Sipiläs regering når sitt mål, men det räcker inte

Bild: Lehtivuva/Emmi Korhonen

Regeringen Sipilä får gott betyg för sysselsättningen, men när nästa regering tillträder har konjunkturerna vänt.

När ekonomin tog fart omkring år 2016, och accelererade rejält under fjolåret, började regeringens mål att höja sysselsättningsgraden till 72 procent vara inom räckhåll.

Näringslivets forskningsinstitut Etla presenterade i måndags en rapport om tioårsperioden efter finanskraschen 2008 och de möjligheter som står till buds under de närmaste åren.

Rapporten ger regeringens sysselsättningspolitik ett gott betyg.

Det har uppstått ungefär 100 000 nya jobb under den här regeringsperioden. Omkring hälften av dem beror på politiska åtgärder, säger forskarna.

Många av åtgärderna har varit omstridda, som till exempel förkortandet av det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet. En av de mest omstridda, men samtidigt den viktigaste när det gäller sysselsättningen, är konkurrenskraftsavtalet, säger Etlas forskare.

Det viktigaste resultatet av avtalet är att produktionskostnaderna per enhet minskar. Det är ett teoretiskt begrepp, men innebörden är att det har blivit billigare att producera varor i Finland. Det har stärkt exportindustrins konkurrenskraft och gjort finländska varor lättare att sälja.

Forskarna rör sig med data som kan kvantifieras i statistiken. Att peka på någon enskild exportaffär som inte skulle ha blivit av utan konkurrenskraftsavtalet är i det närmaste omöjligt.

Dessutom är det många faktorer som spelar in, inte minst den globala ekonomiska tillväxten som genererade ökad efterfrågan. Forskningschefen Tuomas Kosonen vid Löntagarnas forskningsinstitut håller med Etla om att regeringens åtgärder har stärkt sysselsättningen, men han påpekar också att många andra faktorer inverkar.

Tillämpningen av konkurrenskraftsavtalet inom den offentliga sektorn har sannolikt också lett till försvagad köpkraft för en stor löntagargrupp.

Fokuseringen på priskonkurrensen säger inte heller hela sanningen om ett lands konkurrenskraft.

I en kolumn i Vasabladet den 13 november skriver Johnny Åkerholm att efterfrågan också styrs av andra faktorer än priset. En sofistikerad produkt kan vara dyr för att köparen anser att den är värd det den kostar.

För att producera produkter i det här segmentet är förmågan att utveckla innovationer av avgörande betydelse. Och här har regeringen mindre anledning att vara nöjd. Hjärnflykten från finländska universitet och högskolor är ett varningstecken som måste tas på allvar.

Regeringen Sipilä har skurit ned resurserna för forskning och utveckling. Enligt World Economic Forums mätning har Finland fallit från första till tionde plats när det gäller innovationer, konstaterar Åkerholm.

Nedgången är inte bara regeringens fel, en återkommande orosfaktor i analyserna av företagens konkurrenskraft är att näringslivets investeringar i forskning och utveckling har minskat. Det försvagar företagens konkurrenskraft när de möter följande lågkonjunktur.

Den kan komma snabbare än man tror.

Etla ställer upp tre tillväxtscenarier för de närmaste fem åren. Gemensamt för dem är att sysselsättningsgraden under den kommande valperioden borde bli cirka 75 procent.

Regeringen Sipilä fick under den andra halvan av sin mandatperiod kraftig draghjälp av den globala och europeiska högkonjunkturen. Nu tyder allt flera signaler på att konjunkturerna vänder.

Den senaste mätningen från det ansedda tyska forskningsinstitutet Ifo visar att förväntningarna på den ekonomiska utvecklingen både globalt och i Europa nu ligger på den lägsta nivån sedan 2011. Konjunkturförväntningarna för de närmaste månaderna har också försvagats kraftigt.

Svagare konjunkturer försvårar den nya regeringens möjligheter att höja sysselsättningsgraden, samtidigt som de strukturella problemen med bland annat försörjningskvoten och skuldsättningen finns kvar.

John-Erik Jansén Ledarskribent