Sjostakovitj intensiva toner vibrerade i Kimito kyrka

Pianist Ralf Gothoni och kompositör Aulis Sallinen efter uruppförandet i Kimito kyrka.Bild: Patrick Bagge

När Kimitoöns tjugonde musikfestspel inleddes i tisdags var ett uruppförande av Aulis Sallinen en av höjdpunkterna.

Anna-Liisa Bezrodny, Sonja och Katinka Korkeala, violin, Roope Gröndahl och Ralf Gothóni, piano, Päivi Severeide, harpa, Wen Xiao Zheng, altfiol, Jan-Erik Gustafsson, cello samt Nya Helsingforskvartetten.

Kimitoöns musikfestspel, öppningskonsert i Kimito kyrka 10.7.

Två gråhåriga gubbar står framför altaret i Kimito kyrka och kramar varandra varmt. Nej, det är inte frågan om vigsel av samkönade, det är Ralf Gothóni, 72, som just uruppfört Aulis Sallinens, 83, pianosvit Åtta miniatyrer, som kramas av tonsättaren.

Sallinens pianosvit är ett resultat av tonsättarens obrutna skaparkraft och Kimitoöns musikfestspels oförskräckta repertoarpolitik. Pianot har väl aldrig varit ett viktigt instrument för Sallinen men Åtta miniatyrer är idiomatiskt skriven pianomusik, förmodligen tacksam att spela – inte överdrivet svår – och lätt för lyssnaren att ta till sig. Sallinen utnyttjar effektivt pianots stora dynamiska resurser – slagverkseffekter – och Gothóni, som spelade sviten från noter, tog tacksamt emot musikens möjligheter. Åtta miniatyrer kan säkert bli ett repertoarstycke.

Öppningskonserten på tisdagen inleddes med Toivo Kuulas år 1999 återfunna ensatsiga sonat för violin och piano i F-dur. Trots durtonarten är musiken rätt melankolisk med återhållsamma tempon och stillsamt uttryck. Anna-Liisa Bezrodnys Amati-fiol klingade överraskande vasst i kyrkoakustiken; Roope Gröndahls pianospel var välgörande initiativrikt.

Harpan var omtyckt av de franska impressionisterna (tillsammans med flöjten). Claude Debussys Deux danses för harpa och stråkkvartett är rutinmässigt men professionellt skriven musik där den sakrala dansen – Danse sacrée – är andaktsfullt religiös och föga dansant medan musiken i den profana dansen – Danse profane – ger sig ut på folkloristiska stigar. Päivi Severeides harpa kompletterades av Nya Helsingforskvartettens professionella spel.

Öppningskonsertens höjdpunkt blev sålunda, förutom Aulis Sallinens Åtta miniatyrer, Dmitrij Sjostakovitj år 1940 skrivna Pianokvintett g-moll opus 57. Det är musik där varje ton vibrerar av liv, musik som förmedlar en enorm intensitet vilken lyssnaren lätt kan tolka mot bakgrunden av den sovjetiska censuren. Kvintettens andra sats, en långsam oerhört sorgsen fuga kan även föra tankarna till renässanspolyfoni medan intermezzosatsens violinsolo – Sonja Korkeala – torde höra till det vackraste och mest smärtfyllda – om man vill – som Sjostakovitj skrivit. Satsen går attacca över i allegrettofinalen där Sjostakovitj frossar i sin förmåga att skriva banalt glada tongångar. Ralf Gothoni, piano – primus inter pares – Sonja Korkeala och Katinka Korkeala, violin, Wen Xiao Cheng, altfiol och Jan-Erik Gustafsson, cello tolkade kvintetten med stor inlevelse och beundransvärd teknisk mognad.