Sipiläs blinda fläck

Då den nuvarande regeringen tillträdde kallades den SSS-regeringen. Inget S stod för Svenska, det var helt klart och har bevisats.

Det fanns från början en stor oro för att vi har fått en regering som inte prioriterar svenska frågor. Nu, då regeringen nästan nått halvvägs har vi många bevis på att Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet är en treenighet som inte ser eller vill se behovet av likvärdig svensk service.

Journalisten Anne Suominens pamflett "Regeringen Sipilä och svenskan" kom ut i dag och i den sammanställs tydligt och beskrivande hur regeringen genom många beslut och förslag verkligen har visat att oron var befogad.

Vid en diskussion som tankesmedjan Agenda ordnade i samband med att pamfletten presenterades konstaterade ÅA-forskaren Siv Sandberg att centraliseringen och utvecklingen mot allt större enheter inleddes för länge sedan. Det är inte regeringen Sipiläs påhitt, den har bara gått vidare av ekonomiska orsaker.

Men skillnaden från de tidigare besluten är att man nu inte gör några undantag, avvikelser eller särlösningar. De skulle krävas på grund av att förhållandena skiljer sig på olika håll i landet. Nu körs allt på samma ingenjörsmässigt projicerade sätt. Och då råkar inte minst de svenskspråkiga ut för motgångar.

Men finns det en medveten antisvensk agenda bakom det som regeringen levererar? Och är det i så fall hela regeringens agenda eller är det bara en del som driver den medan de andra flyter med?

Det är otvetydigt de tre partier som minst vurmar för det svenska språket som bildar regering. Sannfinländarna är öppet kritiska. Inom Samlingspartiet är framför allt det yngre gardet i många frågor helt på Sannfinländarnas antisvenska linje. Centern verkar mest vara ointresserat och driver inte en politik som tar tillvara svenska intressen, speciellt inte då det krockar med andra värden i viktiga Centerregioner.

Statsminister Juha Sipilä (C) själv ger inte sken av att ha något emot svenskan och vill att de språkliga rättigheter som finns lagstadgade också uppfylls i verkligheten. Han talar däremot själv mycket lite svenska och verkar inte alls förmå sätta sig in i de svenskspråkigas vardag.

Bristfälliga språkkonsekvensbedömningar och nya grundlagstolkningar kombineras med tidsbrist och en fast tro på att de beslut hans regering fattar är de enda rätta. Det gör att det går fel och svenskan får stryka på foten. Det sker i jourreformen, i vårdreformen som helhet och i tingsrättsreformen. Hela den stora landskapsreformen kan få omfattande konsekvenser och minska de svenskspråkigas påverkningsmöjligheter och samtidigt skärs Folktingets anslag ner.

I en intervju i slutet av pamfletten redogör Juha Sipilä för hur övertygad han är om att regeringens beslut inte kommer att försämra svenskans ställning och förstår inte alls varifrån stämpeln att regeringen inte beaktar de språkliga rättigheterna har kommit.

Sipilä inser fortfarande inte vad de beslut som regeringen har fattat eller håller på att fatta leder till.

Däremot är han oroad över en längre utveckling där svenskan har gått tillbaka. Han kopplar den till beslutet om att göra studentsvenskan frivillig 2005.

"Det har inte förts någon diskussion om att återinföra svenskan men kanske vi borde göra det", säger han.

Det är en välkommen fundering av Sipilä. Men även om det förhoppningsvis blir en diskussion leder den inte till några förändringar så länge regeringen har sin nuvarande sammansättning. Där finns krafter som tvärtom anser att hela den obligatoriska undervisningen i svenska borde skrotas.

En ny regering är ett minimikrav för en svenskvänligare politik.

Tommy Westerlund Ledarskribent

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33