Sigfrid Karg-Elerts produktion illustrerar varför kombinationen av piano och harmonium är problematisk och intressant

Bild: Skivkonvolut

För sina båda instrument, piano och harmonium, skrev Sigfrid Karg-Elert sviterna Silhouetten och Poesien, båda fångade på skiva.

Orgel/Piano

Sigfrid Karg-Elert

Musik för piano och harmonium. Annikka Konttori-Gustafsson, piano och Jan Lehtola, orgel. (Toccata Classics)

Sigfrid Karg-Elert (1877–1933), var en sorts fattigmans Reger, produktiv tonsättare, pianist och organist. Han skrev massor med musik för Kunstharmonium, ett instrument som upplevde en kort blomstringstid vid sekelskiftet 1900. Via detta instrument, som inte bör förväxlas med det harmonium vi äldre minns från vår folkskoltid, kom han i kontakt med orgeln både som tonsättare och organist även om hans konsertturné till USA 1932 blev ett fiasko – orgelvirtuos var Karg-Elert inte.

För sina båda instrument, piano och harmonium, skrev Karg-Elert sviterna Silhouetten op. 29 och Poesien op. 35. Kombinationen är problematisk och intressant. Mest dominerar pianots girlander medan harmoniet får nöja sig med ackompanjerande ackord och legatolinjer. Tonspråket är förhållandevis enkelt, i synnerhet Silhouetten är utpräglat mjuk salongsmusik.

Jean Sibelius skrev musik till Maurice Maeterlincks skådespel Pelléas et Mélisande på beställning av Svenska Teatern i Helsingfors. Av scenmusiken gjorde han en orkestersvit i nio satser, av vilka han arrangerade åtta för solopiano. Dessa åtta satser arrangerade Karg-Elert av okänd orsak för piano och harmonium. Detta unika arrangemang är otvivelaktigt skivans intressantaste musik. Harmoniumstämman får här större utrymme och av pianot utvinner Karg-Elert fascinerande orkestrala klanger (En källa i parken). Effektivt fångar Karg-Elert den överraskande hotfulla stämningen i satsen Mélisande vid sländan (spinnrocken).

Annikka Konttori-Gustafsson vid Yamahaflygeln spelar inkännande sensitivt och Jan Lehtolas version av harmoniumstämman förverkligas smidigt men stundom mycket orgelmässigt på Virtanenorgeln i Hollola. Som ett slags encore hörs Sibelius Andante cantabile som han skrev som 22-åring för familjen Sucksdorff; hurdant harmonium fanns det där månntro?

Den onödigt yviga texten i skivhäftet, publicerad endast på engelska, kunde ha förkortats och publicerats åtminstone på finska. Satsernas namn i Sibeliussviten borde förvisso ha återgivits på Sibelius eget språk, svenska. Sibelius skrev aldrig något som heter At the Castle Gate eller The Death of Mélisande.

Folke Forsman

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00