Scenkonstnär ömsar skinn

Verktiteln Birthday anspelar helt tydligt inte på det mest uppenbara. I stället tycks Mikko Niemistös verk handla om metamorfoser.

Birthday

Koreografi och framställning: Mikko Niemistö. Visualisering och utrymme: Anastasia Artemeva. Ljuddesign: Johannes Vartola. Mentor: Maija Hirvanen. Mad House Helsinki i Södervik 22.2.

När vi träder in i den barskrapade blackboxlika lokalen med traditionell läktare och scen, sitter Mikko Niemistö på betonggolvet och iakttar oss lugnt. Framför sig har han ett stort antal föremål, noggrant uppradade i en rektangellik zon, så att det hela liknar en klar och övergriplig karta eller skiss.

Mikko Niemistö, en av kuratorerna på Mad House, har i sin installations- och happeninglika föreställning Birthday från första stund koll på skeendet. Med en lugn handlings- och utförande av uppgiftsorientering placerar han ut sina vardagliga föremål – lampor, högtalare, svirvelspön, torra kvistar, en elgitarr, en kaffekokare med mera – så att ett assemblage av objekt gradvis fyller rummet och ger det dimensioner. En del av föremålen kopplas till eluttag och slås via tidsinställning på i avsett ögonblick. Efter en lång seans, där Mikko Niemistös relation till och aktion med dessa objekt skapar ett växlande nätverk av betydelser och scener, dekonstrueras allt till sina utgångspunkter.

Essäaktigt

Som en klart komponerad serie där teman och idéer utvecklas och utreds, tidvis med tydlighet, tidvis med öppenhet, blir helheten essäaktig. Balansen mellan sådant som har en entydig innebörd och sådant som kan tolkas på olika sätt gör att man följer med uppmärksamt.

Verktiteln Birthday anspelar helt tydligt inte på det mest uppenbara. I stället tycks det handla om metamorfoser där ögonblick av födsel eller ömsande av skinn kommer upp i en serie. Mikko Niemistös av- och påklädning markerar och strukturerar dessa ögonblick av ny skepnad och förändring.

I det sceniska landskapet skiljer sig två mera suggestiva och expressiva scener klart ur mängden. I den ena skakar Mikko Niemistö med en intill shamanistisk rytmik till högtalarens hjärtslagspuls. I den andra är han klädd i genomskinlig plast och tycks mera stelt i profil reagera på en starkljuslampa med fågelsång.

Rytmen och logiken i koncept och framställning i kombination med Mikko Niemistös rättframma och sympatiskt lakoniska utförande, gör att man uppmärksamt följer det drygt timslånga uppspelet. De scener som framstår mindre tydliga gör att man aktivt funderar vidare både under och efter föreställningen. För mig var det speciellt serien av långt utdragna stillpositioner som väckte denna typ av reflektion och försök att finna en mening i dem.

Jan-Peter Kaiku

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00