Skönheten nobbade Njutningen i Händels första och sista oratorium

Sanningens triumf. Anssi Mattila i täten för Sibas barockorkester, Jubilatekören och solisterna från vänster Tiitus Ylipää, Elisabet Petsalo, Tuomas Miettola, Virva Puumala och Johanna Isokoski.Bild: Heikki Tuuli

Akademins barockorkester spelade verkligen snyggt och Jubilatekören gjorde en gedigen insats när Händels sista oratorium framfördes på Sibelius-Akademins vinterfest.

Oratorium

Händel: Tidens och sanningens triumf

Jubilatekören, instud. Edward Ananian-Cooper, Sibelius-Akademins barockorkester, dir. Anssi Mattila. Solister Johanna Isokoski, Virva Puumala, Elisabet Petsalo, Tuomas Miettola och Tiitus Ylipää. Sibafest, Gamla kyrkan 1.2.

Händels sista oratorium fick sin Finlandspremiär på Sibelius-Akademins vinterfestival Sibafest. Det blev en ovanligt lyckad gratiskonsert (!) i Gamla kyrkan med Sibelius-Akademins barockorkester, Jubilatekören och elever från avdelningarna för vokal-, kyrko- och tidig musik.

The Triumph of Time and Truth är från år 1757 och orsaken till att verket inte tidigare framförts i Finland i sin helhet är litet komplicerad. Detta sista oratorium bygger på Händels allra första oratorium Il trionfo del Tempo e del Disinganno skrivet 50 år tidigare i Italien. Långt senare gavs i England en andra version på italienska 1737 och slutligen sedan denna sista version på engelska.

Den sista bearbetningen har så att säga haft dåligt rykte. Nästan all musik är plockad från något annat verk och sammanställningen har kanske inte ens gjorts av gamle och blinde Händel själv utan av John Christopher Smith Jr. Må därmed vara hur som helst; ryktet har fel och helheten är ytterst njutbar, i synnerhet som den här var väl framförd.

Då man inte fick skriva operor under fastan i Italien, så skrev Händel ett operaoratorium, där rollerna är Skönheten, Njutningen, Lögnen, Tiden och Förnuftet (eller Sanningen). De för en moraliserande diskussion som ursprungligen hade vissa övertoner av katolsk sensualitet. Den slutliga versionen präglas däremot i någon mån av protestantisk stramhet.

De fem solisterna var långt hunna stilmedvetna elever, väl instruerade av Tuuli Lindeberg och Petteri Salomaa. Skönheten sjöngs läckert av Johanna Isokoski med utsökt värme och teknik. Duktig var också den andra sopranen Virva Puumala (Lögnen), liksom mezzon Elisabet Petsalo (Förnuftet) med mustig röst. Tenoren Tuomas Miettola (Njutningen) imponerade i synnerhet med sin senare virtuosa aria och barytonen Tiitus Ylipää (Tiden) med sin skönt avslappnade klang och förmågan att drilla. På god väg inom figursången var de alla.

Akademins barockorkester spelade verkligen snyggt under Anssi Mattilas eleganta ledning med lämpligt tidstrogna instrument. Jubilatekören var gedigen, noggrann och serverade sin sedvanliga sköna körklang.

Oratoriet löper risken att bli en aning enahanda och därför kunde man gärna ytterligare dramatisera textuttalet i någon mån och kanske rentav förse det med en droppe ironi. Intrigen är både enkel och komplicerad. Mest handlar det om en moralpredikan för att få Skönheten att inse att det är Förnuftet som har rätt och inte Njutningen. Då den obönhörliga Tiden gjort sitt, förskjuter Skönheten Njutningen, kastar sin spegel i backen och ägnar sig åt tråkiga dygder. Sen återstår det bara för kören att sjunga Halleluja – men naturligtvis inte kören ur Messias, så roligt skall vi inte ha.

Jan Granberg

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42