Sjunkförloppet går inte att fastställa utan nya undersökningar

Man ignorerar uppgiften, som samtliga överlevande ger, att Estonia rätade upp sig en stund efter den första stora slagsidan, innan krängningen åter ökade.

Jarl Ahlbeck ifrågasätter (HBL Debatt 12.1) min uppgift om ett modellförsök vid SSPA i Göteborg med Estonia med hänvisning till en artikel i Ny Teknik. Ja, det är just de modellförsöken jag relaterar till.

Uppdraget från regeringen var att fastställa det av JAIC (Estoniakommissionen) redovisade sjunkförloppet, andra scenarier skulle inte undersökas. Men rapporten innehåller klara bevis för att det officiellt fastställda förloppet inte stämmer. Försöken med vatteninflöde med öppen ramp visar att vid 12 knop kom det in mellan 900 och mer än 1 200 ton vatten per minut. SSPA säger att extrapolerat till 14 knop kan vatteninströmningen bli 2 000 till 2 500 ton per minut.

JAIC säger i punkt 13.2.5 av slutrapporten att rampen drogs ut helt. Vad hade hänt då? I supplement 522 från JAIC visas en korrekt beräkning av fartygets stabilitet med vatten på bildäck. Med 2 000 ton slår hon runt! SSPA bevisar att Estonia skulle ha slagit runt på en, högst två minuter. Sedan studerar man vatteninflöde med delvis öppen ramp och får ett tidsförlopp, som stämmer bättre med det verkliga. Men man ignorerar uppgiften, som samtliga överlevande ger, att Estonia rätade upp sig en stund efter den första stora slagsidan, innan krängningen åter ökade. Detta är fullständigt omöjligt med vatten på det öppna bildäcket, det kan inte uppstå ett läge där fartyget rätar upp sig för en stund. Det kan bara inträffa om vatten rinner in i ett slutet rum. När rummet blir fyllt försvinner den fria vätskeytan och fartyget får tillbaka stabilitet tills nästa rum börjar fyllas.

Till modellförsöket. SSPA gjorde ett antal tester utan någon öppning i bottnen. Modellen slog runt och blev liggande upp och ner. Detta var exakt vad expertis påtalat tidigare. Innan den offentliga demonstrationen monterades en fjärrstyrd luftventil i bottnen och när den öppnades kunde luften i skrovet komma ut och modellen sjönk. Sjökaptenen och författaren till "Estonia, Svenska statens haveri", Stefan Torssell var på plats och beskrev vad som hände. Modellen slog runt och lade sig upp och ner, sedan öppnades bottenventilen och luften kom ut, då sjönk den. Journalisterna fotograferade och noterade. Torssell säger att inga frågor ställdes.

Bottenventilen hemlighölls inte, den bekräftades och man gav den något krystade förklaringen att i modellskala komprimerades luften i skrovet inte lika mycket som i full skala. Därför måste man släppa ut luft. Men då får man inte släppa ut all luft. Sedan överensstämmer inte heller detta förlopp med det iakttagna sjunkförloppet. Estonia lade sig aldrig upp och ner innan hon sjönk. Forskarna påpekar att det inte går att fastställa ett exakt sjunkförlopp utan nya undersökningar av vraket.

Jan Grönstrand, civilingenjör (skeppsteknik), Mariehamn

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning