Antikrundan gjorde ett strandhugg i Grankulla: Silverskålen mår bra av att diskas ibland

Tidigt 1800-tal? Bernt Morelius och Maria Ekman-Kolari hittade många fina silverföremål när Atikrundan besökte Grankulla i går. Silversnäckan har en stämpel med en goepard som bär krona, vilket tyder på att den är runt 200 år gammal. Bild: Cata Portin

Snapsglas med djurmotiv, karaffer för champagne och handmålade finglas från 1930-talet och rikligt med välputsade silverföremål – det finns många fina antikföremål i Grankulla som får antikhandlaren Bernt Morelius att skratta av förtjusning.

Uppslutningen är stor när Grankulla svenska pensionärer står värd för Antikrundan, som i dag har besökt Villa Junghans. Det avlånga bordet i mitten av salen är fyllt med silverföremål, glasflaskor, porslinstallrikar och snapsglas. Över 120 seniorer hade mött upp för att få lära sig lite mera om föremålen, som vanligtvis förvaras oanvända i vitrinskåp.

– Här finns jättemycket fina saker, ovanligt mycket bra silver, bedömer antikhandlare Bernt Morelius och visar upp tallrikar, karaffer, ljusstakar och snapsglas.

Speciellt fascinerad är han över en silvertallrik med ingraveringen 1931, ett monogram och ord som syftar på Lotta-rörelsen och krigstider.

– Här har man skrivit om historien. Det skär i hjärtat när man påstår att den här ryska, handgjorda tallriken som är tillverkad i S:t Petersburg 1767, får en helt ny historia, säger Morelius och pekar på stämpeln under tallriken, som han granskar med hjälp av lupp.

Silver är en exakt vetenskap där föremålens ursprung och ålder är tämligen lätt att bestämma, för alltsedan 1400-talet har silversmeder avlagt gesällprov och stämplat allt som tillverkats. Utan den avslöjande stämpeln hade inte ens antikhandlaren kunnat placera tallriken rätt i historien, även om rokokoformen och vikten styrde in Morelius på rätt spår.

Svärfars tallrikar. Bodil Voche brukar inte duka fram de tyska porslinstallrikarna, som hennes svärfars mor köpte när den 17-åriga sonen kallades in till första världskriget. Bild: Cata Portin

Bodil Voche har tagit med sig en hög med tyska, dekorerade tallrikar och placerat dem på bordet i hopp om att dagens experter, Morelius och antikkonsult Maria Ekman-Kolari, ska värdera dem.

– När min tyske svärfar som 17-åring blev skickad till den franska fronten under första världskriget ville hans mamma stödja Tyskland och köpte dessa tallrikar, berättar Bodil Voche, som inte vågar använda de gamla tallrikarna, utan förvarar dem i skåpet.

Det är just så man inte ska göra, berättar Morelius. Antikviteter förvarar bäst sitt värde om de används, åtminstone vid festligare tillfällen.

– Yngre generationer är inte intresserade av gamla kärl som de aldrig har sett i användning. Ett föremål som funnits i släkten och använts under julmiddagar, festligare dukningar eller till vardags blir betydelsefullt. Vitrinskåp borde förbjudas, gamla fina saker ska ställas fram på bordet och användas. Dessutom hålls silverföremål i bättre skick om de diskas regelbundet, säger Bernt Morelius och Grankullaseniorerna lyssnar noga.

Champagne och brännvin

Experterna går över till antikglas och fokuserar på en hög karaff som för tankarna till blomvas. När Morelius avslöjar att det är en champagnekanna kan publiken inte dölja sin förvåning.

– Åååhh!!

– Champagneflaskor var smutsiga förr, det var inget som man tog in på middagsbordet. Champagnen hälldes över i karaffer, precis som vinet. Det fanns inte så mycket bubblor i champagnen förr och inte blev det bättre av att man hällde upp drycken i en ny flaska.

Maria Ekman-Kolari visar upp ett väldekorerat brännvinschatull med texten Karl XIV. Glas är betydligt svårare att placera än silver, då glasbruken inte har haft som vana at märka sina produkter. Men hon kan ändå berätta en den om flaskan.

– Karl var kung i Sverige i början av 1800-talet och den första i släkten Bernadotte. Flaskan är munblåst och representerar det som kallas för Karl-Johan-stilen, glaset är lite blånande på grund av hög blyhalt.

Rysk lekfullhet. Haren och schimpansen är inte ljusstakar, utan supglas för jägare. När djurföremålen svängs upp-och-ned förvandlas de till små dricksglas, perfekta att ta fram efter en lyckad jakt. Bild: Cata Portin

Morelius har hittat två små silverföremål som får honom på riktigt gott humör. De föreställer en hare och en schimpans och ställer man dem att stå på huvudet förvandlas de till snapsglas.

– De här är supkoppar för jägare, tillverkade 1861. Antagligen har det funnits ett dussin med olika djurmotiv, eller åtminstone ett halvt dussin. Det här är äkta rysk glädje, man blir så glad av dessa föremål, de är tunga och har en fantastisk kvalitet, bedömer Morelius.

Experterna sätter inga pris på föremålen, det är så många olika faktorer som påverkar priset. Välputsat silver på antikvariat har ett betydligt högre pris än osorterade silverföremål som säljs på loppis, där en tia känns ett högt pris.

På onsdag stannar Svenska pensionärsförbundets Antikrunda till på G18 i Helsingfors, där Morelius och Ekman-Kolari står redo att bedöma antikföremål från klockan 12.

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning