara prästen tog sig ett glas under mässorna medan publiken fick nöja sig med att titta på.

Efter reformationen ökade behovet drastiskt då också församlingsmedlemmarna skulle få sitt. Men vinet var dyrt. När Åbo slott 1580 köpte 160 liter nattvardsvin måste man betala med 24 tunnor tjära.

Konsten att bränna brännvin kom till Finland på 1500-talet. Snabbt började pannor puttra över hela landet. När Sverige förlorade sin stormaktsställning på 1700-talet gällde det att hitta nya inkomstkällor, brännvinet började beskattas. Då gällde det att beräkna hur mycket brännvin som gick åt.

Enligt en uträkning från 1798 drack varje femton år fylld man då femton liter absolut alkohol om året, kvinnorna hälften av det. Och då ingår bara brännvin, inte öl. Om man kan lita på siffran så har finnarna aldrig supit lika mycket som under de sista åren av svenska tiden.

På 1800-talet började man med hjälp av ångkraft producera brännvin industriellt. Det ledde 1866 till att hembränningen förbjöds mot böndernas protester. Efter de svåra svältåren var det lätt att motivera att spannmål bör användas till föda, inte till sprit.

Spritdetektiver

Så länge varje gård brände själv drack man under ordnade former. När brännvin började säljas i butiker och på krogar försvann kontrollen och konsumtionen ökade. Nu tog bönderna hämnd på de spritdestillerande fabrikörerna och förbjöd brännvinshandeln i landsbygdskommunerna. I början av 1900-talet var Finlands landsbygd nästan helt torrlagd. Men värre skulle komma, förbudslagen godkändes enhälligt av lantdagen 1907, men trädde i kraft först 1919.

Smugglingen och svarthandeln 1919–1932 skapade många sägner och skrönor. Smugglarkungen Algot Niska gäckade tullen och fick hjältestatus. Det sägs att det aldrig supits så mycket i Finland som under förbudslagen vilket sannolikt inte alls är sant. Ingen vet nämligen hur mycket det dracks.

Den allmänna uppfattningen att all alkohol som finns tillgänglig måste drickas upp på en gång och att ingenting får sparas är, enligt alkoholforskare, ett arv från förbudslagens osäkra tider.

Efter kriget 1944 införs strikta regler för handeln, kunderna blir nu tvungna att handla i samma alkoaffär där man registrerar alla inköp i en motbok. Kontrollanter kontaktar storkonsumenter och kan göra hembesök. Minsta fylleri leder till köpförbud. Som mest arbetar 250 "spritdetektiver" på Alko. Systemet luckras upp efter 1956 men motboken följer med in på 1970-talet.

Liberaliseringvågen inleddes 1969 när mellanölet släpptes fritt. Efter det började Alko mera frikostigt bevilja utskänkningstillstånd och också mindre orter på landsbygden fick sin egen affär. Experternas idé var att upplysningsvägen förmå finländarna att välja vin och öl i stället för starkt och närma sig en europeisk dryckeskultur.

Det gick inte riktigt så. Finnen valde att glatt kombinera en måttlig kontinental dryckeskultur under veckorna med det klassiska, inhemska fylleriet under veckoslutet. Följden blev att den totala alkoholkonsumtionen ökade femfalt från 1950-talet till rekordåret 2005. Efter det har en nedgång registrerats, en ny generation ser långsamt ut att äntligen omfatta Alkos devis "Måtta i allt, svagt eller starkt".

Men fortfarande lever de gamla fylletraditionerna vidare som håller Finland i europeisk topp när det gäller alkoholrelaterat våld, alkoholrelaterade olyckor och misshandel i familjen, i konkurrens med Irland och Serbien.

Fakta

Spritens historia

1733. Straffbart att offentligt uppträda berusad.

1860. Den första nykterhetsföreningen Kohtuuden ystävät grundas.

1866. Hembränning förbjuds.

1898. 70 000 marscherar för allmän och lika rösträtt – och för förbudslag.

1907. Den nya enkammarlantdagen röstar för förbudslag, kejsaren stadfäster inte lagen.

1919. Förbudslagen träder i kraft. Omfattande smuggling följer.

1932. Alkoholförbudet hävs. Alko grundas.

1969. Mellanölet släpps fritt.

2004. Estland blir EU-medlem och Finland svarar med att rejält sänka alkoholskatten.

2005. Finlands årskonsumtion når rekordet 12,5 liter hundraprocentig alkohol per 15 år fylld medborgare.

2015. Siffran har sjunkit till 10,8 liter.

Fakta

Därför 21:e plats

Dagligen sker olyckor, misshandel och våldsdåd på grund av fylleri. Spriten finns med i vardagen, oberoende av om man själv dricker eller inte. 2014 förde alkoholen 1 800 medborgare i en för tidig grav. Många fler insjuknade och blev arbetsoförmögna. Vården av alkoholrelaterade sjukdomar tär på hälsovården medan polisens arbete till största delen går ut på att städa upp efter fyllerister.

Finsk kultur är däremot helt beroende av fylleäventyr, vad skulle romaner, låtar, pjäser och filmer annars handla om?

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning