Skallen från Vörå har fått ett ansikte

Skallen tros tillhöra en flicka från järnåldern. Nu har en finländsk specialist på krimteknik gett kraniet ett ansikte.

Levänluhta i Storkyro i Österbotten är en slags skattkista för arkeologerna som studerar forntiden i det som i dag är Finland. Här har man funnit skeletten för cirka hundra personer som levde mellan åren 300–800.

I Käldamäki i Vörå, cirka 30 kilometer från Levänluhta, har man också hittat skelettdelar från samma tid. Bland fynden finns ett kranium som numera finns hos Museiverket.

Heidi Kuivaniemi-Smith dristade sig på det omöjliga: att utgående från skallens form ge Vöråkraniet en levande människas utseende.

Kuivaniemi-Smith bor i Storbritannien och har studerat det som på engelska kallas Forensic Art vid universitetet i Dundee. I praktiken handlar det ofta att bistå brottsutredningar med visualiseringar av brottsplatser, brottsoffer och brottslingar. Ibland handlar det om att rekonstruera ansikten med hjälp av bristfällig information.

Den här gången började arbetet hos Museiverket i Helsingfors när hon lyfte fram kraniet ur en låda. Hon hade under en tid varit på jakt efter ett lämpligt objekt för en rekonstruktion.

– Jag såg genast att skallen var otroligt välbevarad. Underkäken som fanns med passade också exakt till skallen. Ofta är underkäken på villovägar, säger Kuivaniemi-Smith.

Det finns olika metoder för att rekonstruera ett ansikte eller ett helt huvud. Vetenskapen och hantverkskonsten kring en sådan rekonstruktion har vanligtvis jobbat med att skapa kopior i tredimensionellt format där vävnader placeras på kopian enligt noggranna regler. Slutresultatet är ett slags skulpturer.

Under senare år har datorerna möjliggjort att man också jobbar visuellt på skärm. Kuivaniemi-Smith gjorde sin rekonstruktion med den metoden.

– Att arbeta tredimensionellt ger möjligtvis en exaktare rekonstruktion, men med dator får man ett alldeles tillräckligt bra resultat.

Ett välbevarat kranium är utgångspunkten för arbetet. Skallens detaljer säger mycket om hur vävnader och andra delar av huvudet hänger på skallen. Näsans storlek, dess placering och rikting går att utläsa i skelettet. Ögonens placering likaså. Annat, som öronen, kan vara svårare att bedöma korrekt.

Innan arbetet kunde börja på allvar fanns centrala frågor som behövde får svar: Hade skallen tillhört en man eller kvinna? Hur gammal var personen när den dog?

– Att bestämma könet var utmanande. Skallen har detaljer som pekar på att det kunde ha tillhört en man. Underkäken är till exempel rätt grov, berättar Kuivaniemi-Smith.

Tillsammans med forskare som Kuivaniemi-Smith hade som bollplank drog hon ändå slutsatsen om att det handlade om en kvinna. Skallens storlek, den smala öppningen för näsan och andra detaljer avgjorde frågan.

Åldern var sedan enklare att bedöma. Tre tänder satt kvar i underkäken och de tydde att på att kvinnan var 16–20 år när hon dog.

Hårfärgen och hudfärgen i rekonstruktionen är kvalificerade antaganden som baserar sig på vad vi i dag vet om den befolkning som bodde i området. Det finns inget dna från skallen som skulle ge exaktare vägledning.

Vöråflickan – så ser hon ut i Heidi Kuivaniemi-Smiths rekonstruktion. Skallen med medföljande underkäke finns i Museiverkets samlingar Museiverket KM 17276. Bild: Heidi Kuivaniemi-Smith/Museiverket KM 17276

Spännena i flickans klädsel är av den typ som har hittats i närliggande Levänluhta.

Kuivaniemi-Smith har skrivit en blogg om arbetet med Vöråflickan på sajten Kalmistopiiri. Där hon redogör hon i detalj för hur skallen fick sitt ansikte.

Fakta

En gåta

I Levänluhta i Storkyro i Österbotten har man hittat skelett som forskningen har daterat till år 300–800. Man räknar med att cirka hundra personer har begravts i en källa i en tjärn för över tusen år sedan. Fynden i Käldamäki i Vörå tros höra till samma tid och kanske också samma befolkning.

Forskningen har inte nått enighet om vad för slag av bosättning det handlade om i Levänluhta och varför kropparna, av vilka nästan alla är kvinnor och barn, begravdes just här.

I en ny vetenskaplig artikel lägger forskare vid Helsingfors universitet fram teorin om att de begravda var personer som socialt och ideologiskt låg i samhällets marginal.

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42