Skolelevernas kunskaper i finska fortfarande usla

Bild: Wilfred Hildonen

Gymnasierna åtminstone i huvudstadsregionen har nämligen bara undervisning i finska som medellång lärokurs fast det uppenbarligen skulle behövas en nybörjarlärokurs.

Det är snart ett år sedan jag skrev om mitt bekymmer för att allt fler finlandssvenska ungdomar har obefintliga kunskaper i finska. Det blev lite debatt i ankdammen, jag fick till exempel prata lite i radion, men det var allt, sedan dess har ingenting skett, åtminstone ingen förbättring.

Utbildningsstyrelsen utvärderar regelbundet inlärningsresultaten i olika ämnen för eleverna i grundskolans nionde klass genom att arrangera riksomfattande nationella prov, som också kartlägger elevernas attityder gentemot ämnet. Detta är förstås bra, för det är en kvalitetskontroll av den grundläggande utbildningen. Men dessa utvärderingar ordnas inte alls i finska på B-nivå, det vill säga som kort eller medellång lärokurs, med den motiveringen att det är "ganska få" som studerar enligt den lärokursen.

Vad betyder "ganska få"? Vem bryr sig om dessa elevers rättsskydd? Kanske de flesta flyttar till Sverige, och då slipper vi ju det problemet. Dock borde detta bekymra alla som är måna om att det ska finnas svenskspråkighet i Finland också i framtiden.

Eller är detta fenomen en omedveten, primitiv reaktion eller rentav en medveten protest till att andelen finlandssvenskar bara krymper i förhållande till andra språkgrupper? Om det är så vill jag påpeka att det svenska inte gynnas av att man vägrar lära sig finska. Alla som har fått språkvetenskaplig utbildning vet att en människas kapacitet till språkinlärning inte begränsas till ett eller två språk.

Varför ökar alltså antalet finlandssvenska ungdomar som i praktiken inte alls kan finska? Hur är det möjligt att dessa kommer till gymnasiet med ett betyg från grundskolan? Vad har de fått för undervisning i grundskolan, om de inte kan något men ändå har till och med 8 på betyget? Om personalen i grundskolan tror sig göra en tjänst för eleven genom att ge ett oförtjänt betyg leder det bara till stora problem i gymnasiet: Studeranden kan inte befrias från det obligatoriska andra inhemska språket, men klarar inte heller av att tillägna sig den undervisning som erbjuds.

Gymnasierna åtminstone i huvudstadsregionen har nämligen bara undervisning i finska som medellång lärokurs (som har påbörjats eller borde ha påbörjats i årskurs 7) att erbjuda fast det uppenbarligen skulle behövas en nybörjarlärokurs. Det är frustrerande för dem på nybörjarnivå att tvingas erfara endast misslyckanden. Det är också frustrerande för kurskamraterna, som är i rätt grupp, att ha en massa kurskamrater som inte alls hänger med. Det är frustrerande för läraren att inte få känna sig utföra ett meningsfullt arbete. Detta är också slöseri med samhällets resurser.

Nu utlyser jag att problemet tas på allvar och att Utbildningsstyrelsen och eller Åbo Akademi gör en ordentlig undersökning av kunskaperna i finska hos de elever som inte studerar enligt lärokurs A. Det är också allt skäl att kartlägga de verkliga undervisningsarrangemangen i grundskolorna – alltså inte det som står på några papper. Situationen görs förstås inte bättre av att det inte existerar några läromedel i finska på B-nivå. Glöm inte att också kartlägga attityder hos elever och föräldrar.

Jag är förresten inte ute efter att lägga skuld på någon eller ställa till med konflikter. Jag är ute efter sunt förnuft och rättvisa.

Eva Sundgren filosofie magister, pedagogie magister, gymnasielärare i finska, Helsingfors

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00