Se bildspelet: HBL går på djupet – så påverkas Östersjön av sommarens värmebölja

Havsytan är täckt av pollen, men under ytan öppnar sig en helt annan värld. Östersjöns marina liv är mångsidigt och unikt för att det kombinerar salt- och sötvattenarter. Östersjön är också världens mest övergödda hav, och tillsammans med klimatförändringen är mycket av det unika hotat. Camilla Gustafsson som forskar vid Tvärminne zoologiska station upplever havet som sitt hem. Bild: Niklas Tallqvist

Ett dopp i havet var inte särskilt svalkande i juni eller juli. För många av de organismer som lever under ytan och bildar Östersjöns ekosystem var sommarens marina värmeböljor direkt outhärdliga.

Blåmusslor dog och flera av de kärlväxter som lever under vattnet drabbades svårt av de marina värmeböljorna den här sommaren. Det kunde forskarna konstatera både på Helsingfors universitets zoologiska station i Tvärminne i Hangö och på Åbo Akademis biologiska station på Husö på Åland.

Efter att HBL i juli skrev om hur utsatt blåmusslan är för sjunkande salthalt och marina värmeböljor fortsatte värmen ett bra tag till. Det var 25 grader i ytvattnet utanför Tvärminne länge och väl innan väderleken slog om och vattentemperaturen plötsligt sjönk till 11 grader, uppger Joanna Norkko, forskningskoordinator vid Tvärminne.

– Även om det blev kyligt senare och vattnets medeltemperatur den här sommaren inte kommer att vara exceptionell räcker det med en vecka av 25 grader i vattnet för att många organismer ska börja dö, säger hon.

Bland de utsatta arterna finns såväl blåmusslan som ålgräset. Det är kritiskt med tanke på Östersjöns ekosystem eftersom båda är så kallade nyckelarter som skapar livsmiljöer åt många andra arter.

HBL skrev nyligen om hur Husö biologiska station registrerade två marina värmeböljor den här sommaren. Den senare var rekordlång. Vattentemperaturen höll sig mellan 22 och 26 grader i 29 dygn i rad. Det föranledde större förekomster av trådalger som bildade en slags sörja i vattnet.

De långsiktiga följderna av mer frekventa, intensiva och långvariga marina värmeböljor är inte kartlagda i detalj, men i all sin enkelhet handlar det om att klimatförändringarna omintetgör mycket av de goda insatser som görs för Östersjön.

Än står mycket att rädda, men då behövs resoluta insatser som bygger på vetenskaplig forskning, och en koherent politik som säkerställer att andra åtgärder inte förstör för Östersjöarbetet.

HBL har uppmärksammat inledningen på FN:s årtionde för havsforskning 2021–2030 med en serie artiklar om Östersjön, i samarbete med Tvärminne zoologiska station. Här följer ett urval av de bilder som publicerats i samband med artiklarna och du hittar också länkar till artiklarna.

FASCINERANDE FÄRGPRAKT

Ålgräset är en nyckelart i Östersjön och bildar ställvis ängar på sand- och dybottnar där otaliga småfiskar och fiskyngel hittar gömslen och föda. Vid den finska kusten förökar sig ålgräset enbart vegetativt. En stor ålgräsäng kan bestå av en enda individ och vara flera hundra år gammal. Bild: Mats Westerbom

Blåstången bildar flytblåsor för att stå mer upprätt under vattnet. Varje enskild tångruska är antingen en hon- eller en hanindivid och kan bli upp till 50 år gammal. Vid fullmåne i maj-juni släpper ruskorna ut miljarder små könsceller. Svärmningen är synkroniserad med tidvattnet och månens dragningskraft fastän vi inte har tidvatten i Östersjön. Det är en kvarleva från tider då tången endast förekom i tidvattenzonen, enligt sajten Livet i havet. Bild: Mats Westerbom

Camilla Gustafsson tar det avgörande steget för att kunna utforska ålgräset och den biologiska mångfalden i de livsmiljöer som hennes favoritväxt hyser. Bild: Niklas Tallqvist

Sikten under vattenytan varierar i Östersjön beroende på tid och plats. Om hösten blir vattnet i regel klarare. Bild: Mats Westerbom

Ishavsgråsuggan, som också kallas också skorv eller spånakäring, är vanlig i Östersjön och anses vara en relikt från istiden. Bild: Mats Westerbom

Elegant tångräka, eller kortfingrad tångräka, är en sydlig och invasiv art som första gången påträffades i Finland 2003. I dag är den allmän utmed sydkusten. Den har spridit sig snabbt, troligen efter att ha kommit hit i fartygstrafikens barlastvatten. Bild: Mats Westerbom

Tångsnällan är en fisk som är släkt med havsnålarna och sjöhästarna. Den gömmer sig i tångbältena, typiskt i upprätt ställning, och suger i sig plankton i sin närhet. Bild: Mats Westerbom

Den svarta smörbulten lever i blåstångsbälten. När han har befruktat rommen som honan lagt på bottnen stannar han kvar och vaktar den tills ynglen kläcks. Bild: Mats Westerbom

Här kan du läsa hela artikeln


SKRÄPET AVSLÖJAR OSS

– Jag är en strandkammare och jag kammar stränder. Jag letar inte bara skräp utan också skatter, säger Inkeri Pekkanen i Hangö. Förra året samlade hon 735 kilo skräp längs Hangös stränder. – Plastpellets är det vanligaste skräpet och omöjligt att städa bort, säger hon Bild: Niklas Tallqvist

– De här väderballongerna hittade jag på en av öarna. De kommer från Storbritannien. Ballonger kan färdas en lång väg. Företag släpper ut sådana här varje dag och samtliga innehåller batterier, vilket gör det ännu tristare. De här är från det finska företaget Vaisala, säger Inkeri Pekkanen. Bild: Niklas Tallqvist

– Jag vill att andra människor ska veta hur det ser ut på stränderna, säger Inkeri Pekkanen där hon rör sig bland stenar och skrevor för att samla in skräpet. Det tar 10-20 år innan en plastpåse bryts ned av naturen. Bild: Niklas Tallqvist

Här kan du läsa hela artikeln


DELIKATESS FÖR FÅGEL OCH FISK

Blåmusslan hör till Östersjöns nyckelarter tillsammans med blåstång och ålgräs. Blåmusslan är också en utmärkt indikator på havets ekologiska tillstånd eftersom den reagerar på förändringar i temperatur, salthalt och näringstillgång. Bild: Mats Westerbom

Mats Westerbom som jobbar vid Tvärminne zoologiska station har dykt efter blåmusslor för att vetenskapligt dokumentera deras tillstånd i 25 år. Han är inte orolig för blåmusslans närmaste framtid, men på längre sikt ser det oroväckande ut. Bild: Niklas Tallqvist

Utan blåmusslan vore Östersjön betydligt fattigare och ensidigare. Ejdern och svärtan äter så gott som enbart blåmusslor. Mörten i den sydvästra mellan- och ytterskärgården äter mestadels blåmussla på sommaren, och också för siken och flundran utgör musslan en viktig del av dieten. På bilden tar Mats Westerbom och Camilla Liénart upp musslor ur havet. Bild: Niklas Tallqvist

Här kan du läsa hela artikeln


EJDERN LEVER FARLIGT

Ejderbeståndet har minskat kraftigt på senare år, främst på grund av havsörn, mink och mårdhund. De invasiva främmande arterna bekämpas för att hjälpa markhäckande fåglar, men havsörnen är fredad och fortsätter att decimera beståndet. Bild: Niklas Tallqvist

HBL följde med när forskarna Heikki Eriksson och Kim Jaatinen i slutet av maj i år gav sig i väg med håvarna i högsta hugg för att fånga ådor som vid den tiden ruvar hårt på äggen. Forskarna mäter och väger ejdrarna, tar blodprov på dem och förser dem med ljuslogger, allt för att förstå hur fåglarna mår då Östersjön befinner sig i konstant förändring. Bild: Niklas Tallqvist

Mätningar visar att ådor med större huvud har större hjärna och börjar häcka senare på våren än sina artfränder med mindre huvud. De dubbla strategierna är ett sätt att minska risken att utsättas för rovdjur. Bild: Niklas Tallqvist

Någon minut efter att ejdern fångats in låter Kim Jaatinen henne återvända till friheten. Hon flyger först ut till havs, men så snart vi lämnar holmen tar hon sig i land och återgår till att ruva på äggen. Bild: Niklas Tallqvist

Här kan du läsa hela artikeln


FÖRR FANNS TORSK OCH FLUNDRA

Yrkesfiskaren Börje Öhman började med ryssjefiske för cirka 15 år sedan. En orsak till att han övergav näten för ryssjorna var gråsälen som blev allt vanligare. Antalet yrkesfiskare har minskat under senare år och artrikedomen i Östersjön sinar. Öhman konstaterar också att glamouren med fisket har försvunnit. HBL fick följa med när Öhman kollade in sin fiskefångt i mitten av augusti. Bild: Karl Vilhjálmsson

– Förr kunde vi fiska med några nät och få 10 000 kilo fisk under en säsong, nu får jag kanske 3 000 kilo, säger Börje Öhman och berättar också om hur vissa fiskarter, såsom torsken, nästan helt har försvunnit. Grundorsaken är att det är för lite syre i vattnet och det leder till att det inte finns några bottendjur – så torsken hittar ingen mat. Gäddan som gått in i ryssjan blir festmat för Öhmans katt. Bild: Karl Vilhjálmsson

Sommarjobbaren Benjamin Baarman slänger tillbaka de fiskar ur ryssjan som antingen är för små eller klassas som mörtfiskar och som konsumenterna anser vara skräpfisk. Bild: Karl Vilhjálmsson

Två skarvar har kommit med i ryssjorna. Skarvarna, precis som gråsälen, konkurrerar med fiskarna om fisken. Bild: Karl Vilhjálmsson

Här kan du läsa hela artikeln


Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning