Sami Yaffa gräver djupt i musikaliska rötter

Bild: HBL

Den musikaliska mångsysslaren Sami Yaffa rör sig på första skivan under eget namn över ett brett spektrum, från rock’n’roll via blues och reggae till mariachi.

ROCK

Sami Yaffa

The Innermost Journey to Your Outermost Mind (Vallila Music House)

Sami Yaffas musikerkarriär rullade igång i och med att han 1980 som 16-årig Sami Takamäki klev in i Pelle Miljoonas band. Och om det sedan kanske är tiderna med Hanoi Rocks och New York Dolls som lyser starkast i backspegeln har han under åren också skapat sig en klar egen profil som mångsysslare inom branschen.

Eftersom han i den noterade tv-produktionen Sound Trackers länge demonstrerat sin nyfikenhet på olika rotmusikaliska stilar är det ingen överraskning att han på solodebuten rör sig över ett brett spektrum. Mer överraskande är kanske att skivan kommer först nu, fast en förklaring är att han kontinuerligt varit så pass upptagen med andra projekt.

Utgångspunkten ligger i rock'n'rollen, vilket demonstreras med pondus och gungande elegans i öppningen Armageddon Together, men Yaffa blandar gärna också in reggaerytmer och lite blues. Linjen till The Clash är tydlig, och i Look Ahead sträcker han sig också mot Mexiko och mariachigenren.

Han har tidigare mer sällan haft rollen som ledande vokalist, men verkar ändå bekväm också med det uppdraget och sjunger med gatusmart, lätt skrovlighet. I Germinator leds vi rätt in i Stooges universum, och en höjdpunkt är också Rotten Roots, med Clashatmosfär i versen och en liten droppe Hanoi Rocks (den enda på skivan) i refrängen.

Polaren Michael Monroe dyker upp i en och annan låt med sin explosiva sax, och Smack-bekanta Rane Raitsikka visar inte minst i I Can't Stand It – i duellerna med efter inspelningarna plötsligt avlidna Timo Kaltio – att både stilkänslan och frenesin är intakt. Men i grunden är det ändå inte alls de individuella prestationerna som här står i centrum, utan det naturliga samspelet inom gruppen och den alltid lika avslappnade och varma stämningen.

Det märks att det här är musik som fått leva i stunden. Och som snarare skapats för att ge glädje och kraft än nödvändigtvis ära och berömmelse.

Henrik Jansson Författare

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning