SFP sprider en felaktig bild av svensk arbetsmarknad

Bild: Wilfred Hildonen

Det är allvarligt att SFP sprider felaktig information om svensk arbetsmarknad för att i Finland rättfärdiga sin ideologiskt tillspetsade arbetsmarknadspolitik som är allt annat än nordisk.

I enlighet med regeringsprogrammet (s. 142) ska lokala avtal via kollektivavtalssystemet främjas. Målsättningen är att få en balanserad kombination av flexibilitet och trygghet och att utveckla sysselsättningen och konkurrenskraften. I regeringsprogrammet står dock också att det skall bygga på ett ömsesidigt förtroende mellan arbetsmarknadsparterna och att man ser till att personalen har tillräcklig tillgång till information och möjligheter till inflytande.

I nyhetsrapporteringen från SFP:s partidag diskuterades lokala avtal, men mycket av de goda principerna om delaktighet och ömsesidigt förtroende som står stadgat i regeringsprogrammet glömdes bort.

I Vasabladets nätartikel (27.9) berättar Anders Adlercreutz (SFP) att han tycker fackförbunden "kunde vara ett mer rådgivande organ". Han fortsätter med att säga att modell kunde tas från Sverige där fackförbunden enligt honom har hand om enbart information och utbildning. De är inte med och förhandlar på hög nivå nämner han också.

Det är många direkt felaktiga påståenden om Sverige som Adlercreutz kommer med. Just nu förhandlar LO, PTK (Tjänstemännens förhandlingsorganisation) och Svenskt näringsliv om ett helt nytt huvudavtal. Svenska regeringen gav nyligen arbetsmarknadsparterna uppdraget att lösa utmaningarna på den moderna arbetsmarknaden. I mer normala tillstånd förhandlar förbunden om sina löner och villkor med sina respektive motparter. LO samordnar dessutom alla 14 förbund (branscher) som sedan förhandlar. Kompetensfrågor ingår, men främst är det lön och villkor som förhandlas.

I en artikel i finska Yle (26.9) berättar partiordförande Anna-Maja Henriksson (SFP) att avtal kunde förhandlas fram av en annan från arbetsplatsen utsedd företrädare i stället för en facklig förtroendeman. Ett sådant förslag går emot ILO och Finlands åtagande enligt konvention 144, att de mest representativa parterna på arbetsmarknaden ska konsulteras och äga rätten att förhandla kollektivt.

Det finns uppenbara risker med Henrikssons förslag. Förslaget kan leda till en splittrad och försvagad röst för arbetstagarparten, säljare av arbete, som därmed försätts i avsevärt svagare situation än sin motpart. I arbetsrätten talar man om vikten att skydda den svagare parten på marknaden och det har länge definierats som arbetstagarparten. Henriksson borde i sitt arbete som justitieminister trygga löntagarnas röst i introducerandet av fler lokala avtal. Men i stället väljer hon att försämra arbetstagarnas position.

Det är allvarligt att SFP sprider felaktig information om svensk arbetsmarknad för att i Finland rättfärdiga sin ideologiskt tillspetsade arbetsmarknadspolitik som är allt annat än nordisk. Om SFP önskar följa den svenska modellen borde partiet följa regeringsprogrammets målsättningar om delaktighet och inkludering av arbetsmarknadsparterna i utvecklandet av lokala avtal.

Anette Karlsson, ordförande, Jacob Storbjörk, första vice ordförande, Erica Helin, andra vice ordförande, Finlands svenska socialdemokrater

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning