Skeppsbruten i stökigt sällskap

Äventyrsklassiker. Robinson Crusoe möter många exotiska djur i den belgisk-franska animationen. Bild: Okänd

ANIMATION

Robinson Crusoe

Regi: Vincent Kesteloot och Ben Stassen. Manus: Ron Allen, George Babbit, Laila Berzins. På svenska och finska, i 2D och 3D.

Inte en vecka utan en ny animationsfilm känns det som – att jämföra med situationen för tjugo år sedan när det damp ner sisådär två "tecknade" om året (av vilka den ena troligtvis var en uppiffad Disney-klassiker).

Nåväl, i belgisk-franska Robinson Crusoe ger man sig i kast med Daniel Defoes äventyrsklassiker, nu utan den koloniala barlasten och med en respektingivande "djurpark" som mycket riktigt sätter agendan.

Här möter vi en ung Robinson Crusoe som efter värsta stormen flyter i land på en öde ö som förvisso inte alls är öde. Knappt har Robban och hans jycke hämtat sig från skeppsbrottet innan man kolliderar med en osannolik skara djur, allt från exotiska tippor och getter till tapirer och kameleonter.

Inledningsvis är öborna på sin vakt, i synnerhet som de medhavda skeppskatterna - filmens oduglingar, en duo i rakt nedstigande led från Gremlins och Shere Khan - låter förstå att Robinson Crusoe och hans dogg utgör en fara.

Det är här som en färggrann papegoja, nyfiken i en strut, kommer in i bilden. Sen får han/den ju också får namnet "Tisdag", ha, ha.

Där Defoes Robinson Crusoe – och Tom Hanks i Cast Away – hämtade mycket av sin näring ur ensamheten och isoleringen är den animerade upplagan dess raka motsats.

Här var det tuta och kör, nacken i backen, tjo och tjim. Och varför inte?

Tekniskt och visuellt är den belgiska animationen – av studion som gett oss Sammys äventyr och Blixten och det förtrollade huset – mäkta snyggt arbete och för en gångs skull får man en känsla av att 3D-brillorna faktiskt ger mersmak.

Trots detta trillar man inte nödvändigtvis i farstun. Fart och fläng finns det gott om men vad man saknar är någon form av karaktär, pregnans.

Nu blir det lite väl stökigt, för mycket av det mesta. Och joo, kattvänner lär inte förlåta filmmakarna i första taget.

Krister Uggeldahl