Simon Häger talar öppet om det tabubelagda

Simon Häger lämnade Nykarleby, utbildade sig till skådespelare och hittade sig själv. Nu återvänder han till sin barndomsstad, denna gång för att gestalta stadens store son – sagofarbrodern Zacharias Topelius.

Om Simon Häger fick träffa Zacharias Topelius och ställa en fråga till honom skulle den handla om staden som förenar dem – Nykarleby.

– Jag skulle vilja veta hur det kändes att lämna Nykarleby och med vilka känslor Topelius återvände till sin barndomsstad, säger Häger.

– Min hypotes är att Topelius och jag upplever våra återkomster lite olika. Jag har förstått att han tyckte att han kunde vara sig själv i Nykarleby och att det var där han slappnade av medan jag trivs bäst i Helsingfors.

Men visst är det skönt att ibland återvända till Nykarleby, tillstår Häger. Detta gäller i synnerhet efter de svåra processer med sig själv som han har gått igenom och som han tackar psykoterapin för.

Måste du lämna Nykarleby för att hitta dig själv?

– Det var inte därför jag åkte men det kom på köpet.

– Varje gång jag kommer till Teaterhögskolan inser jag hur mycket det huset betyder för mig, och då tänker jag inte bara på den värdefulla utbildning som jag har fått där.

I stället pratar Simon Häger om den personlighetsutveckling han genomgick i Teaterhögskolan – den som bland annat hjälpte honom att erkänna sin homosexualitet och att våga konfronteras med andra sidor hos sig själv.

Vikten av öppenhet och av att tackla tabun har varit en etapp under vägen. Simon Häger väjer inte för att berätta om sin depression och tackar den fina vård han fick.

– Psykiska sjukdomar varierar förstås mycket men jag hävdar att enbart mediciner inte är nog när det gäller depression. Terapi är viktigt, det fick jag och tack vare den är jag frisk i dag. Men jag har tvingats lära mig att leva på ett annat sätt.

Hur då?

– Genom att äta bra, motionera, sätta gränser och genom att vara öppen och våga berätta om livet känns meningslöst.

Vänliga frågor

"Hur känns det att alla vet att du är homosexuell?" undrade en av alla de vetgiriga elever Simon Häger mött under sina föreläsningsturnéer i skolor.

– Det är en väldigt fin fråga, konstaterar Simon Häger i dag.

Vad svarade du?

– Att det känns bra att alla vet, då är saken klar. Jag tror att öppenhet alltid är viktigare än slutenhet. Jag hoppas vi rör oss mot en tid då man inte behöver informera omvärlden om sin sexualitet.

Avsikten med föreläsningarna är att dela med sig av sin egen historia och diskutera den komplexa sexualiteten. Simon Häger berömmer eleverna för deras förmåga att lyssna bra men säger att frågornas vänliga och filosofiska natur överraskade honom.

– Jag trodde att de skulle fråga mera om sex. Jag insåg inte att de, i motsats till hur läget var när jag var ung, har tillgång till internet och kan ta reda på mycket på egen hand.

Öppenhet är alltid viktigare än slutenhet, säger Simon Häger. Själv har han pratat offentligt om sin homosexualitet och sina depressioner. Bild: Cata Portin

I demensvärlden

Simon Häger har spelat amatörteater alltsedan han var nio år men valde först en annan bana än teaterscenen. Han utbildade sig till närvårdare och jobbade i flera år inom demensvården i Jakobstad.

Yrkesvalet kom sig av att Häger redan som ung gillade gamla människor.

– Jag umgicks med mormor och farmor och tyckte om att sitta och sy med tanterna. Och då tänkte jag att äldrevård var något för mig.

Den som arbetar med dementa måste vara redo att gå in i den dementas värld vilket innebär att man befinner sig i en annan värld än den vi andra lever i, påpekar Häger.

– Det gäller att vara trovärdig när man spelar med i den dementas föreställningar. På det sättet kan man undvika att den som är dement får ångest.

Empati och ödmjukhet är nödvändiga egenskaper hos den som arbetar med dementa men behövs också inom skådespeleriet.

– Oavsett hur osympatisk en skurk är, så tror jag att man som skådespelare behöver se djupare och fundera över varför skurken beter sig som den gör.

Profil

Simon Häger

Ålder: 40 år.

Familj: Singel.

Karriär: Skådespelare, examen från Teaterhögskolan 2010. Fast anställd på Svenska Teatern i Helsingfors och har medverkat i bland annat Djungelboken (2013), Förvandlingen (2015) och I would prefer not to (2018). Haft roller också på Teater Viirus, Wasa Teater och Åbo Svenska Teater. Arbetar för sexuella minoriteters rättigheter genom att bland annat föreläsa i skolor. Utbildad till närvårdare från Vasa svenska hälsovårdsläroanstalt 1997.

Aktuell: Som Zacharias Topelius i den nyskrivna pjäsen Den eviga sommaren som visas i Nykarleby i sommar i samband med firandet av 200-årsjubileet sedan Topelius föddes, premiär 1 juli. Pjäsen är skriven av Lars Huldén och Anci Holm. Regissör är Erik-André Hvidsten, medan Thomas Enroth har tonsatt 11 av Topelius texter för uppsättningen.

Drömroller: Gustaf III, gärna i pjäsen Maskeraden av Sven Delblanc. Den utspelar sig bara timmar innan skotten på Operan och man får se Gustaf bakom masken. En annan drömroll är Petra von Kant i Rainer Werner Fassbinders pjäs Petra von Kants bittra tårar. Också den är en fantastisk pjäs där masken faller sönder och allt rasar.

Genominformation förutspås ge bättre hälsa – men vad är ett genom egentligen?

Människans arvsmassa, hennes genom, är som ett bibliotek med oerhört mycket information. Därför väntas genominformation ge svar på många frågor om sjukdomar. 23.5.2018 - 00.00