Sista året med Kuusisto

Charles Quevillon och Maija Tammi presenterade ett audiovisuellt samarbetsverk på Vår Festival i Tusby.Bild: Maarit Kytöharju

Vår festival är ännu inne på sin unika linje med olika musikgenrer, inbjudna gästföreläsare och konstnärliga samarbetsverk.

SAMTIDA KONSTMUSIK

Vår festival: Själ

Pekka Kuusisto, violin. Taavi Oramo, klarinett. Malin Broman, viola. Kamuskvartetten: Terhi Paldanius och Jukka Untamala, violin. Jussi Tuhkanen, viola. Petja Kainulainen, cello. Tusby kyrka, 26.7.

Charles Quevillon och Maija Tammi. Pekka Kuusisto, violin. Malin Broman, viola. Petja Kainulainen, cello. Kallio-Kuninkala, 26.7.

Det här är sista året med violinisten Pekka Kuusisto som konstnärlig ledare för Vår festival. Kamuskvartetten, som ofta spelat på festivalen, tar över ledarskapet nästa sommar. På torsdagskväll spelade både Kuusisto och Kamus inom två kvällskonserter.

Konserten i Tusby kyrka började med två verk för soloinstrument och ljudband av två poppiga tonsättare från USA. Kuusisto spelade violin i Vespers (2014) av Missy Mazzoli. Mystiska elektroniska körharmonier från ljudband ackompanjerade violinens bitterljuva lovsång i långa toner. Emellanåt flimrade violinen obestämt med ryckiga skalor. Nico Muhlys It Goes Without Saying (2005) för soloklarinett och ljudband var inne på ett mer lekfullt spår. Tyst tickande rytmer och svällande toner från en tramporgel ackompanjerade Taavi Oramos melodisnuttar på klarinett.

Den mest gedigna musiken var Kamuskvartettens uruppförande av Aki Yli-Salomäkis stråkkvartett Sellaisenaan. Musiken förvånade med sin charmiga klassicism. Verket var indelat i sju satser som växlade mellan sköra stämningar och bestämd energi. Yli-Salomäki visade särskild talang för uppriktigt känslosam musik. En stillsam visslande ton mot slutet var särskilt berörande. Typiskt för Vår festival ingick det ett jippo i musiken. På veckan hade nämligen ishockeytränaren Alpo Suhonen coachat Kamuskvartetten. Suhonen berättade i vaga ord om processen för konsertpubliken.

Som avslutning på konserten spelade Malin Broman Dream Day för soloviola av svenska tonsättaren Britta Byström. Milda melodimönster och glidande toner gungade fundersamt i kyrkoakustiken.

Audiovisuell snorkelsång och stråkar i kanon

Den senare konserten i Kallio-Kuninkala blandade olika element. Mellan musiken höll författaren Pauliina Rauhala tal om festivaldagens två temaord: "själ" och "tro".

Konserten inleddes med ett nytt audiovisuellt samarbetsverk av Charles Quevillon (ljud) och Maija Tammi (video) med titeln The 1m3 of human experiment. Olika sorters organisk väta projicerades på en vit duk i salen – mossa, ormbunkar, kryllande larver, ett enormt öga och strandvatten. Quevillon figurerade med bar överkropp både i videon och på scen. I videon poserade han förblindad av VR-glasögon eller dykmask. På scen satt han fängslad i en låda upplyst inifrån med rött och vitt ljus. Quevillons koreografi i lådan kunde bara de som satt i främsta raden se.

Videons långsamma förändringar ackompanjerades av ett känsligt synkroniserat ljudband. Syntetiska stråkharmonier och lågfrekventa ljud från oscillatorer manade fram en övernaturlig stämning. Quevillon gnodde en sorts burkig ylande sång i sin syremask. Överlag förenade han och Tammi element från var sin konstnärliga praxis i en lummig, klangfull och stundvis äcklande show.

I början presenterade Kuusisto ledigt i mikrofon tankar om strukturen av kanonerna i Bachs Goldbergvariationer. Stråktrion med Kuusisto, Broman och Petja Kainulainen spelade de krävande stämmorna till synes enkelt. Musikerna spelade taktfast – ofta med lätta drag och känsliga ornament. Den rika texturen i Bachs musik lät transparent och detaljerad.

Konserten avslutades med Steve Reichs minimalistiska soloverk Violin Phase som också är en sorts kanon, men med ljudband. Kuusisto flyttade violinriffet som stycket bygger på lugnt framåt och presenterade musikens monotona processer åskådligt.

Sammanfattningsvis präglades den senare konserten starkt av Kuusistos ledarskap på Vår festival. Receptet: uppmuntran till samarbete mellan konstnärer, klassisk musik med en aura av fräschhet, omfamning av amerikanska stildrag och gästföredrag som vidgar horisonter. Den tidigare konserten med fokus på Kamuskvartetten framstod i jämförelse ordinär – trots allt det fina. Vilken sorts linjeändring står att vänta inför nästa sommar?

Dante Thelestam

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00