Samlingspartiet vinner mest på ministerspelet

Löftet om att minska på antalet ministrar höll i en halv valperiod. När Juha Sipiläs regering kompletteras med nya ministerportföljer är det Samlingspartiet som drar vinstlotten.

För två år sedan marknadsförde Juha Sipilä (C) en ambition att minska på byråkratin och effektivera förvaltningen, bland annat genom att krympa regeringen. Han inledde valperioden med 14 ministrar (mot 17 i Alexander Stubbs regering). Självfallet ledde den här formen av populism till ökad arbetsbörda per person.

En annan följd var några sammanslagna ministerportföljer. Senast när en utarbetad Jari Lindström (Sannf) sjukskrevs från den allra märkvärdigaste kombinationen, posten som justitie- och arbetsminister, på grund av högt blodtryck kunde Sannfinländarna legitimt kräva fler ministrar. Att behovet också bottnade i partiets interna maktkamp som går ut på att ersätta Timo Soini på partiordförandeposten men inte i regeringskabinettet är en annan femma.

I samband med sin halvtidsöversyn beslutade regeringen att alla tre partier får varsin portfölj till. Sannfinländarna var mest och Samlingspartiet minst ivriga på det. Enligt förhandlingsdynamikens oskrivna lag blev det därför Samlingspartiet som vann mest och Sannfinländarna minst på affären.

Samlingspartiet ska ha ratat ett förslag om att alla partier spjälkar en av sina dubbelportföljer i två. För Centern hade det passat, då jord- och skogsbruks- och miljöminister Kimmo Tiilikainen, som dessutom ansvarar för bostadsfrågorna, har haft en överbokad kalender.

Samlingspartiet skulle inte ha vunnit på att dela upp Sanni Grahn-Laasonens portfölj i en undervisnings- och en kulturbit. Därför tvingas Sannfinländarna avstå justitieministerportföljen till Samlingspartiet mot kulturministerportföljen. Samlingspartiet får nu full koll på både Inrikesministeriet och Justitieministeriet, vilket inte minst är migrationspolitiskt betydelsefullt.

Innan de nya ministerportföljerna och ministrarna utannonseras hinner vi se på de mest sannolika alternativen:

Centern: Frigör miljö- och bostadsfrågorna från jord- och skogsbruk. Tiilikainen, vars kurs dalat bland de egna, petas till "bara" miljöminister. Jari Leppä eller Anne Kalmari blir jord- och skogsbruksminister.

Centerns Jari Leppä är en stark kandidat för posten som jord- och skogsbruksminister. Han är 57-årig lantbrukstekniker från Pertunmaa i Savolax och gör sin femte period i riksdagen där han bland annat lett jord- och skogsbruksutskottet. Bild: LEHTIKUVA / HANDOUT / YLE

Alternativt knycker man energifrågorna av Mika Lintilä på Näringsministeriet och bakar in dem i jord- och skogsbruket. Ska vi få en bioekonomiminister kan Mauri Pekkarinen inte räknas ut. Han är knappast Sipiläs alternativ, men partiledarens förslag kan bli omkullröstat. Sipilä har för länge sedan förlorat sin helgonstatus i Centern, och hans kurs steg inte precis med förlusten i kommunalvalet.

Centerns Anne Kalmari, 49, är inne på sin tredje period som riksdagsledamot. Hon kommer från Kivijärvi Mellersta Finland. Hon har varit aktiv inom producentorganisationen MTK och i riksdagens jord- och skogsbruksutskott. Bild: Lehtikuva / Vesa Moilanen

Samlingspartiet: Vinner justitieministerportföljen, men tappar kulturdito. Grahn-Laasonen fortsätter som undervisningsminister. Partiets vice ordförande Antti Häkkänen är urstark kandidat till justitieministerportföljen. Han är jurist (till skillnad från Lindström, och Samlingspartiet antas respektera traditionen av att justitieministern har den kompetensen). Häkkänen kommer från Mäntyharju i Savolax, vilket inte är fel ur regionperspektiv då partiets "östligaste" minister Kai Mykkänen bor i Esbo.

En utmanare kunde vara Anna-Kaisa Ikonen, avgående borgmästare i Tammerfors och doktor i samhällsvetenskaper, men hon är varken jurist eller riksdagsledamot. Och så brukar ju Samlingspartiets tyngre portföljer landa hos män. Det här personvalet avgörs på torsdagseftermiddagen.

Samlingspartisten Anna-Kaisa Ikonen, 40, är borgmästare i Tammerfors. Hon har bland annat jobbat som statssekreterare åt kommun- och förvaltningsminister Henna Virkkunen. Hon kunde vara en överraskning som justitieminister. Bild: LEHTIKUVA / EMMI KORHONEN

Sannfinländarna: Förlorar på portföljbytet med Samlingspartiet. Lindström fortsätter som arbetsminister. Sampo Terho har krävt en tung ministerportfölj om han blir partiordförande. Kultur och idrott anses vara lättast av alla, men då Soini snuvas på EU-frågorna blir EU- och kulturministerportföljen kanske tung nog åt Terho.

Märkligt skulle det förstås se ut om Sannfinländarna kort före sitt ordförandeval gjorde den ena huvudkandidaten till minister, då konkurrenten redan har antytt att partieliten stöttar Terho, men så kan det gå.

Sannfinländaren Sampo Terho, 39, från Helsingfors är en uppenbar kandidat för att posten som EU- och kulturminister. Frågan är snarast hur en ministerutnämning skulle påverka hans chanser att bli partiordförande i juni. Bild: Lehtikuva/Heikki Saukkomaa

Oppositionen och kulturfältet bävar för vilken sannfinländsk kulturminister som helst, men inte heller i Samlingspartiet känns det bekvämt. Räkna med att regeringspartnern kommer att hålla hårt på att kulturpolitiken följer regeringsprogrammet, och inte Sannfinländarnas tidigare kulturpolitiska program – det som de sedermera har kallat "ett skämt".

Om just Sampo Terho blev EU- och kulturminister får man anta att den förre Brysselparlamentarikern koncentrerar sig på sitt sorgebarn EU, inte på kulturen. Ska han hinna leda partiet och sköta Europaministerrollen samtidigt är det sannolikt att han delegerar kultur- och idrottsfrågorna till sina medarbetare.

Man kunde också tänka att det vore mer radikalt med Terho än med Soini som ansvarig för EU-frågorna, men här är det skäl att minnas att Finlands ståndpunkt formas av en beprövad process (regeringens EU-ministerutskott, riksdagens stora utskott), och inte av ministerns personliga uppfattning.

Det var ett misstag av Sipilä att tro att 14 ministrar skulle räcka till. När misstaget korrigeras kan den minskade arbetsbördan per minister i bästa fall generera högklassigare lagförslag. Då finns möjligheten att det är folket som vinner snarare än något av regeringspartierna.

Peter Buchert Reporter

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39