Självständigheten

Mera befogat vore det att fira den 15 november, för den dagen 1917 förklarade lantdagen sig vara innehavare av den högsta makten i landet.

Finland fyller ingalunda i dag 99 år. I dag är det dock 99 år sedan Finlands lantdag fattade ett beslut, som senare betecknats som självständighetsförklaring. Någon deklaration var det inte. Lantdagen konstaterade bara att den omfattar principen att Finland bör vara en oberoende republik, som senaten uttryckt två dagar tidigare. Mera befogat vore det att fira den 15 november, för den dagen 1917 förklarade lantdagen sig vara innehavare av den högsta makten i landet.

Redan den föregående lantdagen, som hade socialistisk majoritet, godkände 18 juli maktlagen, som gav lantdagen den högsta makten i allt utom utrikespolitiken och de militära frågorna. Finland skulle fortfarande vara en autonom del av Ryssland. Kerenskijs ryska regering vägrade stadfästa maktlagen, lantdagen upplöstes och nyval förrättades.

Alla tre ovannämnda beslut fattades genom omröstning. Att oenigheten var stor, att ett inbördeskrig följde och att den segrande vita sidan lät Finland bli Tysklands vasall visar att landet inte var "moget" för självständighet. Samma kan sägas om Estland som blev självständigt under än mer kaotiska förhållanden.

Vissa drag i själva processen hos oss för ett sekel sedan påminner mera om den process som ledde till att Estlands självständighet återupprättades för 25 år sedan. Vår maktlag kan jämföras med den suveränitetsförklaring som Estlands högsta sovjet godkände 16 november 1988. Beslutet innebar inte att Estland skulle lämna unionen.

Moskva förklarade under Michail Gorbatjovs ledning suveränitetsdeklarationen ogiltig, men den estniska ledningen fortsatte agera nästan som en suverän stat, även om de sovjetiska trupperna fanns kvar i landet. I Estland föll man inte till föga såsom man gjorde i Finland efter Kerenskijs beslut drygt 70 år innan. Då högsta sovjet den 20 augusti 1991 fattade beslutet om att återställa självständigheten (alltså inte att förklara Estland självständigt) skedde det enhälligt, då motståndarna inte deltog. Jeltsins Ryssland erkände självständigheten genast och Gorbatjovs Sovjet efter några veckor.

Finlands självständighet erkändes av den ryska bolsjevikregeringen i början av 1918 och bekräftades genom Dorpatfreden 1920. Estland fick också sin Dorpatfred samma år, då Sovjetryssland "för evig tid" (igaveseks ajaks) avstod från rätten till estniskt territorium. Den evigheten varade tjugo år. Också Finlands självständighet ifrågasattes av Stalin 1939 och senare.

Kan självständigheten ifrågasättas också i dag? En rätt utbredd uppfattning i Ryssland är att Estland anslöt sig till Sovjet frivilligt och att utträdet 1991 var olagligt. Och en del anser också att Lenins erkännande av Finlands självständighet var olagligt.

För mig är demokratin ett högre värde än statlig självständighet. Men just gentemot Ryssland (eller Sovjet) är självständigheten en förutsättning för demokratin. En annan fråga är om nationalstatlig självständighet och demokrati är möjliga i globaliseringens och den nyliberala alternativlöshetens tidevarv.

Bjarne Nitovuori fri publicist och tidigare politisk journalist vid HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning