Skogsskövlingen späder på klimatkrisen här och nu

Bild: Wilfred Hildonen

Carl-Johan Johansson (HBL Debatt 22.11) har uppenbarligen inte förstått den forskningsartikel från Umeå universitet (https://iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/ac30fa/meta) om skogsbrukets klimatpåverkan som han diskuterar, eller kanske han inte ens har läst den i sin helhet. Författarna har fokuserat på kolcykeln i skogen och hur denna påverkas av avverkning. När det gäller framtida substitutionseffekter konstaterar de kort att sådana egentligen är omöjliga att förutspå, men att de för sina beräkningar likaväl – i brist på bättre – använder sig av de siffror som förekommit i litteraturen. Deras resultat visar att även om sådana siffror över substitutionseffekter skulle vara korrekta så är skogsavverkningarnas klimatpåverkan under de kommande hundra åren likaväl negativ – de bidrar till den globala uppvärmningen. Först därefter kan påverkan vara positiv, under förutsättning att skogsavverkningarnas substitutionseffekter då är minst lika stora som befintliga uppskattningar över nuvarande sådana effekter. Jag ska här nedan återigen försöka att – nu på ett övertydligt sätt – förklara varför det dock är omöjligt att förutspå skogsavverkningarnas substitutionseffekter hundra år in i framtiden.

Att skogsråvara och fossila bränslen kan vara substitut för varandra är väl känt och okontroversiellt. Att entydigt kvantifiera sådana substitutionseffekter är dock inte helt enkelt, inte ens för det förflutna. När de fossila bränslena slog igenom ersatte dessa i hög utsträckning – substituerade – brännved och träkol för uppvärmning och industri, i Finland och världen. Tillsammans med en snabb ekonomisk tillväxt kom likaväl dock både avverkningsvolym (https://mmm.fi/documents/1410837/12877048/Mets%C3%A4nhoito+ja+hakkuut+Suomessa.pdf/43f3d0ac-85b8-b138-80d4-440c20f22cb6/Mets%C3%A4nhoito+ja+hakkuut+Suomessa.pdf) och användning av fossila bränslen (https://ourworldindata.org/co2/country/finland) i Finland att öka under hela 1900-talet, vilket tyder på att de i det långa loppet och i ett större perspektiv inte substituerade varandra, utan att en ökning av det ena snarare möjliggjorde en ökning också av det andra. Bara sedan 2003 har Finlands fossila koldioxidutsläpp vänt nedåt medan avverkningsvolymen däremot fortsatt uppåt.

Det är i själva verket lätt att tänka sig ett scenario 2121, på våra barnbarnsbarns tid, där ett internationellt förbud mot användning av fossila bränslen (https://fossilfueltreaty.org/) tillsammans med en kraftig utbyggnad av till exempel vindkraft, solkraft eller kärnkraft (eller kanske också ännu nyare, i dag okända, energikällor) gör att de fossila koldioxidutsläppen förblir noll oberoende av om man avverkar skog eller inte. Att födelsetalen i EU är nere på cirka 1,5 barn per kvinna (https://data.worldbank.org/indicator/SP.DYN.TFRT.IN?locations=EU) och EU:s befolkning förväntas snart nå en topp och sedan börja minska (https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/DDN-20190710-1) ger ytterligare orsak att tro på ett sådant scenario eftersom färre människor betyder mindre konsumtion av energi och råvaror.

Å andra sidan är det också fullt möjligt att tänka sig helt andra scenarier där fortsatt global tillväxt av både befolkning och bnp per capita leder till fortsatt ökad förbrukning av energi och råvaror och avsaknad av en kraftfull global klimatpolitik gör att det finns lite annat som hejdar konsumtionen av fossila bränslen än förekomsten av substitut på världsmarknaden, till exempel skogsbiomassa. Därför är det, som sagt, helt omöjligt att hundra år i förväg förutspå eventuella substitutionseffekter mellan skogsråvara och fossila bränslen. Det enda vi säkert vet är att skogsavverkning i sig orsakar koldioxidutsläpp som späder på klimatkrisen här och nu.

Den som tar sig tid att kritiskt granska antagandena om skogsbiomassans framtida substitutionseffekter i till exempel den pseudovetenskapliga rapporten "The forest debt illusion" (https://www.skogsindustrierna.se/om-skogsindustrin/lyssna-pa-forskarna/hur-paverkar-skogsnaringen-klimatet/), finansierad av Sveriges skogsindustri, kan själv konstatera att de är i stort sett grundlösa, som tagna ur luften. Mäktiga industrier, till exempel tobaks- (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1497700/) och oljeindustrin (https://www.scientificamerican.com/article/exxon-knew-about-climate-change-almost-40-years-ago/) har ofta satsat stora resurser på att manipulera eller förvränga forskningsresultat för att gynna de egna intressena. Att konstatera detta väl kända faktum och uppmärksamma att även skogsskövlingsindustrin numera sällat sig till denna skamliga skara är inte på något sätt att misstänkliggöra hela det vetenskapliga samfundet. Tvärtom finns där också vi många oberoende – och hederliga! – forskare som hjälper till att blottlägga sådan desinformation.

Anders Sirén, docent (förnybara naturresursers geografi), Kirjala

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning