Skål med tystlåten Sibelius

Bild: xx

Tony Lurcock bjuder på luftig och färggrann historieskrivning i sin tredje bok om britter i Finland.

Tony Lurcock

A Life of Extremes. The British Discover Modern Finland 1917 – 1941

CB editions 2015

Helsingfors i november 1918: "En liten stad full av liv och intriger (…) en avstjälpningsplats för varje tänkbart rykte, för skvaller och skandaler".

Så skrev den brittiska agenten Paul Henry Dukes, "mannen med hundra ansikten, som hade skickats av engelska säkerhetstjänsten till Petrograd för att rapportera om utvecklingen i Sovjet. Han reste igenom Helsingfors och berättade om sina tidiga intryck. I mellankrigsåren lät det annorlunda: Finland sågs av honom och andra som den perfekta demokratin.

Dukes hårresande äventyr inleder Tony Lurcocks tredje – och förmodligen sista - bok om britter i Finland. De allra första resenärerna kom vid mitten av 1700-talet, och den nyutkomna A Life of Extremes omspänner åren 1917 –1941 och presenterar en rad människor som av många olika anledningar drogs till eller hamnade i den nya republiken. Lurcocks skildringar har alltid varit fascinerande läsning, men jag har haft mest utbyte av den senaste boken, möjligtvis för att persongalleriet är exotiskt och spännande och för att de som Lurcock citerar i boken själva skriver exceptionellt väl.

Distanskärlek

Själva temat är ju också ett dragplåster. Jag frågade vid ett tillfälle Tony Lurcock hur det kom sig att han blev intresserad av vad som ju är rätt unikt: Varför kom britter till det ganska okända landet i norr och vad upplevde de? Lurcock berättar att han själv i 20-årsåldern på 60-talet levde i Finland och undervisade vid Åbo Akademi och Helsingfors universitet.

– Det är inte så lätt att förklara en kärlekshistoria på distans som denna (…) Jag har kanske idealiserat Finland, men jag tror att mina böcker är en sorts hyllning på avstånd.

Kärleken satt i och Lurcock säger att han i många år kammade igenom antikvariska bokhandlar för att se vilka exotiska resenärer till Norden han kunde finna och vad de hade upplevt och noterat.

Det har blivit en luftig och färggrann historieskrivning som inte bara inbegriper resenärer med turism som mål, utan också människor som sökte sig till Finland för att de hört om arkitekturen, skolsystemet, de sociala förhållandena, musiken.

Saarinens järnvägsstation, Aaltos sanatorium i Pemar och Berghälls kyrka av Lars Sonck hörde till de nationalromantiska skapelser som beundrades liksom respekten för intellekt och undervisning. "I Finland", skriver Atchley, engelsk lärare vid Helsingfors universitet, "har man länge ansett att undervisning involverar kvinnor såväl som män". Det var också så underbart rent på gator, i tåg och på båtar, att en besökare längtade efter "lite typisk engelsk lort"!

Jämfört med England noterar man jämställdhet och till och med avsaknad av klassamhälle. Detta måste delvis tillskrivas besökarnas okunnighet eftersom många av dem vistades en så kort tid i landet att de naturligtvis inte hade annat än begränsad och ytlig kontakt med vissa sociala skikt.

Ett glas vin, ett kex, ett leende

Många av Lurcocks besökare är okända namn, åtminstone för finländska läsare, men Noel Cowards beskrivning av ett möte med Sibelius 1939 (i Future Indefinite utgiven 1954) är ett litet komiskt mästerverk om hur det kan gå då två storheter som inte vet mycket om varandras verksamhetsområde möts. I Finland måste ni träffa den store mannen, sade man till Coward på hemväg från Ryssland. Ett möte arrangerades hemma hos Sibelius. En skallig man kom till dörren och såg besvärad ut. Ingendera visste vad han skulle säga och Coward trodde det var en trotjänare i huset. Den skallige försvann och återvände med en vinkaraff och kex.

"Vi fortsatte sedan att dricka en skål i beklämmande tystnad". Mötet var över, Coward tackade och sade adjö och Sibelius smålog för första gången och "skakade entusiastiskt hand".

Vem avslöjar A Life of Extremes mera om? Finländarna eller de besökande britterna? Jag har skrattat igenkännande åt båda. Det är kulturkonfrontationen som gör Lurcocks böcker så läsvärda. Vi får kanske inte veta något revolutionerande nytt, men ta ett glas vin, ett kex, och småle!

Kerstin Lindman-Strafford

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning