Sista varvet på den syriska karusellen

Bild: EPA/YOUSSEF BADAWI

Under belägringen av Aleppo fick rebellgrupperna fri lejd mot att de gav upp staden. Något liknande kan mycket väl ske i östra Ghouta. Medan bomberna faller och befolkningen lider kraftsamlar alla parter i konflikten inför slutspurten av kriget.

Inklämd mellan olika odlingslotter och med höga staket av kaktusar låg körskolan i Daraya, en lantlig förort utanför Damaskus. Skolan bestod av en mindre byggnad för teoriundervisningen och en stor asfalterad plan med olika målade ringar. Min körskolelärare pekade på strecken och sade "Håll bilen mellan ringarna". Första lektionen körde vi runt under tystnad i femton minuter. Nästa vecka gjorde vi samma sak men baklänges.

När jag hör om bombningarna av östra Ghouta brukar jag tänka på människorna i Daraya som ligger i närheten. I början av det syriska upproret var det flera förorter som reste sig och började göra militärt motstånd efter att de fredliga protesterna urartat och krossats. En av dem var Daraya som var utsatt för en belägring av den syriska armén fram till 2016. Då slutade stridigheterna i en överenskommelse att rebellgrupperna fick fri lejd till Idlib-regionen i norra Syrien. Även om samma deal genom rysk medling har getts till de islamistiska rebellerna i Ghouta verkar inte intresset särskilt stort. Förlusten av Ghouta skulle innebära det största nederlaget för rebellerna sedan Aleppo.

Bilderna på blödande barn är hjärtskärande. Även uppgifterna om att klorattacker och klusterbomber har använts mot befolkningen är upprörande. Lidandet i östra Ghouta lyckades till slut nå upp till en nivå som till och med det numera gravt desillusionerade FN tyckte var ohållbart. Säkerhetsrådet beslutade i februari om ett omedelbart eldupphör för att humanitär hjälp skulle kunna delas ut. Men flygräderna och stridigheterna har knappast upphört.

Det är så ofattbart svårt att tänka sig att samma personer som jag mötte då för tolv år sedan nu kanske ligger och blöder på en bår på ett improviserat sjukhus, eller svälter i en källare medan oljefatsbomberna dånar ovanför.

Precis som i belägringen av Aleppo är det här med de lidande civila som medierna och väst-politikerna lägger sin empati. Ilskan riktas mot regeringsstyrkorna och dess allierade, Ryssland, Iran och Hizbollah. I andra hand förebrås de islamistiska grupperna trots att de på många sätt använder folket som mänskliga sköldar i Ghouta.

Det finns dock en annan sida av myntet. På Facebook ser jag hur bekanta i centrala Damaskus sörjer sina vänner som har dött efter granatbeskjutningar från Ghouta. Rebellgrupperna skickar dagligen i väg sina hemmagjorda raketer som dimper ner lite varstans över stan. Bara de senaste två veckorna har dussintals med Damaskusbor dött, rapporterar Reuters. Det är som att det pågick ett blodigt krig i Vanda och att kafébesökarna på Esplanaden måste ducka för raketer.

Det är knappast troligt att den syriska armén kommer upphöra med sina attacker förrän östra Ghouta helt är befriat från motståndsfickor. Det är också mycket möjligt att rebellerna till slut går med på fri lejd till Idlib, som blivit en uppsamlingsplats för allsköns grupperingar. När det sker börjar slutkampen på allvar om den syriska tårtan av vilken alla vill ha en bit. Klart är att den som behärskar Damaskus också styr landet. Men för att återta de norra regionerna där Turkiet har inlett en offensiv mot kurdkontrollerade Afrin måste den syriska regimen hålla tungan rätt i munnen annars väntar full konfrontation med Natogrannen. Då kan de USA-uppbackade kurderna visa sig vara värdefulla anförvanter från att ha varit fiender. Det är med det syriska kriget som med karusellkörningen på körskolan i Daraya, efter en kvart snurrar det i huvudet.

Peter Al Fakir Journalist bosatt i Stockholm.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33