Sjungande arabisk trumpet

Allehanda influenser. Ibrahim Maalouf kombinerar inslag av arabiskt, klassiskt och hip-hop, men genren är rätt och slätt jazz. Bild: Denis Rouvre

UMO fick i söndags besök av en fenomenal trumpetare, fransk-libanesiske Ibrahim Maalouf.

JAZZ

Ibrahim Maalouf

UMO, dirigent Mikko Hassinen. Savoyteatern 27.11.

Arabvärldens genom tiderna populäraste sångare, egyptiske Oum Kalthoum, stod i centrum då Ibrahim Maalouf tillsammans med UMO framförde hennes toner som nu klingade från trumpetens gyllne klocka. Orientens stjärna föddes troligen år 1904 och dog år 1975.

Maalouf föddes år 1980 i Libanon till en familj av klassiska musiker, som flydde inbördeskriget till Frankrike. Han studerade klassisk och arabisk trumpet, först under fadern Nassim Maalouf som utvecklat kvarttonspel på instrumentet, senare vid Konservatoriet i Paris. Maalouf har gett ut nio album.

Konsertens musik baserar sig på en av Kalthoums mest kända sånger, Alf Leila Wa Leila (Tusen och en natt). Tillsammans med den tyske pianisten Frank Woeste har Maalouf omformat musiken till jazz för småbandskivan Oum Kalthoum (2015). Jim McNeely har orkestrerat och arrangerat sviten för storband. Sången är komponerad av Baligh Hamidi år 1969 och består av en kortare upprepad del samt verser med längder från 5 till 25 minuter. Totalt klockade sången lite över en och en halv timme på söndagen i Savoy.

Symfonisk helhet

Till pappers är sviten indelad i Introduction (ca 20 minuter), två delar betecknade Ouverture och fyra Movement. I praktiken spelade man tre längre avsnitt samt en fjärde avslutande sats som extranummer. Strukturen med återkommande och varierade motiv är symfonisk, men själva motiven, den rytmiska behandlingen och stämmorna arabiska.

Bandets komp, med välkända västerländska rytmer från funk till swing var konventionell jazz, men de många temposkiftningarna var ovanliga. Karakteristiska var de terrassmässiga tempoförändringarna, men även accelerandon i österländsk stil förekom.

Orkestreringen var häpnadsväckande samtidigt som den tydligt speglade den egyptiska populära traditionen. Kalthoum och hennes samtida reformerade den egyptiska musiken genom att introducera västerländska instrument, närmast stråkar till en början. Även harmonier förekom, men sparsamt. UMO trollade stråkliknande ljud från saxofonernas lägre register tillsammans med basunerna, eller hela blåset unisont.

Typiskt för denna musik är att en hel symfoniorkester kan spela intrikata teman unisont. Ofta förekommer också en operaliknande dialog mellan solisten och orkestern. Här förde Maalouf dialog med både orkester och Olli Ojajärvi (tenorsax), som stod för de flesta solona ur orkesterleden.

Maalouf är kort sagt en fenomenal trumpetare. I ett improviserat längre solotrumpetavsnitt fanns många komponenter med – arabiskt, jazz, klassiskt och hip-hop. Om man funderar över vad det kunde bli av en sådan kombination är svaret, som gäller hela konserten, dock ovanligt enkelt: jazz. Det är ingen fråga om saken, det kan var och en försäkra sig om på Maaloufs webb. Trumpetarens skivor finns ovanligt nog att lyssna till gratis och legalt där. Däremot lyckades Yle Jazzradio inte få inspelnings- och radieringsrätt för denna konsert, vilket är synd. Detta var nämligen en av de bättre UMO-konserterna på senare år.

Jan-Erik Holmberg