Sibelius sånger i ny tappning

I Sibelius fotspår. Kimmo Hakola lyfter fram de sårande erfarenheterna och rädslan för framtiden i texterna av Runeberg, Levertin och Wecksell.Bild: Saara Vuorjoki

Hur låter det när man tonsätter de texter som Sibelius en gång använde på nytt? Kimmo Hakola har gjort ett försök.

KAMMARMUSIK

Var det en dröm?

Hakola och Sibelius – återspeglingar. Eija Räisänen, sopran; Annikka Konttori-Gustafsson, piano. Sibelius, Hakola. Musikhuset, Cameratasalen 19.5.

Det är inte ovanligt att olika tonsättare inspireras av samma dikter, till exempel Goethes Heidenröslein har tonsatts av många. Texternas återanvändning är själva grundtanken bakom Kimmo Hakolas (f. 1958) Sibeliussånger – tre sånger till texter tonsatta av Jean Sibelius (2015), som uruppfördes i torsdags.

För sin sångcykel har Hakola valt ut Den första kyssen av Johan Ludvig Runeberg, En slända av Oscar Levertin och Var det en dröm? av Josef Julius Wecksell.

Jämförelsen med "originalet" blev möjlig i och med att sopranen Eija Räisänen och pianisten Annikka Konttori-Gustafsson även framförde Sibelius versioner av Den första kyssen och Var det en dröm? Däremot lyste Sibelius magiska En slända med sin frånvaro.

Som teman i dessa texter lyfter Hakola fram sårande erfarenheter och rädslan för framtiden. Sibeliussångerna Säv, säv, susa (Gustaf Fröding) och Kaiutar (Larin-Kyösti) utvecklade samma tematik, medan Jubal (Ernst Josephson) med sina mytologiska inslag föll utanför ramen.

Räisänen lyckades bäst i det lilla dramat Kaiutar, där hennes röst fick mjukare valörer i stället för ett mera forcerat uttryckssätt som kändes onödigt tungt för de lyriska miniatyrerna. Hakolas sångcykel fick ett balanserat och gediget uruppförande, även om rösten visade tecken på trötthet.

Pianostämman i Hakolas sångcykel bygger på många ställen på upprepade figurer och undviker större harmoniska spänningar, medan sångstämman är rörligare. Trots sångstämmans rastlösa flammande är helhetsintrycket statiskt, kanske som en musikalisk bild av inre tumult.

Pianisten har även solistiskt material, till exempel i det fina postludiet i Den första kyssen, efter sångarens uttrycksfulla melismer. Slutet avviker således avsevärt från Sibelius dito. Överlag hålls den gamla mästaren på avstånd, även om till exempel vokaliserna för tankarna till Sibelius En slända.

Räisänen och Konttori-Gustafsson har båda profilerat sig inom nutida musik. Konttori-Gustafssons spel var spänstigt och analytiskt såväl i Sibelius pianostycken, som varvades med sångerna, som i uruppförandet av Hakolas omfattande pianokomposition Monument (2016).

Monument innehåller en mängd goda texturidéer. Till en början känns helheten aningen osammanhängande, men så småningom blir man medveten om processen från inledningens ståtliga ackordpelare till det vackert dröjande, skira och klangfulla slutavsnittet.

Anna Pulkkis

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00