Sari Tollet trollar fram Helsingfors svenska namn med tandpetare

– Aldrig tidigare har jag fått så här bra respons, säger Sari Tollet om jobbet i centrum av Helsingfors. Bild: Timo Kari

Smutsen och mossan är borta. Nu kan vem som helst gå till parken och lära sig mer om Helsingfors historia.

En man med en hund stannar upp vid handelsmannen Adolf Fredrik Siercks (1766–1826) grav i Gamla kyrkoparken. Han kommer i ivrigt samspråk med Sari Tollet som restaurerar gravstenarna i parken.

– Många människor kommer fram och ställer frågor. En äldre dam berättade att hennes mans släkting ligger begraven här. Jag har restaurerat hans marmorgrav. Andra berättar att de har avlägsna släktingar här.

Det är inte så konstigt att stadsborna är nyfikna. För första gången på länge kan man faktiskt läsa vad som står på gravstenarna. Parken är en populär genomfartsrutt och när det är bra väder kan man breda ut filten och ha picknick eller ligga och läsa här.

– Till och med utländska besökare har berömt staden för det fina sätt den tar hand om sitt kulturarv.

I Pestparken, som platsen också kallas, vilar 48 personer som dog på 1700- och 1800-talen. Ännu fler ligger under jorden, men deras gravstenar har inte stått emot tidens tand.

– Stenar börjar vittra sönder av mossa. Rötterna tar sig in i stenstrukturen och skadar den. När stenen eller vattnet på den fryser, och sedan smälter om våren, blir stenen skör och går sönder.

Innan Sari Tollet och hennes team putsade stenarna med varsam hand var de alldeles mörka av smuts och mossbeläggning. De gravar som tidigare haft målarfärg i graveringen har nu fått ett nytt lager.

– Mitt mål är inte att stenarna ska se nya ut. Vi har behandlat dem så att patinan bevaras.

Hennes engagemang för den kulturskatt som finns i parken går inte att ta miste på.

– De här är som mina barn, som vi måste sköta om och respektera, säger hon med ett leende.

Långsamt väcks forna tider till liv. Sari Tollet brukar använda en tandpetare när hon trollar fram färgen på gravarna i Gamla kyrkoparken. Den här veckan blir hon klar med den sista graven där Johan Lindroos vilar. Bild: Timo Kari

"Inte vilka stenar som helst"

Hon inledde uppdraget med att studera områdets historia.

– Det handlar inte bara om att tvätta stenar, utan också om att göra upp en lista på alla namn som står på dem.

De flesta namnen klingar svenskt.

– För finlandssvenskar har den här platsen en alldeles speciell betydelse. Här finns så mycket skrivet på gammal svenska. En man berättade hur han som barn lärt sig läsa tack vare att han var så intresserad av gravstenarna.

Mikko Laine och Marko Huovilainen sprejar skyddsmedel på kollegieassessor Anders Kockes grav, och fram träder en otroligt vacker rosamelerad sten. Det tar 3-4 timmar för medlet att torka.

– Samma medel har använts på Notre Dame, säger Laine, säger Laine.

Anders Kocke är en av de historiska personer som är begravd i Gamla kyrkoparken. Här är han iklädd svenska flottans uniform: blå öppen rock, väst med gyllene knappar, silver och guldepåletter, vitt skärp över bröstet, vitt krås, svart halsduk och gustaviansk bindel. Bild: Nationalmuseum/Emanuel Thelning

Mikko Laine sprutar skyddsmedel på Anders Kockes grav. Bild: Timo Kari

Skyddsmedlet bildar ett foder.

– Det går in i porerna på stenen, men täpper inte till dem. Stenen kan fortsätta andas och utseendet förändras inte. Varken olja, fett eller annan smuts fastnar på stenen.

– Stenarna får inte vara fläckiga, de ska se enhetliga ut. Det här är inte några vanliga stenar, säger Tollet.

Anders Kocke, som dog 1828, var bland de sista som fick sin vila i parken. Efter 1829 började staden använda Sandudd som begravningsplats.

"Ett upplyst nit"

Tollet, ursprungligen från Lappland, har flera gånger tagit hjälp av sin svenskspråkiga man och sina barn med att tyda vissa graveringar.

– Jag har skickat bilder till familjen och frågat vad graveringen betyder. Jag behöver veta det innan jag lägger ny färg på den.

"Efter Bekymmerfull Vandel, hvilar i frid den älskades stoft."

Så står det på Kockes sten. Det finns ett porträtt bevarat som föreställer Kocke där han har brett sittande grå ögon och pudrat hår. Få känner till att han var stadsplanerare och ritade en ny detaljplan för Helsingfors. Det behövdes efter att staden delvis förstördes i en brand 1808. Men planen föll inte chefen Gustaf Mauritz Armfelt på läppen, och kasserades.

Bild: Gabriella Torres Airava

Många andra stenar har också en minnestext. På kommerserådet Carl Magnus Lindholms grav står:

"Nyttig Verksamhet, Medborgerliga Tänkesätt och ett upplyst Nit för Statens väl utmärkte hans lefnad."

Tollet är nöjd över hur väl renoveringen av gravstenarna i marmor i hörnet av Bulevarden och Georgsgatan utföll. De skiner nu vita och den som passerar kan inte låta bli att stanna upp och läsa.

"Här Förvaras det Förgängeliga af en älskad Maka. Öm Moder. Trogen Vän. Förevigad af Hugkomsten Och Sorgen. Som. af. Arkänsla Rest denna Wård."

– En recitatör läste upp texten när gravstenen avtäcktes. Punkterna visar var man skulle ta paus under uppläsningen. Framförandet var dramatiskt.

På andra sidan av stenen får man veta att det är fru M.E.W:s grav, alltså Maria Elisabeth Wahlberg (1769–1796). Hon var gift med en byggnadskonduktör.

– Många kvinnor är begravda här. Anmärkningsvärt är att kvinnorna under den svenska tiden behöll sina egna efternamn. Det är en senare tradition att kvinnan tog mannens efternamn.

– På de flesta gravar gick det inte att läsa vad som stod där, säger Sari Tollet, sittandes bredvid D.A.G:s, eller överstelöjtnant David Adam Gyllenbögels (1733-1815) grav. Bild: Timo Kari

En av de mer mystiska inskrifterna finns på Wilhelm Edward de Besches (1756–1802) grav.

"Fåfängan har ingen del i denna minnesvård den broderliga ömheten reste den till tröst för sitt egit hjerta af rättvisa mot den aflednes."

– I det här jobbet får man vara lite av en privatdetektiv, säger Tollet.

De Besche är ett nederländskt namn, och släkten ska ha dykt upp i Sverige på 1600-talet. Wilhelm var major på Sveaborg, ogift och dog av slag. Den broderliga ömheten i inskriften på graven kan komma sig av att officerarna i hans regemente bad att det här skulle graveras in.

Restaureringen är ett samarbete mellan staden och Helsingfors stadsmuseum. – Stadsmuseet har gett noggranna instruktioner om på vilket sätt och hur skonsamt stenarna ska behandlas. Bild: Timo Kari

Långsamt målande

När HBL besöker Gamla kyrkoparken är ljuset inte rätt för att måla ingraveringarna. Solljuset behöver falla på ett visst sätt för att Tollet ska se vad hon gör. Granatsplitter från krigen har också gjort ytan på gravstenarna ojämn.

– Man måste veta vad som finns på stenytan. Jag använder en tandpetare och arbetar punkt för punkt. Även om det varit lättare att jobba på de gravstenar som står uppresta, är linjerna på dem så smala att det går långsamt.

Många som har sin sista vila i Gamla kyrkoparken har jobbat i det militära: generaler, löjtnanter, kaptener. Men även handelsmän, läkare och till exempel grundaren av Helsingfors första boktryckeri, Jacob Simelius.

I parkens äldsta grav vilar Anders Johan Sjöman. Då han dog 1756 var han under två månader gammal.

Flera av parkbesökarna önskar skyltar med mer information om gravarna. Det är också Sari Tollets förhoppning att Helsingfors stad kommer till skott med saken.

– Här finns många intressanta berättelser.

I den äldsta graven vilar ett spädbarn. Här lyser fotografens blixt upp stenen så att man kan tyda en del av texten. Bild: Timo Kari

– Det är ett långsamt jobb, men belönande. Jag är stolt över vad vi åstadkommit, säger Sari Tollet. Bild: Timo Kari

Läs också:

Pestparken är stadsoasen med en mörk historia – det fanns fyra andra kyrkogårdar i samma område

Artikeln använder också uppgifter från forskaren Juha-Matti Granqvists blogginlägg Viikon vainaja.

Park i innerstaden av Helsingfors.

Här finns 48 gravstenar för personer som dog på 1700- och 1800-talet.

Långt ifrån alla gravstenar finns kvar.

Innan begravningsplatsen anlades 1790 har det funnits fyra begravningsplatser i Kampen.

Enligt en uppskattning vilar över 10 000 personer i området, men deras gravar är inte utmärkta.

Under stambyten i en del hus har det dykt upp ben från någon av gravplatserna.

I dag har Gamla kyrkoparken även tre gemensamma gravar från 1900-talet, där vilar bland annat tyska soldater som stupade 1918 och finländska soldater på den vita sidan.

Den tredje gemensamma graven hedrar frivilliga finländare som stred i Estlands självständighetskrig 1919.

Den gröna oasen är också känd som Pestparken.

Men ingen som avled i pesten 1710 är begravd just här.

Man räknar med att 1 185 personer dukade under av pesten i Helsingfors.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning