Sångskoj för hela slanten

Talanger så det räcker. Många ställer upp i animationen Sing. Bild: Okänd

ANIMATION

Sing

Regi och manus: Garth Jennings. Röster, originalversionen: Matthew McConaughey, Reese Witherpoon, Scarlett Johansson, Seth McFarlane. Även på svenska och finska, i 2D och 3D.

Sing heter Dumma mej- och Minions-verkstaden Illuminations nyhet, en animationsfilm där det drar ihop sig till värsta talangjakten.

Men ifall någon får för sig att gasta "American Idol", "X-Factor" och "Simon Cowell" kontrar man gärna med Mel Brooks Det våras för Hitler (eller The Producers som filmen heter på det tredje inhemska), så i den grad tassig och lekfull är denna backstage-musikal.

Handlingen i filmen kretsar kring koalabjörnen Buster Moon (med en röst lånad av Matthew McConaughey), en teaterman av det gamla gardet, den mest passionerade av showbiz-kisar. Vad synd då att det teaterhus han ärvde av farsgubben nu håller på att falla sönder och samman, detta samtidigt som borgenärerna knackar på dörren.

Sångtävling nästa, just det. Det är bara det att prissumman på 1000 dollar till följd av ett litet skrivfel landar på 100 000 dollar! Alltså är det inte så konstigt att kön till provsjungningen ringlar sig runt hörnet.

Bland de hugade noterar vi Seth McFarlanes saxofonist och Frank Sinatra-aspirant Mike samt skönsjungande suggan Rosita, för att inte tala om smörsångaren och gorillan Johnny. Scarlett Johansson i sin tur borgar för Ash, ett piggsvin till popflicka.

Fast nu handlar det ju inte endast om turerna på scenen och i kulisserna, i många fall visar det sig vara bra knepigt att kombinera sångtävlingen med de vardagliga förpliktelserna. Ta till exempel Johnny, gangstersonen, som har fullt upp med att ratta diverse flyktbilar.

Det här med sång och talangjakt må framstå som ett lättköpt koncept men filmen i sig är hur ambitiös som helst.

Inte bara finns det gott om handling och snärtigt tecknade karaktärer, berättarmässigt är det fråga om en veritabel fyrverkeripjäs. Och trots att regissören Garth Jennings (Liftarens guide till galaxen) sällan eller aldrig slår av på tempot blir det inte störande flåsigt, kanske för att också hjärtat finns där.

Ett kapitel för sig är den musikaliska given, komplett med en repertoar där man betar av såväl gamla godingar (Leonard Cohen, Stevie Wonder, Paul Anka) som popunder av färskare datum (Carly Rae Jepsen, Taylor Swift, Katy Perry).

Med en timme och fyrtifem minuter på nacken blir det nästan för mycket av det goda men hellre det än för kort i rocken. Man sjunger och lallar hela vägen ut på gatan.

Krister Uggeldahl

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning