Sjukhuskomplex i Dal planeras för 900 patienter

Bild: Wilfred Hildonen

Missbrukare med psykproblem, demenspatienter med kroppsliga besvär, psykosdrabbade med magsmärtor – vissa specialgrupper inom vården faller lätt mellan stolarna. När Helsingfors stad och Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt nu planerar ett helt nytt sjukhus i Dal i Helsingfors ställer man frågor om hurdan hjälp patienten verkligen behöver.

Föreställ dig ett duplobygge. På gröna bottenplattor har plastklossar i ett tjugotal färger klämts fast. Framför dig har du drömmen om ett nytt sjukhuskomplex med olika slags avdelningar. Ägaren till bygget är Helsingfors stad och Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS). De olikfärgade klossarna föreställer vårdavdelningar: rosa för barn och unga, orange för patienter i livets slutskede.

Framför det här bygget har många läkare och andra experter suttit och diskuterat. Om staten, HNS och Helsingfors stad nickar godkännande till det som ligger på bordet när ansökan om bygglov lämnas in 2019 kan modellen börja materialisera sig. Arkitekter kan anlitas och ett nystrukturerat sjukhusområde kan börja ta form i Dal i Helsingfors. Då kan man börja bygga ett sjukhus där både helsingforsare och personer från de olika HNS-kommunerna kan få behandling och vård både för psykiska och kroppsliga sjukdomar.

Psykiatrikern Kari Raaska på Hucs Psykiatri hör till dem som suttit och tittat på plastklossarna. Han säger att de psykiatriska vårdplatserna på avdelning kommer att minska i framtiden. På sjukhusområdet i Dal ska cirka 900 platser delas ungefär jämnt mellan somatik och psykiatri. Tre splitternya byggnader och renovering av ett antal gamla hus på området tänker man sig. Det är patienter från Hucs Psykiatricentrum, Aurorasjukhuset, Mariefors sjukhus och barnpsykiatriska patienter från hela HNS som ska samsas om psykplatserna det nya sjukhuset. Till den somatiska delen kommer bland andra personer för vård i livets slutskede, de som behöver krävande neurologisk rehabilitering, missbrukarvård eller sårvård.

Kräver mer öppenvård

I dag har Helsingfors stad plus HNS-enheterna på Psykiatricentrum, Aurora och Mariefors sammanlagt 551 vårdplatser för psykiatriska patienter. Nu tänker man att 457 platser ska räcka i framtiden; 425 vuxenplatser och 32 för barn tänks in på det nya Dal. Ett hundratal sängplatser ska, precis som i dag, också i fortsättningen finnas på Jorv och Pejas. Att krympa antalet sängar handlar inte om att de psykiatriska sjukdomarna skulle minska, utan om att man tänker att tjänsterna inom öppenvården har potential att utvecklas.

– Många psykospatienter skulle vara mindre frustrerade och må bättre i stödboenden än på avdelning, men speciellt i Helsingfors är bostäderna för få, säger Raaska.

Raaska säger att de mobila vårdteamen behöver bli fler. Också tanken på en psykiatrisk ambulans har ventilerats, men tillsvidare är det oklart om behovet anses tillräckligt stort för den investeringen.

– Och så ska vi ta vara på de digitala möjligheterna. Videokontakt mellan en patient på ett stödboende och psykospolikliniken kan vara ett snabbare sätt att hjälpa än att personalen åker ut till boendet, säger han.

Giftermålet mellan psykiatrisk och somatisk vård kan i bästa fall sudda ut ett av evighetsproblemen, nämligen situationerna där missbrukare med behov av psykiatritjänster faller mellan stolarna. Hittills har vårdapparaten kritiserats för att stänga luckan framför näsan på missbrukare som sökt hjälp. Psykvården har fått vänta med hänvisning till att missbruket måste brytas först. Bland andra psykiatriprofessor Jyrki Korkeila vid Åbo universitet har ändå redan länge sagt att det enda rätta är att ingripa i psyk- och missbrukarproblematiken parallellt.

Flexibla avdelningar

Hur ska vården då organiseras? På det nya Dal utgår visionärerna från enheten Personen. Och då tänker man inte enbart på den del av livet som har etiketten Patient, utan på när, varför och hur länge en Person kan tänkas vara Patient på en sjukhusavdelning. Perioden ska vara optimalt avgränsad. Bakom ligger tanken om att sjukhus inte ska gå på tomgång, men inte heller fyllas av personer som kunde repa sig bättre hemma. Ekonomi vägs mot välbefinnande. Därför skickas föderskor hem med sina barn bara timmar efter nedkomst med ett löfte om att få barnmorska på hembesök inom kort. Därför förbereder redan nu många operationspatienter sig hemma, kommer till sjukhuset bara timmar före sin operation och åker hem så snart det är möjligt. Därför kan Dal också få rum där en patient kan övernatta, men vara hemma på dagen eller tvärtom. Det här kräver ett starkt samarbete mellan sjukhuset, öppenvården och socialtjänsterna.

Ett av ledorden är flexibilitet. Därför visar klossbygget upp hus med små avdelningar. De placeras i våningar så att somatik och psykiatri kan ligga nära varandra. Detta för att läkare med olika specialiteter ska kunna konsultera varandra snabbt. Från dessa avdelningar, där så gott som alla bor i enkelrum, strömmar sedan både de patienter som orkar och personalen till en gemensam matsal oberoende av om man är äldre eller yngre, kroppsligt eller själsligt sjuk, personal eller patient.

– För att vi alla är människor och kan vistas i samma miljö, precis som i det vanliga livet, säger Raaska.

Det vanliga livet är just vad som ska synas på det nya sjukhusområdet.

På ett modernt sjukhus i Finland 2030 ska patienter kunna besöka gymmet, laga mat och ägna sig åt aktiviteter som stärker vardagslivet. Också den som bor på avdelning i månader ska kunna komma ut i frisk luft. Raaska har besökt nederländska sjukhus där man satsar hårt på att integrera patienterna i samhället. I staden Tilburg har man till exempel anställt mentorer som arbetar jämsides med läkare och vårdpersonal. Patienter tas emot av tidigare patienter, som vet vad det innebär att vara akut sjuk. Socialarbetare hjälper när avdelningsvård ska gå över i öppenvård.

16 svenska platser

På byggplattan ligger fyra himmelsblå klossar. De beskriver 16 psykiatriska sängplatser på en avdelning där vård och behandling garanteras på svenska. I dag är platserna 12 och finns på den svenskspråkiga akutpsykiatriska avdelningen 8 på Psykiatricentrum i Tölö.

Räcker 16 platser för alla svenskspråkiga vuxenpatienter? Avdelningen ska ju betjäna både helsingforsare och svenskspråkiga inom hela HNS-området – också dem som inte längre har Ekåsens avdelningar i Raseborg att tillgå?

– Man kan få vård på svenska på flera avdelningar, också på Jorv, men alltid kan vi förstås inte garantera personal med svenska som modersmål under alla skift, säger Raaska. Sedan säger han att språket inte alltid är den primära frågan.

– En person med svår akut psykos befinner sig i helt andra världar och är knappt kontaktbar på något språk. Då är det viktigaste att personalen har specialiserat kunnande för just akut psykos. Senare, när det akuta lugnat sig, kan avdelningsvård på svenska vara det rätta, säger han.

Raaska säger att en liten svenskspråkig avdelning inte kan hålla sig med en så stor personal att den behärskar allt psykiatriskt specialkunnande.

– Till exempel neuropsykiatriska patienter kan behöva specialhjälp som finns på en annan avdelning än den svenska.

Raaska påpekar att de patienter som kommer till Dal är svårt sjuka och att psykospatienterna kommer att vara fler än de som lider av förstämningssyndrom, typ depressioner.

– För patienterna med lindrigare psykiska problem kan man fortfarande ordna avdelningsvård på ett sjukhus närmare hemmet. Det betyder lokala sjukhus i till exempel Lojo, Borgå, Raseborg och Hyvinge.

Språkfrågan är inte bara en fråga om svenska. Av de prognoser för befolkningstillväxt som ligger till grund för sjukhuspusslet vet man att mängden patienter med annat modersmål än finska eller svenska ökar: från högutbildad arbetskraft till traumatiserade krigsflyktingar som kräver ett för finska förhållanden nytt psykiatriskt kunnande. Man vet också att en allt större del av finländarna blir allt äldre. Allt detta ställer krav på utbildning och rekrytering av kulturkunnig vårdpersonal och på nya rehabiliteringstjänster för äldre. Att de flesta ska bo hemma livet ut betyder inte att de kommer att vara friska livet ut. Bara i Helsingfors räknar stadens statistiker med att befolkningen kan växa från 635 181 personer till cirka 726 000 på 13 år. De svenskspråkiga, som i dag är 36 200 personer, kommer då att vara 1 800 fler än i dag.

Raaska inser att verkligheten kan köra över visionerna, men utan visioner kommer man ingenstans alls.

– Till exempel terrängen kan tvinga fram begränsningar, men grundtanken är att också patienter som stannar länge på sjukhuset måste få vistas utomhus, säger han. Det handlar om allt från barnen som behöver neuropsykiatrisk hjälp, unga med ätstörningar och döende patienter, till brottslingar som väntar på att sinnesundersökningen ska bli klar.

För Raaska är det självklart varför.

– Alla ska ha rätt till livskvalitet hela vägen.

Detta är den andra artikeln av två i en helhet som behandlar sjukhusnätverket i Helsingfors. Del 1/2, artikeln Framtidens sjukhuskarta växer fram, publicerades den 12 november 2017.

Kostnaderna för det nya sjukhuset i Dal uppskattas till 670–700 miljoner euro. Här ingår renovering av gamla byggnader samt bygge av nya hus, vägar, parkering och en tunnel under Mannerheimvägen till sjukhusbyggnaderna på Mejlans sjukhusområde. Nu räknar man med att pengar som annars måste läggas på renovering av existerande sjukhusbyggnader kan användas för Dal. Man räknar också med intäkter från en försäljning av nuvarande sjukhusbyggnader i Tölö.

Byggtidtabellen är oklar, men ansökan om bygglov lämnas in under 2019 och eventuell byggstart är 2020. Området förväntas då stå klart 2025.

Inom psykiatrin på det nya Dal placeras avdelningar och personal med kunnande i akutpsykiatri, barnpsykiatri, ungdomspsykiatri, geropsykiatri, psykossjukdomar, missbrukarpsykiatri, neuropsykiatri och rättspsykiatriska utredningar.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning