Skolorna i Moçambique ska börja tala samma språk som eleven

Från och med nästa år ska de moçambikiska barnen inte längre behöva sätta sig på skolbänken utan att förstå vad läraren säger. Landet ska införa tvåspråkiga skolor – på sexton olika språk, berättar undervisningsminister Jorge Ferrão.

Nästan 90 procent av barnen i Moçambique börjar i grundskolan – och den andelen har ökat från under 50 procent för ungefär tio år sedan. Landet har också satsat hårt på att bygga nya skolor och utbilda fler lärare för de 7 miljoner skoleleverna.

Så på pappret ser allt bra ut. Men undersökningar visar att barnen inte lär sig tillräckligt och allt pekar främst på en och samma orsak: att all skolundervisning sker på portugisiska. I ett land med över 40 olika språk är det många speciellt på landsbygden som inte har hört ett ord portugisiska innan de börjar skolan.

Nu ska landet ta itu med saken på allvar. Från och med början av 2017 inleds den tvåspråkiga undervisningen och då ska de 16 största språken ta plats i skolorna.

– När vi insåg att många av barnen varken kunde läsa eller skriva efter tre år i skolan förstod vi att det behövs en ny strategi. Och det här var det största hindret, säger Moçambiques undervisningsminister Jorge Ferrão.

Annat sätt att tänka

Han kommer själv från en familj med två lokala moçambikiska språk men fick också lära sig portugisiska innan han började skolan.

– Jag hade tur som kom från en sådan bakgrund. Men fortfarande upplever jag att min portugisiska inte är lika bra som mina kollegers, säger han och sveper med handen runt de fyra personer ur följet som bänkat sig runt på bordet i Utrikesministeriets mötesrum på Skatudden.

– Det handlar ju inte bara om att språket är annorlunda, utan det är ett annorlunda sätt att tänka. Till exempel räknar man ju på portugisiska räknar som ni gör här: 1,2,3,4,5,6,7,8... Men på många lokala språk tänker man 1,2,3,4,5 och sedan 5+1, 5+2, 5+3 och så vidare. Så när eleverna kommer till skolan och får siffran 6 framför sig förstår de den inte. För dem existerar den inte utan det är 5+1, illustrerar han svårigheterna med att passa samman olika kulturer.

Praktiska erfarenheter

Ministern är på besök i Finland för att bekanta sig med tvåspråkighet i verkligheten.

– Här får vi en tvåspråkig modell i Europa. Finlands skolsystem får så mycket beröm, speciellt med tanke på Pisa-resultaten, säger ministern, som själv jobbat både som lärare och universitetsrektor.

I Finland har ministern med följe besökt både daghem och skolor, träffat ministrar och utbildningsutskottet.

Finlands samarbete med Moçambique började redan på 1970-talet och landet hör till Finlands långvariga partnerskapsländer. Finland stödde i fjol utbildningen med 9 miljoner euro och fokus har varit den tvåspråkiga utbildningen men också att öka kvaliteten på undervisningen.

Ett problem är nämligen att få skoleleverna att avsluta sin utbildning. Grundskolan är i princip obligatorisk i sju år, men över hälften av flickorna slutar skolan före den femte klassen. Bara 11 procent av flickorna fortsätter efter högstadiet.

– Om jag skulle ha en lösning på det här problemet skulle jag göra något åt saken omedelbart, säger Ferrão och säger att läget är värst i norr, där samhällena är matriarkala och det är viktigt att flickorna lär sig bli mödrar och får barn tidigt.

– Begreppet fattig betyder något helt annat där än i väst: "fattig" är att man inte har barn. Så tidiga äktenskap och tidiga graviditeter är vad man önskar. Vi måste se till att skolan är så relevant och ger så mycket mervärde att de förstår varför de ska fortsätta. Det gör de inte om kvaliteten är dålig, säger han, och tillägger att han hört att det finns liknande problem att motivera pojkarna i Lappland att gå i skola.

Ferrão betonar ändå att landet har kämpat hårt för att komma ens så här långt.

– Tomma skolor och tomma kontor var vad portugiserna lämnade efter sig vid självständigheten 1975. Redan då inledde vi en stor kampanj för utbildning. Då var 93 procent av befolkningen analfabeter, nu är det 43 procent enligt de senaste siffrorna jag har sett. Vi använder 23 procent av vår budget på utbildning.

Gasfynd och kokskol

Moçambique, som traditionellt förlitat sig på export av jordbruksprodukter och aluminium, kan stå inför en stor förändring. Stora fynd av kokskol och naturgas kan få landets ekonomi på fötter. Hoppet är att få inte längre behöva bistånd för att balansera budgeten 2025.

– Vi måste vara förberedda inför förändringen, vi behöver människor som kan förhandla fram bra kontrakt och som kan vara ute på fältet så att vi inte ger över kontrollen till utlänningar. Vi måste vara konkurrenskraftiga. Antingen är vi redo snart och då kommer vår ekonomi att börja blomstra, eller så är vi inte redo och då blir det bara förvirring.

Ferrão är väl medveten om att plötsliga naturrikedomar kan och har lett till konflikter i många länder och att korruptionen också kan bli ett stort problem. Att se till att folket får dra nytta av de ökade inkomsterna är en stor utmaning.

– Vi måste se till att pengarna används på utbildning och jordbruk, för att diversifiera ekonomin och skapa nya jobb.

Fakta

Många i skolan, få lär sig

Moçambique blev självständigt 1975 och då var 93 procent av befolkningen icke-läskunniga. I dag är andelen mindre än 43 procent.

Av 25 miljoner moçambikier lever nästan 55 procent under den nationella fattigdomsgränsen. Den förväntade livslängden år 55 år (81 år i Finland) och bruttonationalinkomsten är 600 dollar per person (Finland 48 440 dollar).

Hela 90 procent av barnen börjar i dag grundskolan i landet. År 2002 var andelen 36 procent. Flickornas andel är 48 procent.

Antalet skolor har ökat snabbt till 13 000, vilket anses ha ökat speciellt flickornas antal i skolorna.

140 000 (43 procent fler än 2004) lärare undervisar cirka 7 miljoner barn i dem, vilket innebär att det i medeltal finns en lärare på 50 barn. I Finland är siffran en lärare på 13,2 barn (år 2013).

Utvärderingar kritiserar undervisningens dåliga nivå och de regionala skillnaderna.

Finland och Moçambique har haft utvecklingssamarbete sedan slutet av 1970-talet.

År 2015 var det finländska stödet till landet cirka 22 miljoner euro. 9 miljoner gick till undervisningssektorn och 6 miljoner till allmänt budgetstöd.

Källor: Utrikesministeriet, Världsbanken

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00