Sebastian Fagerlund lever sin dröm

Upprymd. Ju längre Sebastian Fagerlund arbetat med sin kommande opera, desto mer inspirerad har han blivit av verket.Bild: Richard Nordgren

Tonsättaren Sebastian Fagerlund har ett otroligt flyt i verkstaden dag och natt. Snart bär det av till Amsterdam där han blir residenstonsättare vid Concertgebouw. Men först skall han slutföra operabeställningen för Nationaloperan med premiär 2017.

För få tonsättare har livet som frilanstonsättare utfallit lika väl som för Sebastian Fagerlund. Han verkar med hela världen som arbetsfält och i dag när hans senaste engagemang offentliggörs är det som residenstonsättare vid Concertgebouw-konserthuset i Amsterdam nästa säsong. Han är den andra i ordningen efter kinesisk-amerikanska Huang Ruo som innehaft posten den här säsongen.

– Nu har jag en känsla av att världen står rätt öppen för mig, för det finns inte många liknande möjligheter för en tonsättare, ställen dit man kan fara och genomsyras av influenser, säger Fagerlund.

Holländarnas förhoppning är att Fagerlund skall inta en aktiv och synlig roll i stadens musikliv. Engagemanget innebär bland annat att familjen Fagerlund får en stor lägenhet i centrum till sitt förfogande och fritt inträde till alla stadens kultur- och musikevenemang.

Av de nederländska musikinstitutionerna kommer Fagerlund först och främst att samarbeta med Nederländska radioorkestern, som redan den 21 maj framför det Teostoprisade orkesterverket Ignite (2010). Men tanken är att han under vistelsen i Amsterdam också skall skriva ett nytt verk som uruppförs 2018.

– För mig är kopplingen mellan tonsättare, musiker och olika orkestrar väldigt viktig. Det är ett spännande förhållande som alltid för med sig överraskningar, både positiva och negativa.

Som att komma hem

Att resa till Holland är för Sebastian Fagerlund både som att ge sig ut på äventyr och att komma hem. För tjugo år sedan studerade han ett år i Utrecht och lärde sig då bland annat att mooi betyder vackert, trevligt eller härligt på holländska. Han har sedermera upprätthållit relationerna och vet i dag att staden Amsterdam har ett spännande musikliv, som fortsätter att bubbla trots de drastiska nedskärningarna som genomfördes för några år sedan.

– När man ser på orkestrarnas program ser man exempel på hur man kan värna om traditionen på ett intresseväckande sätt. Samtidigt ser jag att det händer massor på gräsrotsnivå. Holländarna har av hävd varit sjöfarare och handelsmän, och kanske är det därför en självklarhet att dels själv resa utomlands, men också bjuda in utlänningar, funderar Fagerlund som redan nu skriver kammarmusikverk för två holländska festivaler, Storioni-festivalen och kammarmusikfestivalen i Delft.

Höstsonaten på slutrakan

Förvisso har Fagerlund inte haft det dåligt förspänt hittills heller. Sedan en tid tillbaka bor han i en stor lägenhet i Åbo, i jugendhuset Hjorten där han genom fönstret kan han titta ut över Vårdbergsparken och följa med vårens antågande medan han sätter sina noter på pränt.

Dagarna tillbringar han i sitt arbetsrum i hemmet, allt som oftast återvänder han till datorn på kvällen och ibland håller han på hela natten. Helt enkelt för att operan som han håller på att skriva måste bli klar och för att han är så "jävla inspirerad".

– Vi har en helt fantastisk regissör i franska Stéphane Braunschweig och förträffliga sångare med alla från Anne Sofie von Otter till Erika Sunnegårdh, Helena Juntunen, Tommi Hakala och Nicholas Söderlund!

Höstsonaten har premiär på Nationaloperan 2017 och baserar sig på Ingmar Bergmans film med samma namn. Och ju längre Fagerlund arbetat med operan desto mer övertygad har han blivit om substansen.

Gunilla Hemmings libretto är ingen upprepning av filmen, i stället finns här flera fascinerande konstellationer, inte minst genom kören som representerar Charlottes undermedvetna. Filmen är hyperrealistisk, men det kommer inte operan att vara, säger Fagerlund.

Jämfört med förra operan Döbeln, som gjordes i Karleby 2009, är Höstsonaten ett verk av helt annan magnitud.

– Döbeln var en kammaropera för 15 instrument och några sångare i två akter på 60 minuter, medan Höstsonaten har en speltid på 2 timmar 15 minuter och är skriven för stor orkester och stor kör. I all musik som jag skriver måste det finnas en stark ryggrad kring vilket allt byggs upp, och eftersom texten här är så stark, har det varit lätt att fokusera på stämningarna, säger Fagerlund.

Operaarbetet skiljer sig också från orkesterstyckena som han är van att jobba med.

– Nu har jag de här huvudpersonerna och märker att de är med mig i mitt liv hela tiden. Anne Sofie von Otters första reaktion när hon såg sin roll var för övrigt närmast sorg, när hon levde sig in i rollen som konsertpianisten som har satsat allt på karriären. Men det intressanta med Bergman är att han inte enbart framställer människan som hemsk och ond, utan också som mänsklig, human och komisk, säger Fagerlund som ringar in förhållandet mellan det verkliga och overkliga i operan.

Klarinettkonserten som skiljelinje

Profil

Sebastian Fagerlund

Yrke: Tonsättare.

Född: 6.12.1972 i Pargas.

Bor: I fastigheten Hjorten vid Vårdbergsparken i Åbo.

Familj: Frun, sångerskan Angelika Klas och sonen Maximilian.

Aktuell: Skriver för närvarande operan Höstsonaten för Nationaloperan. Den 18 mars framförs orkesterverket Isola (2007) av RSO, första gången i Helsingfors. RSO spelar snart in färska Stonework (2015) på skiva för utgivning senare. Fagottkonserten Mana utkommer senare i år i inspelning av Sinfonia Lahti (BIS). Fagerlund är residenstonsättare vid Concertgebouw i Amsterdam 2016–2017.

I Sebastian Fagerlunds verkförteckning står sju orkesterverk antecknade som verk för stor orkester, varav det senaste, Strings to the Bone (2015) för stråkorkester, uruppfördes i början av månaden av Mellersta Österbottens Kammarorkester. Fagerlund här därtill skrivit en handfull verk för solist och orkester, bland annat en gitarrkonsert, fagottkonsert, altsaxofonkonsert och violinkonsert. Ett avgörande verk för Fagerlunds utveckling hittills blev klarinettkonserten, som uruppfördes av Christoffer Sundqvist och John Storgårds på Korsholms musikfestspel 2006.

– Klarinettkonserten blev på många sätt ett banbrytande verk. Jag och Toffe sökte med ljus och lykta efter ett ställe där vi kunde få konserten uppförd och det lyckades. Men jag insåg då också att jag måste frigöra mig från min egen trygga krets, från livet i lilla Finland och att jag behövde söka mig bort för att kunna gå vidare. Det handlade inte så mycket om att bryta med det förgångna, utan helt enkelt om att ta ett steg vidare och se framåt.

Fagerlund betecknar klarinettkonserten som en oerhörd möjlighet och ett "estetiskt befriande verk som alltjämt känns relevant". Men mycket har hänt under de tio år som följt.

– Jag minns att jag under kompositionsarbetet drevs av lite av en perkeleattityd, som jag har försökt bära med mig. Jag har alltid upplevt att det skall finnas mål och riktning i de musikaliska skeendena – spänning och upplösning – och jag besitter nog en fascination för stark rytmik och kraftiga klanger. Musiken skall oavsett genre kännas i mellangärdet. Ett starkt verk är som bäst samtidigt en fysisk och emotionell upplevelse.

Normalt reserverar Fagerlund ett halvt år för att skriva ett orkesterverk på 15-20 minuter, men med violinkonserten tog han en medveten risk när han bara ett par månader före deadline slängde bort sju minuter av färdigskriven musik, motsvarande månader av arbete.

– Det var en stor risktagning, men verket blev definitivt bättre. Det blev samtidigt en uppgörelse med min egen violinism när jag i stället började fokusera solisten och hans sätt att spela.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00