Skönt öronspetsande Englunduruppförande

Blandade röster. Damerna i Eviva och herrarna i Muntra Musikanter uppnådde verkliga synergieffekter när man samarbetade kring en gemensam konsert i Musikhusets Paavosal. Bild: Cata Portin

Verkliga synergier uppstod när Muntra Musikanter och Evivakören samarbetade kring ett senkommet men välkommet uruppförande.

KÖRMUSIK

Hommage à Einar Englund

Sällskapet MM och Damkören Eviva i Musikhusets Paavosal 12.10. Dirigenter: Henrik Wikström & Hanna Kronqvist. Englund, Rautavaara, Carlson, Fougstedt, Bergman.

Muntra Musikanters och Evivas bidrag till Einar Englunds 100-årsjubileum var onekligen av det mer spektakulära slaget. Eller vad sägs om ett uruppförande? Att den för kompositionstävlingen i samband med Helsingfors 400-årsjubileum 1950 skrivna Festhymn framförs för första gången 66 år senare är minst sagt förbryllande.

Aarre Merikanto vann i och för sig tävlingen, men Englunds cirka tio minuter långa kantat till Rabbe Enckells stämningsskapande text är helt fungerande, harmoniskt stundtals skönt öronspetsande bruksmusik och att den föll i glömska kan knappast förklaras med annat än att tonsättaren själv tappade intresset för stycket.

Så arrangerade han det heller aldrig för orkester och den nu hörda versionen med pianobeledsagning lyfte, Kristian Nymans förtjänstfulla klaviaturarbete till trots, aldrig helt och hållet. Kören kunde förstås ha varit större (vi räknade 24 herrar och 33 damer), men visst fick man en uppfattning om hur det hela kunde ha låtit – litet som en grafikkopia av en oljemålning.

Levande kontrapunkt

Englund skrev frapperande litet vokalmusik och utifrån de nu hörda körstyckena var det bra synd. Den nog så intrikata kontrapunktiska väven i Chaconne kändes levande och fräsch, medan de mer konventionellt folkligt färgade satserna ur Kanteletar-sarja bjöd på en del humoristiska poänger och arrangemanget av I fjol så gick jag med herrarna i hagen var festligt så det förslog.

I övrigt serverades det godbitar av bland annat Englunds lärare Bengt Carlson (Intet är som väntans tider) samt kolleger som Nils-Eric Fougstedt (Under häggarna, Romans) och Einojuhani Rautavaara, vars undersköna Ave Maria för manskör fick en innerlig framtoning medan damkörshiten I de stora skogarna gjordes med känsla och finess.

Englund komponerade även en hel massa utmärkt musik som hamnat i skuggan av den seriösa produktionen, däribland för teatern och vita duken samt så kallad populärmusik. En verklig pärla, som inte ens likaså 100-åriga Erna Tauro kunde ha gjort bättre, är 60-talslåten Visa om Helsingfors, skriven för hustrun Maynie Sirén till Benedict Zilliacus finfina text.

Evivadirigenten Hanna Kronqvist axlade Siréns mantel på ett nog så charmigt sätt och stod dessutom, jämte Henrik Wikström, för en gedigen dirigentinsats. Samarbetet körerna emellan nådde nu en helt annan synerginivå än vid konserten i våras och jag ser med spänning fram emot kommande gemensamma projekt.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning