SFP borde inte medverka i suspekta kameleontregeringar

Att gå med i en regering, där vänsterns och Centerns vilja kommer att förverkligas suveränt, var ett mycket förhastat beslut av SFP:s ledning.

Debatten om SFP:s deltagande i Antti Rinnes regering har fokuserat på fel frågor. Problemet ligger på ett helt annat plan. Vi har sedan länge haft koalitionsregeringar med statsministern ibland från SDP, ibland från Centern eller Samlingspartiet. Det är därför fel att tala om vänster- och högerregeringar. Men folket uttryckte sin vilja i riksdagsvalet och segrarnas politiska ambitioner bör självfallet väga tungt i regeringen.

Den 7 maj då Rinne offentliggjorde beslutet att bilda regering med SDP, Centerpartiet, De gröna, Vänsterförbundet och SFP var dock en svart dag för parlamentarismen. Det innebar nämligen att man till regeringen valde in ett parti som gjorde sitt sämsta val på 100 år, som i jämförelse med valet 2015 förlorade 18 mandat och 7,3 procent av sitt stöd bland folket och kom först på fjärde plats efter Samlingspartiet, som vann ett mandat, endast förlorade 1,2 procent av sitt stöd, vilket dessutom var 3,2 procent större än Centerns stöd. Samlingspartiet hade inte heller ett lika stort ansvar för den förra regeringens politik. Det var Centern som förde taktpinnen. EU-valet är också ett belägg för att Centern inte borde sitta i någon regering då dess väljarstöd rasade med 6,7 procentenheter i jämförelse med valet 2014.

Rinnes beslut innebär även att den i breda kretsar – inklusive de fyra andra partierna i den nya regeringen – helt nedsablade politiken till stora delar kommer att fortsätta då Centern har stora möjligheter att påverka även den nya regeringens politik. De mindre partierna kommer inte att kunna förhindra det här eftersom Rinne hela tiden måste leva under Centerns hot om avgång från regeringen ifall det inte får sin vilja igenom. Om så sker förvandlas en majoritet på 117 platser till en minoritet på 86 platser och regeringen faller. Naturligtvis skulle Rinne ha varit tvungen att leva under samma hot med Samlingspartiet, men ur parlamentarisk synpunkt har Samlingspartiet en mycket större rätt till en plats i regeringen än Centern.

Några av mina politiskt bevandrade vänner har försvarat Rinnes beslut med att det inte finns några skrivna regler eller principer om hurdana partier kan medverka i en regering. De har rätt, men säkert finns det oskrivna, vedertagna och på sunt förnuft baserade parlamentariska principer som absolut går emot ett dylikt godtyckligt regeringsbildande. En del av vännerna förklarar också att det nu inte alls är fråga om parlamentarism, utan om ett politiskt spel där allt handlar om makt och partiernas möjligheter att föra sin egen politik. Kan så vara, men då frågar jag om Finland är en demokratisk rättsstat

Tillsammans med det helborgerliga Samlingspartiet hade det liberala mittenpartiet SFP kunnat vara en neutraliserande faktor, som hjälpt regeringen att undvika de värsta blindskären i en utpräglad vänsterpolitik och till en del dämpa kritiken från riksdagens borgerliga majoritet som är 124 mot 76 för vänstern inklusive De gröna, som står nära SDP och Vänsterförbundet. Ifall Samlingspartiet inte skulle ha godkänt vänsterpartiet som regeringspartner skulle vänster-höger-fördelningen i regeringen ha förändrats från nuvarande 41 platser för de borgerliga och 76 för vänstern och De gröna till 48 för de borgerliga och 60 för SDP och De gröna. De två sistnämnda skulle ändå ha kunnat föra en sansad vänsterpolitik. Dessutom skulle en kvartett också ha varit lättare att styra än en kvintett.

Att gå med i en regering, där vänsterns och Centerns vilja kommer att förverkligas suveränt, var ett mycket förhastat beslut av SFP:s ledning. Det kan ännu leda till stora problem i framtiden. Man kan inte utgå ifrån att SFP:s väljarstöd årtionden efter årtionden kommer att ligga kvar på samma nivå oberoende av hurdana regeringar partiet medverkar i. Man tror sig på det här sättet kunna påverka genom att gå med. Jag tror dock att SFP på lång sikt förlorar på det och att en fortsatt oppositionspolitik hade burit bättre frukt än medverkandet i denna parlamentariskt suspekta "kameleontregering".

Sture-Christian Eklund Helsingfors

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46