Sex partier vill reglera skarvbeståndet – forskare uppmanar jurister att tänka om

Bild: Maija Hurme

Sex av åtta partier anser att Finland nationellt ska reglera skarvbeståndet, visar HBL:s EU-valkompass. För att lösa konflikten borde Finland helst rådfråga EU:s domstol och våra myndigheter samarbeta med skärgårdsbefolkningen, säger en forskare.

"Finland ska självt få reglera beståndet av storskarv", lyder en utsaga i HBL:s EU-valkompass. Sannfinländarna, Centern, SFP och Kristdemokraterna instämmer helt medan SDP och Samlingspartiet instämmer delvis med utsagan. De gröna och Vänsterförbundet är helt emot.

Bland dem som främst vill reglera skarvbeståndet nationellt säger SFP att problemen måste kunna åtgärdas lokalt. KD kritiserar både EU och finländska myndigheter för att de inte ser skarven som ett hot mot fisket. Enligt KD påverkar skarven yrkesfisket och folks vilja att bo i skärgården.

Samlingspartiet svarar att Finland tolkar fågeldirektivet strängare än andra länder och hänvisar till att exempelvis Sverige, men inte Finland, tillåter skyddsjakt. "Problemet torde därmed ligga i de finländska myndigheternas tolkning av direktivet och inte på EU-nivå", svarar man.

Mari Pohja-Mykrä, gästande forskare vid Helsingfors universitet och insatt i miljökonflikter, bekräftar att myndigheterna i Finland tolkar lagens skarvparagrafer strängare än andra EU-länder. Men, påpekar hon, NTM-centralernas tjänstemän som kan bevilja tillstånd att gå emot skarvens fredning är bundna av domslut som förvaltningsdomstolarna har tagit. De besluten har stakat ut Finlands strikta linje.

– Det ger NTM-centralerna ytterst lite spelrum, säger hon.

Skyddsjakt i Sverige

Där Länsstyrelsen i Blekinge i vintras gav lokala fiskare rätt att skjuta 2 000 skarvar i år beviljar NTM-centralerna i Finland sällan eller aldrig rätt till någon skyddsjakt att tala om, och processerna är utdragna.

– Man kräver att lokalbefolkningen ska ta fram naturvetenskapliga bevis för skarvens påverkan på fiskbestånden fastän myndigheterna själva inte kan utreda skarvens påverkan med samma noggrannhet, säger Mari Pohja-Mykrä.

Det har utmynnat i missnöje och frustration och skapat grunden för en miljökonflikt som har blivit alltmer inflammerad med åren.

– Traditionellt har man utgått från att förvaltningen inte ens kan vara part i konflikter då den främst verkställer politiska beslut, men nu upplever många skärgårdsbor att de uttryckligen slåss mot myndigheterna, säger Pohja-Mykrä.

På en annan kant av partikartan finns Vänsterförbundet som säger att Finland ska förbinda sig till internationella miljö- och djurskyddsdirektiv. De gröna säger att skarven inte är en främmande art utan en ursprungsart som återintagit delar av sitt forna utbredningsområde, att det går att söka undantagstillstånd mot fredningen på NTM-centralerna och att havsörnen har dämpat skarvbeståndets tillväxt på senare år.

Det stämmer, men det förbiser också att skarven inte längre är hotad. Tvärtom är den numera, tack vare en ytterst kraftig tillväxt de 20 senaste åren, en av de talrikaste arterna i Östersjön. De grönas argumentering beaktar inte heller misstron gentemot myndigheterna eller den frustration som eskalerat till naturskyddsbrott. Skarvkolonier plundras årligen, och brotten förblir i regel ouppklarade.

– Det är klart att ingen anger plundrarna då en stor del av lokalsamhället uppfattar att de gör alla en tjänst, säger Mari Pohja-Mykrä som tidigare har forskat i vargkonflikter och sett att strängare straff inte stävjar tjuvjakten.

I Sverige har ekologen Henri Engström vid Uppsala universitet ändå konstaterat att skyddsjakten inte nämnvärt reglerar skarvbeståndet utan att den snarare har en psykologisk effekt på yrkesfiskare som upplever sig ha blivit marginaliserade. Han har också sagt att skarvens ökning främst är ett symtom på överfiske och övergödning i Östersjön.

– Vi har själva skapat förutsättningarna för skarvarnas framgång, sade Engström i en artikel i Forskning och Framsteg redan för åtta år sedan.

Knepig miljökonflikt

Skärgårdsbornas frustration och misstro mot finländska myndigheter och kännedomen om att svenska myndigheter hanterar frågan annorlunda utifrån samma fågeldirektiv gör skarvfrågan till en svår miljökonflikt. Flera partier pekar i sina svar på delar av problemet eller dellösningar, men ingen resonerar kring en lösning som beaktar hur komplicerad frågan är.

– Det är lätt att säga att skarven inte ska röras för att dess påverkan på fiskbeståndet är begränsad eller att den mest tar skräpfisk. Generellt kan det stämma, men lokalt kan inverkan på den ekonomiskt betydelsefulla fisken vara riktigt stor, säger Mari Pohja-Mykrä.

Likväl är också KD:s svar att "skarven riskerar rubba hela ekosystemet" problematiskt eftersom alla arter påverkar ekosystemen.

– Ekosystemen befinner sig alltid i förändring, aldrig i någon orubblig balans, även om människan anstränger sig för att inte påverka dem, säger Pohja-Mykrä.

Överlag illustrerar valkompassvaren hur olika vi gestaltar människans roll i naturen, och vår rätt att ingripa i den.

– Där en del anser att människan ska påverka naturen så lite som möjligt uppfattar andra att det kustnära yrkesfisket är en del av kulturarvet som riskerar att dö ut, och att det är vår skyldighet att värna om både kulturarv och miljö, säger Pohja-Mykrä.

Reglera beståndet

Mari Pohja-Mykrä menar att skarvbeståndet måste regleras för att konflikten inte ska eskalera, men det betyder inte att skarven ska fördrivas helt och hållet.

– De flesta fiskare jag intervjuat säger att de tolererar skarven, att den inte behöver försvinna, men att man måste få reglera beståndet så att konkurrensen från skarv och säl inte blir orimlig.

En första förutsättning för att lösa konflikter är att skapa förtroende mellan parterna.

– Ortsborna måste se att myndigheterna står på deras sida och vill hjälpa dem. Då kan de också lättare acceptera beslut som går emot dem, säger Pohja-Mykrä.

För att bygga upp ett sådant förtroende måste parterna diskutera frågorna mycket oftare än vad de regionala skarvarbetsgrupperna möts, menar hon.

– Förtroende bygger man inte upp på några möten om året. Myndigheterna vill gärna diskutera, men NTM-centralerna har alldeles för lite resurser för att träffa folk oftare.

Rådfråga EU-domstolen

En propp som förhindrar konfliktlösningen är att tjänstemännen är bundna till domstolarnas beslut. Därför finns en del av lösningen i domstolsväsendet som slog fast sin linje när skarvbeståndet var mycket mindre.

– Högsta förvaltningsdomstolen kunde låta EU:s domstol undersöka om det är okej att tolka direktivet lite mer generöst. Det är människor som slagit fast paragraferna och människor som kan ompröva sina beslut, säger Mari Pohja-Mykrä.

Annars befarar hon att skärgårdsbornas frustration ökar ytterligare och allt fler tar lagen i egna händer.

– Det allra sämsta, också för skarven, är om situationen blir ohanterlig. En laglig och övervakad reglering känns betydligt modernare.

Fräscht grepp på bostadsmarknaden tilltalar unga

17.5.2019 - 16.03