Skall skolan rädda barnen – eller familjen?

Bild: Ksf-arkiv/Kristoffer Åberg

Det finns ettor i kommunala skolor som inte skriver utan använder bara några fingrar till tangenterna. De skriver inte skrivstil, de har inte formteckning och eurytmi.

Barn som inte rör på sig klarar sig sämre i skolan – särskilt pojkar enligt färsk undersökning; endast 20 procent av barn och ungdomar i årskurs 5–9 kommer upp till en timmes motion varje dag, medan 95 procent tillbringar för mycket tid – minst två timmar om dagen – vid dataskärmen enligt finländsk undersökning 2015. 

Varför rör barn sig mindre frågar man sig. Det som ändrats radikalt under de senaste tio åren är användningen av "elektriska enheter"; både unga vuxna som är föräldrar och väldigt små barn använder mobiler och paddor. På bekostnad av samvaro.

Curling; vi skjutsar våra barn och anmäler dem till klubbar, musikskolor och allt som kan tänkas utveckla dem. Men hur går det med samvaron? Hinner vi sitta ner och tala, lagar vi mat tillsammans, kan våra barn steka plättar och vända dem i luften?

Mobilfria zoner förespråkas av forskare. Har vi sådana? Innan barnen och ungdomarna går och lägger sig, när vi gått ut och äta och sitter och väntar på maten, vid morgonmålet?

En timme gymnastik mer i skolan motsvarar inte den glädje man känner när man vet varje sten på en stig, vet var det växer kantareller, hur daggen känns mot bara fötter.

Hur skall man då röra på sig, måste vi skapa en ny finsk identitet som liknar den norska? Eller har vi ännu kvar vår lust att gå på utflykt, söka en ny stig att upptäcka, nya bergknallar med utsikt? Har barnen någonsin tråkigt så att de kan lära sig att utforska sin värld?

Som pedagog i en Steinerskola ser jag inte farorna så tydligt. Vi lever vid skogskanten i utkanten av ett samhälle. Vi har skogsdagar och vi åker skidor fast en hel vecka på de lägre klasserna om det finns snö. Jag vet hur alla mina elever åker skidor, hoppar volter eller hjular. De flesta går i klubbar och spelar instrument och i skolan spelar alla flöjt, alla stickar och slöjdar. Jag har stor respekt för mina elevers föräldrar, dessutom har de ju varit kloka och valt vår skola!

Men jag är orolig, kraven på programmering i småklasserna stiger, det finns ettor i kommunala skolor som inte skriver utan använder bara några fingrar till tangenterna. De skriver inte skrivstil, de har inte formteckning och eurytmi. Allt sådant som utvecklar de spatiala förmågorna, att finna sig själv i sin omgivning.

Vill vi verkligen ha nya folksjukdomar av att nacken hålls i låst läge när barnen tittar på en skärm? Vi måste begränsa tiden vid skärmar, barn under två år borde inte utsättas för "blipp".

Inför Waldorflärardagarna i Schweiz 2016 hade elever i en israelisk Steinerskola blivit ombedda att formulera frågor. De skickade en hälsning – "hjälp oss att bli fria från nätet" – till oss lärare och vi summerade: eleverna vill bli fria från nätet utan att lämna det, vi lärare vill vara fria från nätet fast vi använder det.

Föräldrar – skolan fixar inte det här utan er – ge era barn ramar och tid, gå "utinaturen.fi".

Helena Thorström Steinerpedagog, Tenala

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33