Skådespelarna visar människan hur hon kunde vara om hon inte spelade teater

Varje teateraktör är på plats på skådeplatsen, inte som skuggor eller pixlar utan som fysiska varelser i färd med lokalt kroppsarbete. Montagets huvudbild kommer från en uppsättning av I väntan på Godot i Avignon 1978. Till höger Hannu-Pekka Björkman i rollen som Willy Loman i Arthur Millers En handelsresandes död på Nationalteatern (2019) samt två bilder ut två av Pipsa Lonkas ekokritiska meditationer på Viirus (Den andra naturen 2018 och Fyra dagar av närhet 2021). Bild: Pressbild

Skådespelarna på scenen är människor som vi i publiken, men de är experimentella, försöksvarelser. De kan pröva tanken om att det inte är teatern som låtsas, som spelar roll, utan helt tvärtom, skriver Clas Zilliacus i sin essä om vad förlusten av en levande teaterkonst innebär.

Då spelåren löper som de ska handlar det som skrivs om teater ganska rutinmässigt om den senaste föreställningen. Recensionerna mal på. Nu finns ett tillfälle att tänka om själva företeelsen, om konst...