"Sedan rånet är jag vaksam" – Iiro blev rånad på pengar och smycken

Iiro Raikamo (t.v.) blev rånad för ett år sedan och sedan dess är han extra vaksam. Kompisarna Otso Holli och Rudolf Rotko är inte rädda men har koll på riskerna. Bild: Niklas Tallqvist

Flera våldsamma rån och uppgörelser bland unga i Helsingfors har skapat rubriker den senaste tiden, och polisen oroas av en ökad våldsbenägenhet bland minderåriga. Men hur oroliga är de unga själva?

Otso Holli, Iiro Raikamo och Rudolf Rotko, 18 år, är inte rädda för att röra sig på stan i Helsingfors – men väl medvetna om att det inte alltid är tryggt överallt.

– Jag kan inte säga att jag är speciellt orolig, men det är klart att man undviker typer som ser ut på ett visst sätt. Visst pratar vi om det, alla vet nog vart man inte ska gå, säger Holli.

– Det handlar inte om bakgrund eller utseende i sig, utan om hur personerna låter och hur de beter sig. Men jag brukar inte vara rädd, vi rör oss i trygga kretsar, säger Rotko.

Raikamo har ändå fått känna av våldet i sitt eget skinn, och det har gjort honom vaksam.

– Jag råkade ut för ett våldsamt rån för ungefär ett år sedan. Jag hade varit på fest i översta våningen i ett höghus, och när jag gick ned för trapporna var det några killar som ställde sig framför ytterdörren och blockerade min väg. Sedan kom det fler och fler.

De unga rånarna länsade Raikamos plånbok, tog ett par smycken han hade på sig och försökte riva i kläderna han bar.

– Jag fick slag mot huvudet och kroppen och mina skor gick sönder. Jag var helt nykter och gjorde inget motstånd då jag tänkte att de kanske drar fram knivar då.

Efteråt gjorde Raikamo en polisanmälan. Om han rör sig ute sent numera funderar han över säkerheten.

– Visst tänker jag på när jag rör mig och var, och om det finns personer i närheten som ser ut att bete sig misstänkt. Alla vet till exempel att man inte ska röra sig på järnvägsstationen sent och undvika att röra sig ensam, säger Raikamo.

Roosa Sahri och Anni Andersson har inte råkat ut för våld själva, men andras erfarenheter kan väcka ångest. Bild: Niklas Tallqvist

Roosa Sahri och Anni Andersson, 17 år, har inga personliga upplevelser av våld på stan.

– Det känns väldigt avlägset, jag har inte själv upplevt något sådant och ingen i min närkrets heller. Men visst är det skrämmande förstås. Samtidigt har det ju alltid varit så för flickor, att man lär sig att akta sig och inte röra sig ensam sent till exempel, säger Sahri.

– Ja det är helt rutin att tänka på de sakerna. Om någon går hem ensam sent rings vi under vägen vid behov, och vi kollar alltid att alla kommit hem om vi träffats på kvällen med kompisarna, säger Andersson.

– Jag har inte heller personlig erfarenhet av våld eller att bli attackerad, och känner mig nog trygg i vardagen. Samtidigt kan jag misströsta då man hör att någon bekants bekant blivit misshandlad, och en av mina vänners goda vän råkade ut för en våldsam överfallsvåldtäkt. Då kan jag känna att vart är världen på väg, var kan man egentligen röra sig. Det väcker ångest, säger Andersson.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning