Seniorer i uppror om kontanter: "Svinaktigt av bankerna"

Att de fysiska kontoren försvinner är ett problem för många äldre, också på grund av rädslan för att bli rånad på sina sedlar så fort de tagit ut dem i bankomaten, säger pensionären Lars Christer Johans, som själv sköter de flesta bankärenden digitalt.Bild: Leif Weckström

Flera pensionärsorganisationer har fått nog av den försvagade servicenivån och de höjda avgifterna i bankvärlden. På initiativ av pensionären Lars Christer Johans i Grankulla kräver man nu att jämlik service och grundläggande kontanttjänster garanteras för dem som inte är hemmastadda i den digitala världen.

Det som i Sverige i flera år kallats för pensionärernas kontantuppror har senast nu vunnit insteg i Finland. Sex finländska pensionärsorganisationer, bland dem Svenska pensionärsförbundet, kräver att bankerna ska garantera tillgången till kontanter och banktjänster för alla, oberoende av var kunden bor eller vilken digital kompetens kunden har.

Går bankerna inte med på det kräver pensionärerna att regeringen skriver in grund- och kontantservicen som villkor för att över huvud taget få bedriva bankverksamhet i Finland.

– I Finland finns det hundratusentals personer över 60 år som aldrig har använt internet. De har inga som helst möjligheter att sköta sina bankärenden elektroniskt, säger Eeva Kuuskoski, ordförande för Pensionärsförbundens intresseorganisation (PIO).

I grova drag ser den kniviga ekvationen ut så här: i takt med att merparten av de löpande bankärendena flyttat ut på nätet lägger bankerna ned kontor och gör sig av med bankautomater. Då efterfrågan på de kontors- och kontanttjänster som ännu finns kvar hela tiden minskar blir tjänsterna dyrare för bankerna att upprätthålla.

Den direkta följden är att servicen kostar mer. Den som vill – eller är tvungen – att sköta sina bankärenden på traditionellt sätt betalar mycket högre avgifter än den som sköter det mesta via nätbanken.

"Diskriminering"

Pensionären Lars Christer Johans i Grankulla hör till dem som upplever situationen som djupt ojämlik. Det är på hans initiativ PIO tagit tjuren vid hornen och kräver åtgärder. Johans sköter själv sina bankärenden på webben, men då han besökt banken för rådgivning har han reagerat på mängden kunder som köar för dyr service.

– Där står tiotals människor och väntar på en tjänsteman, som finns på plats under några timmar tre dagar i veckan. Många äldre kunder är fattiga pensionärer med en pension på under tusen euro. Det är diskriminerande och orättvist att de ska tvingas köa länge och betala fem euro styck för att få vanliga räkningar betalda, säger Johans.

– Dels är det svinaktigt, dels är bankernas utgångspunkt fel. Det är ju de medel vi deponenter sätter in som bankerna gör sin vinst på. Och i dag klarar sig ingen utan brukskonto. Därför borde man kunna kräva motprestationer av bankerna. Ärenden som är kopplade till brukskontot ska skötas demokratiskt. En sådan basservice är en mänsklig rättighet i dagens samhälle, fortsätter Johans.

Han föreslår att bankerna ska ta mer betalt för kapitalförvaltningstjänster och införa lika avgifter för betalningar av räkningar, oberoende av om de betalas över disken eller i nätbanken. I en insändare i våras räknade Johans ut att avgiften per räkning i så fall skulle kunna sänkas till 50–70 cent, utan att bankens inkomster minskar.

– Det kommer också i framtiden att finnas många som inte klarar av att sköta sina ärenden på mobilen eller datorn, utan måste be om hjälp av barn och barnbarn. "Fingrarna är för tjocka för att hantera nätbanken på mobilen", säger många. Ett annat bekymmer är de eviga koderna man måste hålla i minnet, säger Johans.

Andra argument som lyfts fram under vårens bankdebatt är att det ingalunda är enbart seniorer som lider av förändringarna i bankvärlden. Också unga kan ha kognitiva svårigheter som gör det besvärligt eller omöjligt att använda skärmar och tangentbord. Det finns personer som inte äger en dator eller en smarttelefon, påpekade bland annat Gunilla Malm i en insändare.

Trenden vänder inte

För Merja Sergelius, Aktias vice vd med ansvar för privatkunder, är frågeställningarna bekanta. Men stängda kontor är inte på väg att öppnas och serviceavgifterna ser inte ut att sjunka.

– Nej, faktum är att kundgruppen som använder kontorstjänster och kontanter för den här typen av ärenden hela tiden minskar. Fler och fler seniorer börjar använda digitala tjänster, och därför är det svårt att tänka sig att öka tillgängligheten på traditionella tjänster eller sänka avgifterna. Vi måste i stället hitta nya sätt att erbjuda motsvarande tjänster, säger Sergelius.

Hon är inte pigg på Lars Christer Johans tanke om att höja avgifterna för kapitalförvaltningstjänster för att kunna sänka priserna för vanliga ärenden över disk.

– Vill de som betalar för kapitalförvaltningstjänsterna också betala för tjänster som de inte själva använder? Som affärsföretag måste man utgå från att kunden endast betalar för de tjänster kunden själv använder, säger Sergelius.

Men det som skiljer bankvärlden från många andra digitala tjänster är att alla i praktiken måste ha ett brukskonto, medan ingen är tvungen att köpa exempelvis ett Netflixabonnemang. Har bankerna därmed ett ansvar för att trygga en jämlik grundservice?

– Alla banker prissätter sina tjänster på olika sätt, och kunden väljer förstås vilken aktör man vill anlita. Det är i kundernas och bankernas gemensamma intresse att se till att alla kunder också i framtiden klarar av att sköta sina ärenden. Men på vilket sätt, och var man gör det, är i sista hand kundens eget val.

Men alla har inte nödvändigtvis samma möjligheter att jämföra olika aktörer och konkurrensutsätta sina ekonomiska beslut.

– Därför frågar vi våra kunder och kartlägger olika alternativ för att trygga servicen. Vi har fortfarande en bred kontantservice, och på kontoren försöker vi dagligen handleda våra kunder i att sköta ärendena digitalt. På sikt är det en fördel för alla att kunna sköta sina ärenden på webben, eftersom samhället överlag fungerar så.

Just nu utreder Aktia bland annat möjligheten att skicka kontanter till kunderna på posten, för att kompensera för bortfallet av lokala kontor och bankomater. Leveransavgiften skulle i så fall röra sig mellan 10 och 25 euro. Kartläggningen har nyligen slutförts och utvärderas inom kort.

– Vi har också sökt samarbetspartner för att hjälpa till med kontantservicen, bland dem K-butikerna och S-butikerna. Seniorerna är mycket viktiga för oss, säger Sergelius.

Läs också: Efter Aktias besked: 97-årige Nils Kullberg överväger att byta bank

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00