Skört men intensivt

Bild: Skivkonvolut

Nuoret Marttyyrit från Uleåborg präglas av en i positiv bemärkelse naivistisk äkthet i sitt musikaliska uttryck.

Indiepop

Nuoret Marttyyrit

Vieraille (Stupido)

Mitt första intryck av Uleåborgsbandet Nuoret Marttyyrits tredje album Vieraille är tudelat. Musiken känns monoton, men får mig ändå att spetsa öronen – här finns något, också om det först är svårt att sätta fingret på vad.

Men småningom utkristalliserar sig i den här avskalade, på samma gång sköra och intensiva indiepopmusiken en inre dramatik och ett rikt känslospektrum där melankolin i slutändan dominerar. En central roll får sångaren/gitarristen Taneli Topparis novellistiska vardagstexter, som väller fram i ordrika medvetandeflöden och formar sig till en helhetsberättelse om en familj i kris. Flera av kontrahenterna ges röst, och i sonens fall friläggs också en osäkerhet på den egna sexuella identiteten.

Det är en problematik som kräver mycket av textskribenten, men Toppari undviker stilfullt alla klichéer. Kanske har den här tematiken inte gestaltats lika känsligt i finländsk popmusik sedan Yari och hans Se en gång i tiden släppte sin majestätiska popsymfoni Ja me tehtiin rakkautta.

Dessutom har Marttyyrit en i positiv bemärkelse naivistisk äkthet i sitt musikaliska uttryck. Trion agerar i en tradition där Kauko Röyhkä och Absoluuttinen nollapiste har viktiga roller, men hittar också fram till något eget och originellt.

Henrik Jansson Författare

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33