Sibelius i Korpo – hembakt musikaliskt smörgårdsbord

Enligt recensenten förhindrade de ständiga applåderna effektivt varje konstnärlig helhetstanke i konsertprogrammet som sammanställts under ledning av Folke Gräsbeck.Bild: Camilla Lindberg

Lördagens konsert var överlång, ostrukturerad och utan någon som helst linje, enligt Folke Forsman.

KONSERT

Sibelius i Korpo XVI

Brahe Djäknar och Florakören, dir. Ulf Långbacka, solister: Mari Palo, sopran, Herman Wallén, tenor och Folke Gräsbeck, piano.

Sibelius, Crusell, Pacius, Collan, I Kuusisto, O Merikanto, Almark, Segerstråle, Aaltonen, Rosas, Prins Gustaf, Taube, Stenhammar, Långbacka.

Kommunalgården på Korpo 22.7.

För några år sedan utnämnde en kollega musikkritikern till "surpuppan i salongen". Jag har alltid försökt undvika att leva upp till detta begrepp, men kan inte låta bli att erkänna att jag fann lördagens musiktillfälle i Kommunalgården på Korpo, överlångt, ostrukturerat, utan någon som helst linje. Konstnärlige ledaren Folke Gräsbecks, av allt att döma oförberedda kommentarer, och de ständiga applåderna förhindrade effektivt varje konstnärlig helhetstanke. Redan programhäftet med otaliga ombrytnings-, stav- och språkfel gjorde ett slarvigt och amatörmässigt intryck vilket ytterligare stärktes av repertoar som Karl Ekmans jr arrangemang av Jean Sibelius Promotionsmarsch, Oskar Merikantos duett Oi, kiitos sa Luojan och som bottennapp Sjung om studentens lyckliga dag!

Synd att inte de utomordentliga och professionella solisterna Mari Palo och Herman Wallén fick mer att bita. Wallén beundrade jag dessutom för hans stoiska sätt att nonchalera den gnällande ungen i publiken som slutligen hamnade i utvisningsbåset efter att träffsäkert ha kommenterat det dramatiska slutet i Sibelius Jägargossen. Folke Gräsbecks ackompanjemang var energiskt och inspirerande.

Den överlånga konserten avslutades med uruppförandet av Sibelius i Korpo-festivalerns beställningsverk, Ulf Långbackas festkantat Ögonblickets tusen årstider för sopran- och barytonsolist, blandad kör och piano. Bo Carpelans text, utvald och tonsatt av Ulf Långbacka uppfattar jag som en musikalisk poesi som väntar på att bli tonsatt. Långbackas lite fritonala och kanske opersonliga tonspråk ger texten rum och Herman Walléns och Mari Palos exemplariska tolkning och artikulation bar musiken engagerat till lyssnaren.

Det förefaller som om Långbacka inte helt litat på sina körer: Av den tjugo minuter långa svitens sju satser är fem skrivna för solist och piano, endast i den första och de två sista medverkar kören och då mest som en klangfond till solisten. Uppenbarligen var flera av körernas bärande sångare på segelsemester. På pianisten har tonsättaren däremot litat till hundra procent och Folke Gräsbecks orkestrala och dominerande pianospel var avgörande för det lyckade uruppförandet.

Den fulltaliga publiken applåderade ivrigt hela kvällen och solisterna avtackades med varsin skärgårdslimpa – hembakt?

Folke Forsman

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00