SFP gjorde ett bra val

Tommy Westerlund kommenterar i sin ledare (HBL 30.4) SFP:s riksdagsval. Inledningsvis är det värt att notera att Anna-Maja Henriksson ingenstans har sagt att hon var nöjd med valet i Helsingfors och dessutom har framhållit besvikelsen över det förlorade mandatet i Nyland.

Vad som är ett gott val kan man naturligtvis ha olika syn på. Ett faktum är att det finns en korrelation mellan antalet och andelen svenskspråkiga i Finland och SFP:s understöd. Då SFP i det första riksdagsvalet som hölls 1907 fick 12,6 procent av rösterna var 12,9 procent av finländarna svenskspråkiga. I valet 1962 fick SFP 6,1 procent av rösterna då finlandssvenskarna utgjorde 7,4 procent av befolkningen.

I dag utgör finlandssvenskarna 5,2 procent av befolkningen och vi nådde 4,5 procent av rösterna. Det här pekar på en korrelation.

Eftersom Finlands befolkning ökar, utan att den svenskspråkiga befolkningen gör det i motsvarande grad, innebär det att vi hela tiden behöver en större andel finska röster för att kunna bibehålla den procentuella andelen av rösterna.

Själv uppfattar jag röstmängden som ett klart bättre mått på huruvida vi gör ett gott val eller ej. Ett faktum är att det här, valet 2015 borträknat, var det bästa valet sedan 1995 mätt i röster.

Det som därtill är helt avgörande för partiet är antalet mandat. Låt oss anta att SFP har fulla listor i alla valkretsar och den vägen når några tusen fler röster. Skulle det vara ett bättre val? Jo, mätt i röster och procentuella andelar. Och vi ska satsa på att ha kandidater även runt omkring i Finland och ge en möjlighet för alla att rösta på oss. Men det skulle inte i första hand bidra till att ge fler mandat, det avgörande för det politiska inflytandet. Ett faktum är att SFP i det här valet var lite närmare ett tilläggsmandat än i riksdagsvalet 2015. I det valet säkrade vi det fjärde mandatet med 1 200 röster i Nyland men förlorade det fjärde mandatet i Vasa valkrets med 1 175 röster. Nu blev vi 1 155 röster från det fjärde mandatet i Nyland – men säkrade det fjärde mandatet i Vasa valkrets med över 8 000 rösters marginal.

Så i motsats till vad Westerlund skriver var resultatet inte endast ett gott val i Vasa och Egentliga Finlands valkretsar, utan verkliga succéer: det högsta röstetalet sedan 1987 och det näst högsta röstetalet någonsin. I Vasa valkrets blev SFP för första gången största parti, då vi lyckades bli större än Centern. I Nyland var det en besvikelse att förlora det fjärde mandatet, men trots det uppnåddes det näst högsta röstetalet sedan 1995. Till saken hör att de svenskspråkiga röstberättigade minskat med nästan 1 900 personer i Nyland sedan föregående val, vilket säkert var en bidragande orsak till att partiet inte riktigt nådde ända fram.

Resultatet i Helsingfors är vi naturligtvis inte nöjda med, trots att resultatet mätt i röster var snäppet bättre än 2007 och 2011. För att nå högre än den nivån i Helsingfors krävs stora mängder finska röster, till skillnad från övriga valkretsar, där vi klarar oss långt redan med svenska röster. Det här måste vi förstås särskilt ta i beaktande med tanke på framtida val i Helsingfors. Kommunalvalet 2021 är här en bra första etapp.

Fredrik Guseff Partisekreterare, SFP Svar

SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff bekräftar det jag skrev, att SFP är nöjt med resultatet i riksdagsvalet. Det förvånar mig att SFP:s ambitioner och mål på riksnivå inte var högre ställda med tanke på de förutsättningar till ett verkligt gott val den impopulära Sipiläregeringen och dess beslut under fyra år borde ha gett ett parti som SFP.

Partiet blev det enda oppositionspartiet som inte fick fler röster, en större röstandel eller fler mandat än i föregående val, men SFP tycker att valet gick bra.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning