Sannfinländarna ritade om kartan – tre stora partiers tid är förbi

Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho har lagt större fokus på invadringen, något som kan ge partiet ett lyft om striden kring hanteringen av EU-migrationen fortfarande är het vid riksdagsvalet.Bild: Lehtikuva/Roni Rekomaa

Sannfinländarna har delats itu och för tillfället har väljarstödet krympt, men effekten på regeringsbildandet har blivit långvarigt och stökigt. – Den tid då det fanns tre stora partier som totalt kunde ta två tredjedelar av alla röster hör till historien, säger statsvetaren Markku Jokisipilä.

För sju år sedan ritade väljarna om partikartan så att Finlands tre stora partier blev till fyra stora. En mycket utdragen regeringsbildning följde, kryddad av kriser i Bryssel, och stödpaketen till Grekland påverkade resultatet. När Sannfinländarna inte accepterade EU-politiken fick regeringssonderaren Jyrki Katainen (Saml) skrapa ihop en bångstyrig sixpack.

Fyra år senare valde Juha Sipilä (C) att bilda en regering med så få som möjligt – de tre största av de fyra stora. Efter bara ett par månader började Sannfinländarnas kurva dala. 2017 hoppade alla ministrar av partiet, och Jussi Halla-aho (Sannf) började som ny ordförande lägga större fokus på invandringen.

I den enkät om vilka regeringskoalitioner finländarna helst kan tänka sig, som HBL låtit göra tillsammans med Verkkouutiset och Maaseudun Tulevaisuus, syns att flera olika koalitioner den här gången är möjliga utan att ta med Sannfinländarna eller Blå framtid – om Blå framtid får mandat i riksdagen. Sannfinländarnas väljarstöd ligger nu kring tio procent i opinionsmätningar.

Betyder det att regeringsbildandet går tillbaka i gamla fåror? Nej, säger Markku Jokisipilä, som leder Centret för riksdagsforskning vid Åbo universitet.

Den gamla fåran hade varit att två av tre stora partier bildar regering och ett stort hamnar i opposition.

– På den tiden kunde de två stora få ihop omkring 45 procent och ta in något enstaka stödparti, som SFP, för att få majoritet. Till den världen har vi inte återgått, säger Jokisipilä.

Nu är de stora mindre, och ett par av de små större. Till dem hör också De gröna, som i mätningar svävar kring 14 procent och kan bli det nya halvstora parti som är svårt att förbise. När det gäller att bilda koalition har alltså Sannfinländarnas tidigare roll bytts ut mot De gröna, som blivit en betydande pusselbit.

En ansamling halvstora partier innebär större spänning för alla partiers del år 2019.

– Exakt hur de slutliga procentenheterna blir under valkvällen kommer att bli väldigt betydande.

"Finns potential" om invandringsdebatten pågår

Markku Jokisipilä utesluter inte heller att Sannfinländarna kan växa till sig före val. Det är många stora skeenden som inverkar på Finland utifrån före det – en är valet i Sverige i höst, där en skräll för Sverigedemokraterna kan ge ringar på vattnet, och en annan är hela den europeiska migrationsdiskussionen.

– Om striden kring hanteringen av EU-migrationen fortfarande är het och EU inte verkar hantera det kan det finnas potential för Sannfinländarna, som är de enda som håller upp det ämnet som viktigast, säger Jokisipilä.

I HBL:s enkät finns Sannfinländarna med i en förslagskoalition som vi kallat "högerkoalition" – Samlingspartiet, Centern, Sannfinländarna, KD och eventuellt Blå framtid.

Den koalitionen är inte särskilt populär – åtta procent av de svarande anger den som sin favorit och ytterligare tolv procent kan "tänka sig att leva med den". De som anser det är i högre grad män. Bara fyra procent av kvinnorna tycker alternativet är bäst och åtta procent att de kan leva med det.

Höger-Sannf-regering impopulär bland kvinnor

Mest stöd får det här alternativet bland svarande som anger sig som Sannfinländare – 49 procent av dem tycker det är det bästa alternativet.

Men många uppger sig också önska något helt annat eller har inte kunnat svara.

Det är inte så överraskande, eftersom den fiktiva högerregeringen är osannolik. Samlingspartiets Petteri Orpo har vart tydlig med att Sannfinländarna alltjämt är ett parti som man inte önskar regera med. Också Centern frånsade sig samarbete förra sommaren, då regeringen stöptes om.

SDP:s Antti Rinne har också sagt att han "har svårt att föreställa sig SDP och Sannfinländarna i samma regering".

– Det innebär att partiet är i en slags isolation. Det är historiskt anmärkningsvärt. Sedan 1987 har alla partier kunnat cirkulera i regeringarna, också Samlingspartiet har rentav regerat med VF, säger Jokisipilä och hänvisar till den tid före 1987 då Samlingspartiet av utrikespolitiska skäl i praktiken var utfryst från regeringarna.

De öppna svaren avslöjar mer om vad Sannfinländarnas anhängare helst skulle se för koalition: En del nämner i sina öppna svar en konservativt lagd kombination, med Centern, KD och Sannfinländarna, och vissa räknar också in Samlingspartiet. Några har uppgett att de vill se en vänsterkombination med SDP, VF och Sannfinländarna.

Bland de öppna svaren syns också Center- och Samlingspartistiska väljare som efterlyser koalitioner med Sannfinländarna med, trots att partiledarna frånsagt sig det.

De öppna svaren är ändå rätt få, och ger inte några direkta slutsatser.

Vågmästarroll

Men det är inte otänkbart att Halla-aho gärna sitter i opposition. Hans sätt att tänka är inspirerat av hur nationalsinnade och invandringsfientliga partier arbetat i andra nordiska länder, och utövat inflytande som tungan på vågen.

– I Sverige och Danmark har de nationalistiskt sinnade partierna påverkat andras politik eller haft en vågmästarroll, sade Jussi Halla-aho i en intervju i HBL i fjol, och ville att partiet ska ha samma inverkan här, bland annat genom att skärpa den invandringspolitiska linjen.

Dessutom är partiet kritiskt till Finlands medlemskap i EU och valutaunionen, och skulle vilja se en ny folkomröstning. Också det kan innebära att det i praktiken är svårt att skriva ett regeringsprogram som innehåller mycket kompromisser i Europapolitiken.

Det var det som fick Sannfinländarna att sitta i opposition 2011 – då var det Grekland och pengarna, nu är det invandringen.

Fakta

Så gjordes enkäten

Kantar TNS utnyttjade en webbpanel som svarade på frågan "vilken regeringskoalition vore angenämast efter riksdagsvalet 2019?" och tilläggsfrågan "vilken regeringskoalition kunde du leva med efter valet?" Åtta förhandskonstruerade alternativ erbjöds, plus alternativen "någon annan koalition" och "kan inte säga".

Utfrågningen pågick 20–27 juni. Undersökningen omfattar 1 001 svar som sägs vara representativa för fastlandsbefolkningen i åldern 18–74 år. Felmarginalen uppges vara 3,0 procentenheter.

Mätningen beställdes gemensamt av HBL, Verkkouutiset och Maaseudun Tulevaisuus, men tidningshusen rapporterar självständigt om den och ansvarar inte för varandras tolkningar.

Ingen koalition var favorit för någon större andel än en femtedel av de svarande, men mest populär var en rödgrön regering.

21 procent angav en rödgrön regering med SDP, De gröna, VF och SFP som favorit, och ytterligare 13 procent kunde nöja sig med den.

En regering med de tre största (Saml, SDP, C) var favorit för elva procent, medan ytterligare 22 procent kan tänka sig att leva med den. Rödmylla (SDP, C, Gröna, SFP) var favorit för bara sex procent, medan 20 procent kan nöja sig med den.

En femtedel kunde inte svara på vilken regeringskoalition de helst ser. Fyra procent svarade "något annat".

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00