Saudiallians överraskad av självstyre i Jemen

STC-anhängare i en manifestation i Aden i september i fjol. Bild: Wail al-Qubaty/AP/TT

Utropandet av självstyre i södra Jemen är "överraskande", säger den saudiskledda militärkoalition som strider i grannlandet. Koalitionen vädjar om att alla parter i den komplicerade konflikten ska följa det så kallade Riyadavtalet – som dock aldrig ens hunnit börja genomföras.

Separatiströrelsen som på engelska förkortas STC väckte stor förvåning genom att i helgen utropa undantagstillstånd i de områden rörelsen kontrollerar i de södra delarna av det svårt krigshärjade Jemen. Utropandet innebär att rörelsen tar över samhällsfunktionerna, i praktiken en slags självständighet som påminner om den formella uppdelning i Syd- och Nordjemen som rådde fram till 1990.

Även saudikoalitionen – som tidigare krigat bredvid STC mot de så kallade Huthirebellerna – verkar ha tagits på sängen. Utropandet kallas överraskande, och enligt den officiella nyhetsbyrån SPA "kräver koalitionen ett slut på eskaleringar, och manar till en återgång till Riyadavtalet".

Liksom flera andra platser i regionen hade det som nu är Jemen i forna tider framstående samhällen, ofta baserade på lukrativ handel.

Under den ottomanska tiden blev Arabiska halvön geopolitiskt allt viktigare, dels på grund av de islamska heliga platserna Mecka och Medina, dels för det strategiska läget längs handelsvägarna mellan Europa och Indien.

Särskilt efter Suezkanalens öppnande var britterna beroende av bränsledepåer på vägen till Indien, och hade därför Aden som en koloni. Men det vi i dag känner som Jemen förblev splittrat under större delen av 1900-talet, med fortsatt brittisk närvaro i och runt Aden, och ottomanskt styre som följdes av mer eller mindre brutala lokala kungar i Sanaa.

Först 1990, sedan sinande stöd från det kollapsade Sovjetunionen utlöst en ekonomisk kris, kände sig styrena i Sanaa och Aden tvungna att gå samman i ett enat Jemen.

Men något lugn hann knappt etableras innan den första väpnade konflikten utbröt 1994.

Och splittringarna består än i dag, vilket gör det pågående inbördeskriget mycket svårt att avsluta. Konfliktlinjerna är flera, men går bland annat mellan shia- och sunnimuslimer. De förstnämnda stöds av det shiitiska Iran, medan Saudiarabien ser sig som skyddsmakt för sunniterna.

Enad front

Enligt avtalet ska Abd Rabbu Mansur Hadis regering och STC bilda ett samstyre, en enad front mot Huthi-sidan, som tros få stöd från Iran. Men avtalet, som skrevs under i november 2019, har aldrig fått luft under vingarna. När det skrevs under var Hadi i exil i Saudiarabien, dit han åkt efter att först ha flytt huvudstaden Sanaa, och sedan inte vågat stanna i gamla Sydjemens huvudstad Aden heller.

STC har dock inte heller något vidare stabilt grepp om situationen, utan kontrollerar såvitt känt bara Aden med omnejd på sydkusten plus några relativt små zoner till i östra Jemen.

Även kriget verkar lika långt från en lösning som någonsin. Det är i stor utsträckning en konflikt genom ombud, där de regionala stormakterna Saudiarabien och Iran står mot varandra – och de länderna visar inga tecken på kompromissvilja varken i Jemen eller någon annanstans.

Huthisoldater samlade till ett evenemang i Sanaa i februari i år. Bild: Hani Mohammad/AP/TT

"Oerhörd nedgång"

Under tiden lider folket när de humanitära kriserna staplas på varandra. FN har regelbundet de senaste åren larmat om koleraepidemier, tecken på svält – och nu senast covid-19 samt skyfall som utlöst flyktingvågor när flera områden översvämmats.

Jemenexperter frågar sig dock hur vältamjat STC:s nya självstyre är. Rörelsen har stort stöd i Aden-området, men frågan är hur stabilt det är om ekonomin och stabiliteten fortsätter svaja.

– Med detta utropande kommer de att bli ansvariga för den administrativa delen i den tillfälliga huvudstaden, där det skett en oerhörd nedgång på sistone, säger Hussam Radman vid tankesmedjan Sanaa Center for Strategic Studies till nyhetsbyrån AFP.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning