Sebastian Hilli – tonsättare i görningen

En av deltagarna. Sebastian Hilli, en av fyra kompositörer inom ramen för projektet Ny musikteater.Bild: Eva-Stina Kjellman

Sebastian Hilli är tonsättare i andra generationen, men han är stilistiskt helt annorlunda än sin far.

I Jakobstad i helgen: Sebastian Hillis och Maria Kallios tjugo minuter långa musikteaterstycke Arachne är ett av fyra korta verk som uruppfördes under minifestivalen som ingick i Yrkeshögskolan Novias, Teaterhögskolans och Svenska kulturfondens storsatsning på ny musikteater.

På scenen står tre vävstolar och i fonden projiceras en text med bleka bokstäver. Grekisk mytologi blandas med idéer om hur den industriella revolutionen tog fart. Mitt i allt detta utvecklas en abstrakt berättelse: ett barn lindas in i trasor varefter de tre sångarna och skådespelarna börjar bygga en jättelik spindel med kontorslampor som ben som sträcker sig från kroppen i alla riktningar. Rött och vitt är färgerna. Blod är associationen. Abstrakt var ordet.

Över musiken finns inledningsvis något rytmiskt repetitivt. I orkestern ingår en elgitarr med stålsträngar, först helt utan distorsion. Slagverkaren är upptagen mest hela tiden. En cello, trombon och klarinett spelar perkussivt. Av sången är det svårt att uppfatta särskilt mycket, dels beroende på mixningen, dels berättelsens flummighet.

Höjdpunkten infaller med ett våldsamt inslag av rock och free jazz, ett improviserat utbrott av energi som förlöses i ett ögonblick där dirigenten Jackie Shin lägger ner taktpinnen. Pulsen har upphört.

Den här syntesen – eller kanske diskrepansen – mellan musik och skeenden framkallar hos flera i publiken känslan av att musiken är en komplex och exakt uttänkt del medan handlingen inte talar samma språk.

Någon gör jämförelsen till dagens nyhetssändningar i tv som tutar ut information i flera kanaler samtidigt: genom bilder, tal, banderoller, textplanscher, grafik.

Musiken prisas

Arachne må vara ett försök till en ny form av musikteater, men medan helheten upplevs som halvfärdig prisas Sebastian Hillis musik. Hilli är nyss utexaminerad kompositör och står på tröskeln till en karriär som frilanstonsättare. Han är också en man i ropet. Efter segern i Toru Takemitsu-kompositionstävlingen i Tokyo i fjol har orderstocken snabbt fyllts. Sedan början av året åtnjuter han ett treårigt arbetsstipendium från Finska kulturfonden.

– Visst har jag det väl förspänt, säger han ödmjukt men förnöjt.

Att Sebastian Hilli blev tonsättare kom sig av att han först gillade att improvisera – i atonal, abstrakt, komplex stil. Den klassiska pianorepertoaren som sträcker sig fram till Debussy tilltalade honom inte, i stället ville han lyssna på komplex musik från senare hälften av 1900-talet. Mycket menar Hilli är musikläraren Eeva Paavilainens, verksam vid Norra Helsingfors musikinstitut, förtjänst.

– Hon var alltid uppmuntrande och föreslog att jag kunde skriva ner min musik.

I gymnasiet förstod Hilli att det var musik han ville göra. Ett år efter gymnasiet studerade han vid musikvetenskapen vid Helsingfors universitet, bland annat komposition för Harri Vuori innan han sökte, och kom in, till Sibelius-Akademin.

Hur förändrade undervisningen vid Sibelius-Akademin dig, hur skulle du beskriva dig före och innan?

– Karikerat kan man säga att jag under studierna i kandidatskedet lärde mig arbetssätten, teknikerna och strukturtänkandet, medan jag under utbytesåret i Wien snarare fick frigöra mig från allt och ta intryck. I magisterskedet fick jag främst stöd för det jag valde att göra.

Musiken i generna

I Hillis fall kan man säga att tonsättarskapet sitter i generna. Medan mamman i familjen har bidragit med den vanliga musiklyssnarens perspektiv – hon är barnträdgårdslärare – har Sebastian mest diskuterat musik med pappa Peter Hilli, tonsättare och kyrkomusiker och till vardags kantor i Petrus församling.

Finns det ideal som ni delar?

– Jag tror vi är överens om att musiken skall väcka känslor och tankar. Men i övrigt ligger vi stilistiskt långt ifrån varandra.

Som randanmärkning kan påtalas att Peter Hillis musik i en recension i våras beskrevs som (fri)tonal och lättillgänglig, medan Sebastian ända sedan ungdomen intresserat sig för den mera komplexa musiken, börjandes med Magnus Lindbergs Feria och Aura.

På tal om influenser är Sebastian också mån om att lyfta fram sin flickvän Sara Kokko, som tidigare studerade vid Sibelius-Akademin men nu studerar juridik.

– Hon vet mycket om musik. Speciellt hennes gedigna kännedom om pop gör att hon vet vad som tilltalar lyssnaren direkt.

Konceptet först

Som bäst arbetar Hilli med en blåskvintett som uruppförs på Crusellveckan i Nystad i sommar, ett nytt ensemblestycke för Uusinta-ensemblen i höst och ett jätteverk för Helsingfors sång- och musikförbunds 100-årsjubileum som uruppförs av femhundra sångare och HSO under ledning av Leif Segerstam 2017.

Hilli säger att han först och främst arbetar med koncept och avslöjar att hans skissbok är en samling textfiler på datorn där han skriver upp idéer för hurdana koncept han skulle vilja utveckla.

Till exempel formades musikteaterstycket som visades i Jakobstad kring reflektioner om spindlar och spindelnät och allt som hör till: både rädsla och skörhet men också elasticitet och predation, fällor och frigörelser och jaktinstinkter.

– På samma sätt är musiken en reflektion av allt detta, å ena sidan av rädslor och frigörelse som avspeglar sig i dramaturgiska hållhakar, å andra sidan av elasticiteten som avspeglar sig i atmosfären.

I verket Reachings, med vilket Hilli segrade i Takemitsu-kompositionstävlingen för ganska exakt ett år sedan, byggde konceptet på strävanden och en känsla av något ouppnåeligt. Verket kommer att framföras av RSO i februari och framförs dessförinnan i Århus på Ung nordisk musik i höst.

Till festivalen reser han givetvis för att det egna stycket framförs där, men också för att lyssna på andra.

– Det är bra att positionera sig och se vad andra sysslar med. Inte för att efterapa, men nog för att vara medveten. När man skapar tror jag alltid man måste utgå från att vara ärlig och uppriktig, snarare än att tillfredsställa andras önskemål.

Profil

Sebastian Hilli

Född: 1990 i Helsingfors.

Bakgrund: Född i en musikalisk familj. Började spela piano, men intresserade sig småningom mera för improvisation och komposition än spelläxor.

Karriär: Spirande. Vann första pris i Toru Takemitsu-kompositionstävlingen i Tokyo i fjol. Nyutexaminerad tonsättare från Sibelius-Akademin. En av fyra tonsättare i projektet för ny musikteater i Svenskfinland.

Kommande framföranden: Hillis blåskvintett uruppförs på Crusellveckan i Nystad 27 juli. Reachings framförs i Århus i höst och av RSO på Musica nova 1 februari.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00