Skogsägaren jobbar för framtiden

TORRA KLABBAR. Det här året med sina korta torra perioder har varit en utmaning för en vedhuggare. Slutresultatet är trots det bra, säger Henrik Lindström i Sibbo. Bild: Leif Weckström

Henrik Lindström i Sibbo är en länk i den kedja av privatpersoner som äger 60 procent av landets skog. Resten tillhör stat, kommun, församlingar eller aktiebolag.

Henrik Lindström i Sibbo har i praktiken vuxit upp i skogen. Skogsarbetet började redan när han var en liten grabb.

– När vi hade skollov var höjdpunkterna när jag fick åka med på pappas virkes- och vedlass. Då körde vi förstås med häst. Sedan dess har skogen varit en viktig del av min vardag, säger han.

Hundra hektar skog äger han själv, så det är naturligt att han talar sig varm för en förnuftig skogsvård. Det gör de flesta skogsägare.

Virke och ved

– På 1990-talet startade vi sågverksamheten här på gården. Då sågade vi virke av träd delvis ur egen skog för försäljning. Lite senare började efterfrågan på sågad och kluven ved bli så stor att det småningom tog över. Den trenden fortsätter, säger han.

Inom en radie på ungefär 50 kilometer säljer och levererar han fortfarande torr ved per kubikmeter. Han köper in stammar, sågar och klyver dem och låter dem torka tills de är klara för spisen.

– Om en kund beställer 4–5 kubikmeter blir det förstås en del att köra. Omsättningen under åren visar att det åtminstone inte blivit mindre vanligt att elda med ved.

Just nu börjar det sina i vedförrådet, men 40–50 kubikmeter ligger fortfarande kluven och färdig.

Stormröjning

Bortom alla uthusen och maskinerna ser vi ett större kalhygge. Det är resultatet av senaste storm.

– På några minuter var det över. På ena sidan vägen föll fyra träd, på andra sidan 1 000, säger Henrik Lindström.

Tack vare Skogsreviret och deras omfattande och snabba insats hann han få bort stammarna ur skogen innan de blev odugliga som virke.

– Det är också en del av en skogsägares vardag. Stormar kan man inte göra mycket åt, det gäller bara att göra det bästa möjliga av resterna.

Normalt är det inte så här man avverkar. Kan man själv planera hur man tar ner träden blir det snyggare resultat.

Stormnyheterna de senaste åren har förändrat folks attityder till gamla och höga träd på tomten, det har Henrik Lindström märkt i sitt jobb.

– Nu har många bestämt sig för att de inte ska ha träd i närheten av byggnader, och det får man förstås själv bestämma. Jag har putsat många tomter, och ibland har träden varit dåliga. Lika ofta har de varit friska, men sådana kan också knäckas av en rejäl storm.

Utanför sitt eget hus har han en hundraårig ek som gungade väldigt mycket under den senaste stormen, men den klarade sig.

– En ek sägs ju växa i 200 år, leva i 200 år och dö i 200 år, så den har långt kvar, säger han. Det perspektivet passar bra på tomten, för huvudbyggnaden är också några hundra år gammal i kärnan. Den är dessutom till stor del byggd med begagnade stockar som ingen har daterat.

Sköta skog

Att äga skog för med sig ett ansvar för framtiden och kommande generationer.

– Mångfalden i en frisk skog är nödvändig för både naturen och för människorna. Vi behöver virke och ved, och vi tar till vara både bär, svamp och vilt som lever där. Kommande generationer bör också få uppleva det som vi upplever när vi går i en skog.

– Har man en skog ska den också skötas aktivt om den ska bli bra. Det man planterat ska gallras, och skogsskötsel handlar om långa bågar. Odlar man vete tar det bara tre till fyra månader innan man kan skörda. Omloppstiden för en skog gör att man bara kan avverka ett område en gång per generation. Men om man kalhugger ett område är det en tät skog igen om 60–80 år, påminner han. Det finns ganska kända exempel på att så är fallet, ett av dem väldigt nära Lindströms gamla släktgård.

VED OCH VIRKE. Henrik Lindström har hela livet jobbat i skogen, både sin egen och andras. Numera är vedförsäljning en viktig del av hans arbete. Bild: Leif Weckström

– Det som sedan något år heter Sibbo storskog var till stora delar ett kalhygge för drygt 100 år sedan. Under ryska tiden skalades i praktiken hela skogen bort. På den tiden var det inte ovanligt att ortsborna i närheten måste köpa virke till sina störar, som min farfar gjorde. Så det är kanske lite tidigt att tala om urskog i det här fallet, säger han.

– Det är också lite märkligt att tala om en "orörd skog" när vem som helst kan se att de stora träden på många ställen växer i snygga rader.

Investera 10 procent

För lantbruket är skogen av tradition en sysselsättande faktor, där kan man jobba när det är lugnare på andra fronter. Dessutom ger skogen inkomster när man avverkar större områden.

– Då bör man tänka på att en stor likvid är något man får en enda gång i sitt liv. Efter avverkningen går det en dryg generation innan man kan upprepa proceduren. Däremellan är skogen bara en utgifts- och arbetspost.

Skogsförnyelsen är inte gratis. En tumregel är att investera ungefär 10 procent av inkomsterna från slutavverkningen i utplantering av nya träd.

Skogsbruket är i princip likadant som det alltid varit i Finland, det är främst effektiviteten som förbättrats. Det gör att allt blir mera känslomässigt.

Snabba ryck

– Förr var det vanligen någon enstaka skogsarbetare som höll på och surrade i långa perioder med sin motorsåg. Det föll ett träd åt gången, och så skulle grenarna kapas innan stammen var klar att staplas. Det gjorde att alla hann vänja sig vid den utsikt som långsamt förändrades.

– Nu går allt så snabbt. Man åker till jobbet på morgonen och allt är som det brukar, men på kvällen märker man att en hel skogsbacke plötsligt har försvunnit. Det är det som gör folk mest upprörda, säger han.

Regeln är fortfarande att man inte skalar bort allt som växer. Man sparar vissa träd och försöker undvika att horisontlinjen förändras helt och hållet. På så sätt kan man till en viss gräns styra hur avverkningen kommer att uppfattas.

Numera är det ett växande antal stadsbor som äger skogar, ofta långt ifrån den egna bostaden. De har vanligen fått skog som arv, men allt fler har köpt skogspartier för att de helt enkelt vill vara skogsägare. Vad man gör med sin skog bestämmer man till stor del själv.

– Det finns de som vill freda de hektar de äger, och det är bra. Andra vill på sikt avverka, ta ut maximalt och göra sig en hacka på skogen de kommit över. Då finns det skogsvårdsföreningar och andra organisationer som kan ge råd om skogsvård och avverkning. Utan kunskap kan man inte sköta en skog, säger han.

Lugnande inverkan

Om man vuxit upp nära skogen och jobbat med skog i hela sitt liv har man rätt bra koll på vilken betydelse den har för människorna.

– Det är den bästa möjliga rekreationsplatsen. Genast när man kommer ut i skogen blir man lugn. Mångfalden med berg, mossa och undervegetation, alla djuren man antingen ser eller kan se spåren av, allt medverkar till helheten.

Han har noterat en stark trend när det gäller skogsmedvetenhet, både när det gäller skogsvård och skogsbruk. Ju mindre man är ekonomiskt beroende av skogen desto lättare är det naturligtvis att låta den stå orörd, men rovdrift bland professionella skogsägare ser man inte ofta. Det är en dålig affär.

Nu inför vintern har Henrik Lindström köpt in björk som ska sågas och huggas åt nästa års kunder.

– Allra helst borde man köpa ved och lagra den ett år, så den hinner bli helt torr, säger han. Men få har så mycket förvaringsutrymmen att de får in två års konsumtion under tak.

Han väntar med spänning på EU:s funderingar om att förbjuda vedeldning, men han är inte speciellt oroad. Vissa saker kan man i praktiken inte förbjuda, och eldar man på rätt sätt med bra ved är det inte skadligare än annan energi.

Enligt Skogsforskningsinstitutet finns det ungefär 632 000 finländare som äger minst två hektar skog. 319 000 äger sin skog ensam eller tillsammans med sin make/maka. Drygt en fjärdedel äger skog genom dödsbon.

60 procent av alla skogslägenheter är mindre än 20 hektar. Bara fem procent är större än 100 hektar, men deras andel av skogsarealen är nästan 30 procent.

Nästan hälften av skogsägarna bor i anslutning till sin skog. Ungefär var fjärde skogsägare bor i en större stad. Var fjärde skogsägare är kvinna.

Privatpersoner äger totalt 10,5 miljoner hektar, vilket är omkring 60 procent av landets hela skogsareal.

Staten är den största enskilda skogsägaren med cirka 4 miljoner hektar. Dessutom ägs skog av aktiebolag, kommuner, församlingar och samfällen.

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning